Jag känner precis som du, jag älskar våren och jag vill också känna mig pigg och fräsch!
Jag fick barn -06 och sommaren 2008 bestämde jag mig för att börja löpträna. Jag hade insett att träningspass på gym inte funkade längre, inte med småbarn och en skiftarbetande man. Utan jag ville ha en flexibel träningsform och vad är mer flexibelt än att dra på sig skorna och springa en sväng? Så jag började från noll och trodde helt ärligt aldrig att det skulle funka. Jag var sån som fick blodsmak i munnen bara av att springa ikapp bussen...
Men det gick! Och idag får jag abstinens om jag inte får träna, även om det är min planerade vilodag så kliar det i benen.
Jag har några stora grejer som jag brukar försöka tänka på när motivationen sviker;
*jag vill vara en förebild för min son när det gäller träning, att mamma och pappa ger sig ut och springer ibland ska ses som en naturlig del av vardagen för en människa, det ska inte vara något konstigt.
*med träningen följer att man vill äta bra mat för att orka och för att få resultat, det är också mitt ansvar som förälder att mina barn får med sig vettiga matvanor hemifrån
*jag vill vara den mamman som orkar springa frivarv när vi spelar brännboll med sonen skola 
*jag vill kunna plocka fram sommarkläderna och gå i tunnare kläder utan att skämmas
*jag vill kunna bada och leka med min son på stranden utan att känna mig obekväm
Sen är det viktigt för mig att träningen är kul. Är det inte roligt så tröttnar jag. Så utöver löpningen går jag fortfarande på pass ibland, även om det inte blir så ofta. Och jag simmar nån gång i veckan plus att jag kör en del styrketräning. Så variation är viktigt. Sen har jag en man som jobbar skift så det är sällan det funkar att träna på kvällen. Utan jag tränar oftast på morgonen. Det passar vår vardag bäst, det ger energi för hela dagen och den enda som "lider" av det är ju jag som måste gå upp lite tidigare. Men vi har gjort så att de mornar min man lämnar på skolan så tränar jag och det fungerar jättebra.
