Hon vill ta ett sabbatsår efter högstadiet!
Jag har en bonus som går i nian och ska egentligen börja gymnasiet nu efter sommaren, men igår kom hon hem efter skolan och bröt ihop. Tog upp att hon vill ta ett sabbatsår som hon alltid gör när hon "bryter ihop" över skolan.
Detta är en tjej som ja enda sedan jag kom in i bilden haft svårigheter med skolan. Egentligen har hon förmågan till att kunna göra ganska bra ifrån sig men det är hennes inställning till det som suger. Hon gillar inte skolan, gillar inte lärarna. Gillar hon inte läraren så kan hon strunta i och bry sig om ämnet. Hon är väldigt motvillig och göra saker hon själv inte vill och då speciellt från lärare hon inte gillar. Hon gör lite som hon själv vill med skolan. Hon har skolkat mycket och det har ju lett till att hon kommit efter en del. Lärarna ger henne möjlighet att ta igen det hon missat men hon verkar slarva ganska mycket med dessa möjligheter, struntar i dem, glömmer bort.
Så fort något är det minsta svårt, jobbigt så vill hon bara ge upp och tyvärr har hon under hennes uppväxt fått lära sig att detta är ok. I skolan funkar det inte och göra så och speciellt inte nu i slutet av nian och med alla kraven. Det är ju just det, kraven. Hon klarar verkligen inte av krav. Minsta lilla krav så blir hon så enormt tyngd av det, samma med ansvar. Det är jobbig och då vill hon strunta i det.
Ja så igår bröt hon alltså ihop igen och vill återigen ta ett sabbatsår. Sambon (hennes pappa) anser inte det är en bra ide. Jag själv ser framför mig en tonåring som bara kommer gå och drälla runt här hemma varje dag, knappt klä på sig. Knappt komma utanför dörren. Inte vilja göra något, motvillig att hjälpa till hemma, ja göra något förutom att slappa eller precis det hon vill. Det är ju ungefär så det är nu när hon inte har skola. Hennes kompisar kommer börja gymnasiet, skaffa nya kompisar, och hon kommer hamna utanför, kanske förlora sina kompisar, stampa runt på samma ställe och gå ner ännu djupare i sin depression, ångest osv.
Hon har varit hos BUP, där bedömde dom att hon mådde inte tillräckligt dåligt. Vart till en läkare, kontakt med skolkuratorn och lärarna vet om hennes svårigheter samt främst hennes inställning.
Ja hon har nog en slags tonårsdepression men den störta svårigheten som egentligen förstör mest för henne är hennes inställning. Hon vill bara inte när det blir jobbigt.
Jag kontaktade hennes lärare och bad denne att skicka en sammanställning över vad hon ligger efter med och har svårigheter med i olika ämnet, speciellt de hon har svårt för. Så ska jag och hennes pappa försöka hjälpa henne, men det vill är hon motvillig till också.
Så hur gör man? Jag vill inte ha en tonåring bara drällandes här hemma utan något meningsfullt och göra, det kommer förstöra mitt och sambons förhållande men även mitt och tonåringens.Troligen även sambons och tonåringens.
Att tvinga dessa tonåringar till skolan som är så skoltrötta att de nästan spyr är enligt mig totalt meningslöst.