Avliva katten, är himla ledsen, hur går det till etc?

Jag vet verkligen hur det är. Jag avlivade min älskade katt på 12 år för snart ett år sedan och det var givetvis jättejobbigt. Men ska jag vara ärlig var det absolut jobbigaste att man visste det så långt i förväg. För oss gick det till såhär att vi åkte till veterinären och fick komma in i ett rum, sen lämnade veterinären oss ensamma ett tag. Sen kom hon in och gav henne en spruta med nån form av sömnmedel och hon somnade rätt snabbt. Efter det satt jag i säkert en kvart och grät och kramade henne och pratade med henne. Sen kom veterinären in och frågade om vi var redo och då gav hon henne den slutliga injektionen. Eftersom hon sov så märktes det ingenting mer än att hon kissade ner sig. Det var jättejobbigt när veterinären sa att hon var borta.

Sen begravde vi henne och jag satt och grät. Hela den veckan hade regnet öst ner men efter hon var begraven så tittade solen fram och sken och jag kände liksom att det var hon som sa att allt var bra nu.

Det ÄR jättejobbigt men för min del var det en lättnad när det var över och jag visste att hon inte led längre. Sen har jag två katter till som är hennes "ungar" och det hjälper eftersom det känns som jag har en del av henne kvar.

Det är ju det här som är det jobbiga med att ha husdjur. Man vet liksom att de bara är till låns och kommer lämna en när de blir gamla och sjuka.
Du får helt enkelt se det som att ni har gett er lilla katt ett bra liv och mycket kärlek. Ni har kvar alla fina och roliga minnen, och i slutändan är det ändå värt smärtan när ni har fått 10 fina år tillsammans.
Det är skitjobbigt, men har man husdjur så måste man se till djurets bästa och avsluta det när tiden är inne.

Hur man sörjer är såklart olika. Jag kan fortfarande sörja min hund som jag tog bort för fyra år sedan. Jag saknar henne, drömmer om henne och tänker på henne väldigt ofta. Min familj pratar om henne och vi skrattar åt tokigheter som hon gjorde. Det är de goda minnen som finns kvar. Och just nu insåg jag att jag sitter och ler när jag skriver detta, just för att jag tänker på min gamla hund som jag älskade så mycket :)

Framförallt skall du inte förlöjliga den sorg som du känner, för den har du rätt till. Det finns hemska saker som händer i hela världen, men det betyder inte att inte du får sörja en vän (för det är just vad det är) som är sjuk och kanske kommer lämna dig.

För att svara på hur det går till så kommer hon få en lugnande spruta först så att hon somnar, sedan får hon giftet som gör att hon är borta inom några minuter. Helt odramatiskt, och säkert väldigt befriande om hon har ont.
Min hund dog i min famn, och det sista hon gjorde var att pussa mig på näsan innan hon försvann in i dimman. Det var väldigt fint trots att det gjorde fruktansvärt ont.

Jag har hjälp till att avliva både katter och hundar, och det går lugnt fint till! Du kan välja att vara med eller inte. Vissa veterinärer erbjuder även avlivning hemma om man vill! Men är djuret sjukt så gör ni helt rätt!

Ja man är ledsen ett tag sen skaffar man sig en ny katt

Vad tråkigt att höra. Jag vet precis vad du går igenom, dock var det min hund det gällde den gången. Jobbigaste jag gjort men samtidigt var jag väldigt glad att jag fanns hos henne till slutet.  

Hos veterinären kommer ni först ordna upp betalningen.
Därpå kommer ni få ta med er kisen in i ett avskilt rum. Väl där berättar veterinären för er om de två sprutor han/hon kommer ge katten. Ibland ger de katter en enda spruta direkt in i buken men det kanske är mer aktuellt om det är akut smärta.
Jag skulle rekommendera att ni specifikt säger att ni vill ha den lugnande sprutan först om veterinären har andra tankar. Den får katten att somna och ni får möjlighet att förstå situationen på ett helt annat sätt än akut avlivning. Därpå ges sedan en andra och sista spruta för att avsluta kattens liv.

När veterinären är säker på att ni förstått tillvägagångssättet så kontrollerar de att ni är redo. Här kan ni be om tid ensam med katten om så önskas. 
Därpå är det dags för sprutan.
Om ni väljer dubbelsprutorna kommer ni få möjlighet att sitta hos er katt under tiden som den somnar. Detta tar några minuter. Veterinären kommer därpå in på nytt för att ge sista sprutan. Han/hon kommer då fråga om ni vill stanna kvar tills katten somnat in. Jag rekommenderar detta eftersom man då aldrig behöver tvivla på att allt gick rätt till.

När katten väl somnat in kommer veterinären lyssna på hjärtat för att avgöra att katten är avliden.

Nu är det över och är det en bra veterinär kommer ni få gå ut genom en egen ingång eftersom man oftast är ganska skärrad i detta läget.

Jag vet precis vad du går igenom, jag var tvungen att avliva min katt som var 14 för och fick njursten som aldrig gick över för ungefär två år sen. Jag kunde ha valt att operera men det kändes fel mot henne eftersom hon var så gammal och njusten har en tendens att komma tillbaka, så hon fick somna in. Det var bland det jobbigaste jag har varit med om i hela mitt liv och hon finns i mitt hjärta och mitt sinne varje dag som går. Det är inte alls löjligt att sörja och det finns nog många djurägare som vet vad du går igenom.

Jag har svårt att ge dig konkreta och praktiska råd men jag ville bara säga att du inte är ensam, din sorg är inte på något sätt överdriven eller obefogad, sörj så länge du behöver om det värsta skulle ske och du ska veta att det blir lättare med tiden.

Många kramar till dig! 

Å jag vet precis hur det känns. Jag var 21 år då vi avlivade min älskade katt som jag fått i födelsedagspresent när jag fyllde 6 år. Han och jag var bästa vänner under hela min uppväxt. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på honom, fastän det var 16 år sedan han dog.

Hans njurar la av och det fanns inget att göra. Jag, mamma och min pojkvän åkte in med honom till veterinären och när det var dags för honom att få sina sprutor var det bara han och jag i rummet tillsammans med veterinären. Han fick somna in i min famn. Sedan valde vi att begrava honom på en djurkyrkogård. Jag åker fortfarande dit och gör fint till honom lite då och då. Nu följer också min son med, vilket jag känner är ett bra sätt att förbereda honom på att hans hund - som han älskar över allt annat - inte kommer att finnas med oss för evigt. När det är dags för honom att gå vidare kommer han att få dela grav med min älskade katt.

Kramar!   

Jag fick avliva min underbara lilla Tjej igår och det är så fruktansvärt jobbigt. Jag lämnade in henne på morgonen, veterinären ringer på eftermiddagen och säger att hon behöver somna in. Jag var så ledsen att det hade blivit värre om jag hade kommit och hon hade blivit stressad av art jag var så ledsen. Jag har ringt och pratat med vet. Så att allt gick lugnt till. Hon sa att jag hade stressat katten om jag hade varit där. Jag hann att ta farväl på ett sätt innan på morgonen men visst när man läser alla andras inlägg på olika bloggar som säger att man måste vara med så får jag ju ånger. Fast nu är det ju försent. Urnan kommer jag att hämta snart när det är klart. Hoppas ingen klandrar mig för att jag inte var med men jag gjorde det för Tjejens skull.

Men varför avliva en KATT hos veterinären och BETALA? Nått så dumt har jag aldrig tänkt tanken på........
Man slår den i backen och sen tar man en yxa om det behövs. Så gjorde jag med min förra katt när det var dags.

Klarar man inte av att avliva ett mindre djur själv behöver man inget ha. varför vänta?  Gör det hemma direkt.
Är man på klinken och inte behöver betala extra ok men annars är det pengar i sjön och onödigt väntan för djuret. 

Så man får inte ha djur om man inte kan avliva själv anser du? korkat skrivet av dig. Alla är olika och gör det de själva mår bäst av. Jag har uppfödning av kaniner och av de som tagits bort genom åren har en jägare skjutit de flesta, vissa som betytt extra mycket för mig har jag varit till veterinär med och avlivat och fått de separat kremerade. Jag tvivlar på att man får slå en fullvuxen katt i backen som du beskriver.

Inga problem alls. Först ett slag, sen ett hugg t ex.