Enkätundersökning om tidiga missfall, examensarbete.

Jag är en tjej som studerar till vårdadministratör, sista terminen och håller just nu på med mitt examensarbete. Mitt arbete handlar om tillräcklig vård och stöttning vid tidigt missfall. Tidiga missfall, de som inträffar innan till och med vecka 12 anses vanliga.

Om nu tidiga missfall är så vanliga borde det finnas bättre rutiner inom sjukvården när det väl händer? Man borde få broschyrer/skriftlig information, erbjudan om kuratorssamtal, uppföljning till läkare/ barnmorska.

Jag har själv haft två missfall och tycker inte vården stöttat mig fullt ut. Mitt första missfall fick jag i vecka 9, en helg och måndagen därpå fick jag akuttid till läkare för ultraljudsundersökning. Det behövdes inte göra något ingrepp och vad läkaren sa, det minns jag inte. Jag var för ledsen för att orka lyssna då. Den gången skulle jag velat ha en broschyr eller skriftlig information som jag kunde läsa när jag var redo. Det hade denna gång underlättat för mig att få en ny tid för att få träffa läkare och prata om missfallet och framtida graviditeter, för jag kunde inget om missfall och jag trodde jag var ensam om att få det.

Andra missfallet fick jag i vecka 6, en mycket efterlängtad graviditet, så när missfallet knackade på dörren så bröt jag ihop. Även denna gång inträffade det en helg, men mitt i sommaren med all semester, stängda avdelningar på sjukhuset och allt vad det innebär. Jag ringde gynmottagningen på måndagen och fick prata med en barnmorska. Jag ville inte åka in, och barnmorskan sa vilka tecken jag skulle vara noga med att hålla utkik efter om kroppen inte stötte ut hela graviditeten själv. Jag berättade även att det hade varit en lång resa till denna graviditet, ett år. Att det även var andra gången med samma partner jag fått missfall. Borde jag inte fått en extra tid? Eller erbjudan om att börja prata med en kurator eller liknande?

Ska man som patient behöva kämpa för att få det man behöver och bör ha rätt till? Alla orkar inte i den sorgen stå på sig och se till att man får ett återbesök eller kuratorssamtal.

Jag blev nedstämd och såg inget hopp om någon ny graviditet efter det missfallet. Efter någon månad fick jag nog. Jag behövde få ventilera och få extra stöd i sorgearbetet vilket fick mig att själv boka samtal med kurator. Detta skulle jag fått erbjudande om direkt från barnmorskan, enligt mig själv. För vilken förbättring det blev för mig och mitt självförtroende. Jag var inte ensam!

Jag önskar nu hjälp av er som fått tidiga missfall och varit med om liknande situationer att besvara denna enkät nedan. Med hjälp av era svar hoppas jag få fram om det endast är vissa delar av Sverige som sviker oss patienter som drabbats av missfall, eller om någon del i Sverige faktiskt ger den vård och det stöd patienter förtjänar?

Enkäten -----> docs.google.com/forms/d/1ZzSGotHSTsTD9HJUHI3WC79hD9DjIX4-0HHGPm5idAY/viewform

Enkäten kommer ligga ute till 28/3 och ni som besvarar den kommer att vara anonyma.

Tack på förhand!

/L

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-29 11:28
Fått bra svar av de som deltagit i denna enkätundersökningen, men för få kan jag tycka.

Så jag låter den vara kvar till tisdag den 2 april.

Behöver mer svar på enkäten för att ha en stadigare grund att sedan kunna intervjua en barnmorska vecka 15.

Så snälla, delta i denna undersökning. För jag vill inte att vi missfallspatienter får "fel" vård!

Tack för mig/L