Taggarna utåt

Har umgåtts ett tag med en kvinna som jag tycker har en annorlunda och rätt tråkig attityd till sin omgivning. Har aldrig varit med om något liknande och är ju inte särskilt intresserad av att fortsätta, även om hon har många bra sidor också. Tycker det blir för jobbigt i vardagen...

Men är väldigt nyfiken på om någon här kan tolka varför hon gör det hon gör, och säger det hon säger.

Först och främst har hon nästan alltid taggarna utåt, som om hon har ett behov av att gå i försvarsställning i både stora och små frågor. Istället för: "Hej! Vad ska du göra idag?" så blir det ofta: "Jaha... och vad ska du göra idag då?", med en ton av bristande intresse (inte bara mot mig, mot alla).

Sen inleder hon ofta sina fraser (både i skrift och tal) med "Äh..." och använder ofta ord som "Vetefan"... eller "Vafan", även om det inte är något man behöver irritera sig på. Har liksom en negativ attityd till småsaker.

När vi tex är på stan kan hon ta upp saker i butiker, titta lite på dem och sen SLÄNGER hon tillbaka dem istället för att lägga dem försiktigt, med respekt för att det ju inte är hennes egna. Sak samma med hennes egna saker. Hon "släpper" ofta sin (dyra) telefon ned i golvet istället för att lägga den.

Hon svär väldigt ofta, utan att vara arg. Det kan komma ett par svordomar per mening, tre fyra meningar i rad. Sen blir det svordomsfritt några meningar men sen pytsas det in nya onödiga svordomar här och där igen.

Hon är 45 år.

Har funderat på varför man har taggarna utåt på det här sättet.
Någon som känner igen sig (eller nån annan)?