Gravid med man med adopterade barn. Hur hanterar vi bäst?

Någon som har en tanke?

Vet inte om jag är rätt person att ge råd men några tankar kan jag bjuda på i alla fall.

Jag tror att det är bra om ni undviker att släta över för mycket. Det kan bli väldigt fel om man säger "det spelar ingen roll" om saker som uppenbarligen spelar en stor roll för barnet. Nu vet jag ju inte hur ni brukar svara på barnens frågor och funderingar, så jag hoppas att du inte känner dig påhoppad när jag spekulerar lite, men jag tänker såhär:

Förklara vad "riktiga barn" innebär för er (t.ex. att pappan längade så mycket efter dem och att han älskar dem nu och för alltid, samt även den juridiska biten som faktiskt inte är helt oväsentlig för ett barn i förskole-/skolåldern) och att det nya syskonet inte kommer att se ut som dem utan som er och att man därför kommer att få förklara för utomstående hur familjen hänger ihop. Ge dem ord som de kan använda när de förklarar för andra (både jämnåriga och vuxna) varifrån de kommer, vilka som är deras föräldrar och syskon etc.

Jag läste en fin sak om hur en adoptivmamma förklarade sina barns ursprung för sina barn. 

Vissa barn växer i mammas mage, men adoptivbarn växer i mammas hjärta.

och det är ju något ni kan använda er av här.. Att dom har vuxit i pappas och mammas hjärta, på samma sätt som deras syskon nu växer i mammas mage och pappas hjärta. Så.. på pappas sida blir det ju ingen skillnad så att säga. 

I övrigt har jag nog inga råd att ge då det är helt utanför min erfarenhetsram.  

Det är lite så vi försöker göra. Vi försöker förklara att barnen var väldigt efterlängtade av sina föräldrar och att vi alla tre älskar barnen väldigt mycket och att vi kommer fortsätta med det. Vi försöker också, framförallt till lillasyster, förklara att de absout kommer att se olika ut men att vi ändå kommer att vara en familj och dela egenheter och sätt, alla sex med mamman inkluderad. 

Jag kanske oroar mig i onödan, men det är svårt att svara på den här typen av frågor, speciellt när det inte är mina barn. Jag vill inte trampa på några tår i onödan! 

Det borde finnas trådar för adopterade. De som skriver är visserligen vuxna, men har genomlevt samma saker som du skriver om här. Hitta en sådan tråd och be om hjälp där hur ni bäst bemöter barnen.

Ts, skulle du vara intresserad av svar från adopterade om jag länkar din tråd till några grupper för adopterade på fb?
Det går ju att klippa o. klistra med svaren så att personerna kan få förbli anonyma.

Lägg en tråd under "Adoption" här i känsliga rummet också så kan du nog få kloka svar från adoptivföräldrar. De föräldrarna hittar nog inte din tråd här!

Citerar första kommentaren jag fått på länken(från en a-mamma) -

"Men de måste väl veta att de är adopterade....och att det finns en magmamma och pappa nånstans...Vi har aldrig undanhållt att han är adopterad och att vi hämtade honom på ett barnhem i landet men inte berättat mer förrän han var beredd på det...Vi har landets flagga hemma och har en del saker med oss därifrån. Firar landets högtider mm. Läs lite sagor från barnens land så de kan vara stolta över deras ursprung nu när ett nytt sätt att bli förälder på kommer för din man. Men även att läsa hur barn blir till, som funkar på deras nivå.....En vän till mig som fick biobarn efter adoptivbarnen sa att de hade mycket lättare att ta in det biobarnet för adoptivsyskonen än ett adoptivsyskons ankomst. "

Jag är själv adopterad från Sri Lanka och min första tanke är att allt kommer falla på plats när barnet väl kommer.
Ni kan ju inte göra så mycket annat äns vara på bästa sätt, barn frågar ju mycket och de måste de ju få göra. Det känns som ni bemöter "problemet" väldigt bra. Ni kanske ska försöka hitta någon bok i ämnet? 

Jag är uppvuxen men 3 systrar, vi är alla adopterade men inte biologiska syskon. Nu är vi ju förvisso från asien allihop men jag har inte sett det på något annat sätt än mina syskon under hela min uppväxt fast vi inte alls är lika varndra utseende mässigt. Det är ju samma sak som att min mamma är vit, jag har aldrig tänk på henne på annat sätt än att hon är min mamma. Hans barn sedan tidigare kommer att se ert gemensammma barn som sitt syskon precis på samma sätt som de ser varandra som syskon, utssende spelar väldigt lite roll enligt mig. Det där blev lite rörigt märker jag, men du får gärna skriva till mig privat om du har några frågor.

Från en A-mamma:
" Men de måste väl veta att de är adopterade....och att det finns en magmamma och pappa nånstans...Vi har aldrig undanhållt att han är adopterad och att vi hämtade honom på ett barnhem i landet men inte berättat mer förrän han var beredd på det...Vi har landets flagga hemma och har en del saker med oss därifrån. Firar landets högtider mm. Läs lite sagor från barnens land så de kan vara stolta över deras ursprung nu när ett nytt sätt att bli förälder på kommer för din man. Men även att läsa hur barn blir till, som funkar på deras nivå.....En vän till mig som fick biobarn efter adoptivbarnen sa att de hade mycket lättare att ta in det biobarnet för adoptivsyskonen än ett adoptivsyskons ankomst "

Nu har jag inte just adopterade barn, men jag har barn som har fått syskon.
Jag tänker lite att ni gör en "höna av en fjäder". Alla (trygga ochvälmående) barn undrar och ställer frågor! Fortsätt bara att helt odramatiskt svara på barnens frågor utan att lägga in några egna funderingar kring att de är adopterade. De är din sambos barn helt enkelt!

På frågan om hur bebsien kommer att se ut i färgen svarar ni att den antagligen kommer att vara ljus/rosa i hyn. Kanske lite gul i början.

På frågan om syskonlikhet förklara ni att det inte alltid syns på syskon att de är släkt men att det inte spelar någon roll, man är lika mycket syskon för det.

På frågan om pappa kommer att tycka mer om det nya syskonet är det självklara svaret "Nej, han kommer att älska er allihop precis lika mycket!". Och samma svar upprepar ni precis lika många gånger som frågan kommer upp!

Om ni bara fortsätter att besvara barnens frågor på ett rakt och ärligt sätt samt ser till att syskonen inkluderas i omvårdnaden av det nya syskonet så kommer det säkert att bli riktigt bra:)
Lycka till!

Vad är det med citatfunktionen igen??

Inte heller riktigt samma sak men jag är biologisk och har en yngre syster som är adopterad. Jag har aldrig tänkt tanken att hon inte är min syster, jag ser liksom inte att hon är mörk i skinnet. För oss har det aldrig varit en stor grej, vi har bara förklarat att hon är adopterad. Våra föräldrar har verkligen aldrig gjort någon skillnad och hon säger att hon alltid känt sig lika älskad som jag.

Det kommer säkert att gå bra när ert barn väl kommer. Lycka till!