Autismspektrumstörning

Hej. Min partner har Autismspektrumstörning. Detta är mycket jobbigt för mig och jag vet inte hur jag ska nå fram till honom. Han säger själv att hans diagnos inte påverkar våran relation eller hans sociala liv MEN det är precis det det gör. Han är ibland villig att söka parsamtal men endast för att jag ska förstå att det är jag har som har kommunikationsproblem. Jag står som ett frågetecken alltför ofta av hans uttalanden och reaktioner. Han vill jag ska lära mig kunna argumentera för min sak, jag börjar snart bli allergisk mot ordet argumentera och reaktioner. Dessa 2 orden använder han dagligen. Han kopierar mina uttryck och vänder dem mot mig. Oftast handlar det om känslomässiga förklaringar. Ex: jag säger till honom att de orden han använder sårar mig, får mig att må sämre och det vill inte jag. I nästa stund eller i nästa situation som uppstår säger han samma mening mot mig vilket jag då frågar vad jag har sagt som sårar men då blir han arg och tappar koncentrationen och skriker åt mig istället. Han blir lätt arg. 
Så hur kan jag få honom att förstå att det han har, autismspektrumstörning, är ett stort problem som inte kan lösas oss emellan utan att vi behöver hjälp?

Han ser världen i grått. Det finns inget som gör honom lycklig. Människor omkring honom fördärvar planeten och den utopi han bär på, det sätt han vill leva och att andra ska, är omöjlig att skapa. 

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-18 20:57
det finns mycket mer att berätta. ni som läser mitt inlägg så är jag tacksam för era tankar kring allt detta. jag söker svar, svar som kan underlätta för oss båda, inte att skada. men ibland ärligt ifrågasätter jag mig själv om jag ska stanna kvar. eftersom jag är oerfaren så är tillvaron mycket krävande.

jag kan tillägga att, om man inte har hans åsikt så har man ingen åsikt alls och har man en annan åsikt så måste man argumentera för den, ge fakta, inte känslor eller erfarenheter varför man tycker som man gör.

detta är främmande för mig.