När ska man göra slut med energistjälande "vänner" - och hur?

Den här tråden är till för oss som behöver bryta upp destruktiva vänskapsförhållande men inte vet hur. Samt för oss som någon gång vill kunna vara den som pratar av sig.

Jag är väl knappast den första och tyvärr inte heller den siste som insett att hon behöver rensa bland sina relationer.

Å tminstone jag har nog hållit kvar vid vänner som inte varit bra för mig för att jag dels är alldeles för förlåtande och snäll med stort tålamod, dels är mycket generös med lyssnande öron och ställer enormt mycket högre krav på mig själv som vän än jag gör på mina egna vänner. Detta är förstås bra egenskaper, men tyvärr tänker inte alla så och jag har inte förrän nyligen insett hur mycket jag ger i förhållande till vad jag får tillbaka och att det inte är hållbart.

Jag är otroligt trött på att alltid vara den (ende) som lyssnar och ställer upp, den som funkar som gnällplank åt folk som inte själva orkar ta tag i sina liv, den som lånar ut pengar när kompisarna egentligen borde ha mycket mer än jag då de har högre och stabilare inkomst, den som hittar på idéer och är kreativ när de andra inte vill göra något annat än att ha mig som kurator. Och så vidare. Jag är också oändligt trött på att omge mig av människor som ger mig negativ energi genom att vara miserabla och gnälla över småsaker de själva har full makt att styra över. Och jag är lika trött på att känna att jag engagerar mig och bryr mig och lägger ner tid och pengar på att ses när de sedan vill spendera hela vår tid tillsammans på att parallellt hänga på facebook i mobilen eller bara älta för mig hur jobbigt allting är. "Jobbigt" som i att man måste plugga för att få godkänt på tentan i den kurs man själv valt att läsa, typ. Inga riktiga problem, vilket jag som trots min unga ålder tagit mig igenom riktiga helvetesupplevelser närmast tar som en kränkning.

Är det fler än jag som är i stort behov av att rensa bland sina vänner och bara vill omge sig av människor man faktiskt mår bra av att umgås med? Som tycker att vänskapsband är till för att gynna och glädja båda parter lika mycket? Som är trött på att alltid finnas till för människor som inte finns till för sig själva? Här kan ni prata av er era upplevelser, tankar, funderingar och frustration kring ämnet, och gärna också tipsa och stötta varandra i hur man gör sig av med dåliga vänner och blir bättre på att ställa krav och ta hand om sig själv i första hand.