Kan vi lösa det?
Hejsan,
jag och min man har varit ett par i 7 år, gifta i 3 år och har 2 gemensamma barn.
Vi är väldigt olika, jag är social och umgås gärna, han är raka motsatsen. Förr i världen "ställde han upp" ovh följde med på kalas o dylikt men nu blir det mest att jag åker själv med barnen. De ända han kan umgås med är min kusin eller sina föräldrar, alla andra hittar han fel på. Han kan också verka väldigt arrogant och otrevlig mot de han träffar och jag funderar på om det har med hans dåliga självkänsla att göra. Han tycker inte själv att han har dålig självkänsla men jag har sen drygt ett år tillbaka gått hos kurator pga min dåliga självkänsla och ångest och har nu börjat se massa likheter i honom.
Vi bråkar jämt om hushållssysslor, jag tycker inte han hjälper till med något alls, han tycker han gör så mycket jag inte ser. Och sen jag blev föräldrarledig tycker han att jag SKA göra allt hemma för han jobbar ju...
Han kritiserar ofta mig för att jag pratar i telefon mycket eller smsar, vilket gör mig väldigt ledsen eftersom han då ifrågasätter mig som mamma när jag är ensam med barnen.
Han hackar på mina vänner och speciellt min bästa vän, vi bor på landet och hon törs inte köra bil så hon tar sig inte hit så ofta och det har jag mått väldigt dåligt över men har släppt det lite grann nu när jag har accepterat bo här men ändå måste han kritisera det och det gör mig också väldigt ledsen.
Jag vill gärna ta upp mitt hästintresse och har nu blivit erbjuden att hjälpa till med en häst 2 dagar i veckan men jag tar mig inte iväg för att jag vet att han blir sur eller att när jag väl är där får jag sms om att jag ska skynda mig hem för han inte kan trösta vår dotter eller något liknande. Jag la ner hästar under tonåren och när jag och min man träffades började jag smått ta upp det igen och när jag hade häst så klagade han jämt, det var för dyrt, tog för mycket tid etc. Sen när vi fick första barnet var det samma visa som det är nu.
Jag får dåligt samvete så fort jag åker hem ifrån utan barnen, hur ska jag ta mig ur det här? Jag måste väl kunna ha ett eget intresse för mig själv trots att vi har barn?
Just nu känns det som allt är en ond cirkel och jag är rädd att vi aldrig kommer ta oss ur den, hur ska vi göra?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-20 10:52
Vi har inte heller samma syn på uppfostran, jag tycker han är för hård och han tycker att jag är för mesig.
