• Anonym

    Jag stör mig lätt på andra människor

    Jag är en kvinna på 30+ som har Aspergers och som väldigt lätt stör mig på andra människor. Faktum är att det är ett stort problem för mig eftersom det är väldigt få människor jag klarar av att ha nära inpå mig utan att gå i taket, det kan gälla både på jobb eller i det privata. Just nu är jag både arbetslös och utan relation, men jag jobbar på att få båda. Upplever dock att det är väldigt svårt för mig att hitta det.

    Vad gäller relationsbiten har jag mer eller mindre gett upp hoppet helt eftersom det ser så mörkt ut. Hittills har jag bara stått ut med att ha en enda människa nära inpå mig, och det är mitt ex. Han var dock otrogen och behandlade mig inte bra. Det hindrar mig dock inte från att sakna de bra sakerna med det förhållandet, nämligen allt annat som verkligen funkade. Mitt funktionshinder syns ju inte utanpå, så ofta när folk ger mig råd gällande relationer blir det nåt i stil med "du som är en så snygg och intelligent tjej borde inte ha några problem med att hitta nån man" eller "ditt ex var en idiot, du behöver nån som behandlar dig väl".

    Riktigt så enkelt är det knappast (är det det för nån?). Jag oroar mig sällan över att hitta nån som kan tycka om mig, däremot oroar jag mig över att jag inte ska hitta nån som jag inte stör mig på konstant. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för det faktiskt. Har försökt hitta gemensamma nämnare för de personer jag stör mig på i liten eller mindre grad och jag kan konstatera en trend här - ju mer lik mig de är desto mindre irriterande finner jag dem. Notera väl att det ingalunda innebär att jag anser att jag är bättre än nån annan; det handlar bara om att jag lättare kan relatera till och samspela med någon som är som jag. 

    Jag inbillar mig att detta har med min AS att göra, men jag kanske bedrar mig där? Är det nån annan som känner igen sig i detta? Någon som vet hur man eventuellt kan arbeta med detta på egen hand?  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-20 17:46
    Vidare: Jag sörjer ofta min forna kärleksrelation trots hans uppenbara brister just med anledning av att jag inte tror att jag kan hitta någon som jag irritera mig på så lite som jag gjorde med honom. Det låter måhända knasigt i en NT:s öron, men det är så jag upplever det...

  • Svar på tråden Jag stör mig lätt på andra människor
  • Life

    Kanske du behöver hitta din partner i en miljö du själv trivs i? Tycker du om att måla/Laga mat/ dansa eller liknande? Kanske gå en kurs? Jag hittade min man på jobbet - ibland kan ju det också vara en väg åt rätt håll.

    Generellt har du nog samma problem som alla oss andra, att hitta jobb och partner är inte så lätt alla gånger så det behöver inte vara relaterat till din AS - däremot kanske hur du upplever relationen och situationen vara relaterat till det.

    Jag hade en period som jag kände mig väldigt vilsen och då var jag också singel och arbetslös  Man är ju i en situation som är "dubbelt jobbig".  Att vara arbetslös var superdrygt (alla frågar ju liksom hur det går och det är ju det sista man vill prata om). Att vara singel samtidigt höll på att ta knäcken på mig.

    Dock som jag sa fick jag till slut jobb - och där hittade jag min man. Från en dag till en annan ändrades så mycket! Lycka till TS - hoppas det blir bättre... 

  • Anonym (känner igen)

    Jag känner precis igen mig. Jag har ADD samt en del autistiska drag så det är väl inte helt otroligt att det har med din As att göra. Har du funderat på att försöka träffa någon med samma dignos?

  • Anonym (bianca)

    Jag känner igen mig, och som du säger så gäller det att hitta en partner som är lik en själv. Jag har gjort det äntligen och jag stör mig på honom också men jag tror att det som gör att jag stannar är att jag tar upp allt som stör mig och han för det mesta tar det jag säger på allvar. Så vår relation är konfliktfylld och levande kan man säga.

  • Anonym

    Jag måste tillstå att jag är positivt överraskad av svaren här. Jag hade nog förväntat mig klichéartade överpsykologiseringar i stil med att det är bättre att finna en partner som kompletterar en än som liknar en eller att det måste bero på att jag inte är nöjd med mig själv som jag irriterar mig på andra. 

    Intressant att så många av er känner igen er också!


    Anonym (känner igen) skrev 2013-03-20 17:53:48 följande:
    Jag känner precis igen mig. Jag har ADD samt en del autistiska drag så det är väl inte helt otroligt att det har med din As att göra. Har du funderat på att försöka träffa någon med samma dignos?
    Jag tror faktiskt att min fd partner hade just AS, men har var inte diagnostiserad. Jag glömde skriva att jag har en dubbeldiagnos - AS + ADHD - vilket gör mig mer spontan än den vanliga aspien. Jag är alltså inte något skolboksexempel på något av dem, vilket gör att jag nog tycker bäst om de som hamnar där emellan precis som jag. 




     
  • Anonym
    Life skrev 2013-03-20 17:49:21 följande:
    Kanske du behöver hitta din partner i en miljö du själv trivs i? Tycker du om att måla/Laga mat/ dansa eller liknande? Kanske gå en kurs? Jag hittade min man på jobbet - ibland kan ju det också vara en väg åt rätt håll.

    Generellt har du nog samma problem som alla oss andra, att hitta jobb och partner är inte så lätt alla gånger så det behöver inte vara relaterat till din AS - däremot kanske hur du upplever relationen och situationen vara relaterat till det.

    Jag hade en period som jag kände mig väldigt vilsen och då var jag också singel och arbetslös  Man är ju i en situation som är "dubbelt jobbig".  Att vara arbetslös var superdrygt (alla frågar ju liksom hur det går och det är ju det sista man vill prata om). Att vara singel samtidigt höll på att ta knäcken på mig.

    Dock som jag sa fick jag till slut jobb - och där hittade jag min man. Från en dag till en annan ändrades så mycket! Lycka till TS - hoppas det blir bättre... 
    Jag har ganska många intressen, men tyvärr inte så många som passar sig i grupp. Förutom film, möjligtvis. 

    Så bra att du hittade din man! Själv tror jag inte att jag kommer hitta någon via jobb eftersom jag är utbildad inom humaniora och tenderar att dras till naturvetare (nördar, helt enkelt). 

    Ja, inte är det någon höjdare att vara både singel och arbetslös direkt... :/  
  • Life
    Anonym skrev 2013-03-20 18:39:03 följande:
    Jag har ganska många intressen, men tyvärr inte så många som passar sig i grupp. Förutom film, möjligtvis. 

    Så bra att du hittade din man! Själv tror jag inte att jag kommer hitta någon via jobb eftersom jag är utbildad inom humaniora och tenderar att dras till naturvetare (nördar, helt enkelt). 

    Ja, inte är det någon höjdare att vara både singel och arbetslös direkt... :/ 
    Prova amatörteater-det kan vara superkul! Dessutom finns en del sjyssta killar där Flört
  • Anonym
    Life skrev 2013-03-20 22:20:43 följande:
    Prova amatörteater-det kan vara superkul! Dessutom finns en del sjyssta killar där Flört
    Ok, med risk för att låta fördomsfull, men är det inte fullt med en massa flummiga killar på såna ställen? När jag studerade med en massa mediafolk kände jag inte riktigt att jag hörde hemma i de kretsarna eftersom det är för mkt new age och liknande för min vetenskapliga hjärna. :P
  • Life
    Anonym skrev 2013-03-20 22:30:40 följande:
    Ok, med risk för att låta fördomsfull, men är det inte fullt med en massa flummiga killar på såna ställen? När jag studerade med en massa mediafolk kände jag inte riktigt att jag hörde hemma i de kretsarna eftersom det är för mkt new age och liknande för min vetenskapliga hjärna. :P
    Vi är ju alla olika och det är svårt när man hamnar i nya miljöer med andra människor som agerar på ett sätt man kanske inte alltid kan förlika sig med. Men teater är perfekt om man dels vill utveckla sig själv men även möta öppna människor. Att störa sig på saker gör vi väl alla ibland och även om du har en diagnos för det betyder ju inte det att du inte kan ha kul bland människor som har ett något annorlunda beteende mönster.

    Men visst, tycker du det låter trist kan du ju alltid försöka med mer "studieinriktade" hobbyer.  
  • Oliver11

    Såg precis ditt inlägg, det har ju gått några år men var tvungen att svara för du är ju precis som jag

    Jag tror att de jag irriterar mig på är de som medvetet eller omedvetet söker bekräftelse av mig.. eller inte låter mig få ha min egentid

    Jag har inte gett upp, finns det en så finns det nog en till

    Kram

  • Anderrrrrs

    Hur nöjd är du med dig själv?

    Min erfarenhet är att man irriterar sig på varandras likheter, inte så ofta skillnader.

    Det är som med ?sanningen?, den är svåra att se men det enda som man går igång på.

    Antar att det är gammal prägling från barndomen som skaver när man bryter mot den och ser man någon annan som bryter präglingens regler så blir man upprörd.

    Hoppas du kan hitta var ifrån dina ?regler? kommer ifrån och kan se dem i dagsljus och skriva om några.

    Din diagnos vet jag inte mycket om men du har bara ett alternativ: du kan vara stolt över den. 90% av dagens jobbannonser tex, är direkta diagnosbeskrivningar, antingen av rekryteraren eller den dom söker. Få normala människa har för övrigt gjort något avtryck i tillvaron. Googla på Einstein tex så får du se...

    Jag tror du måste leta efter dig själv innnan du letar efter någon annan och det är på den resan som du är öppen att träffa någon skulle jag säga. Livet är en paradox, du kan planera din tillvaro i sekunder, men inte det som kommer hända.

  • Anonym (Hm)
    Oliver11 skrev 2017-11-04 09:22:17 följande:
    Såg precis ditt inlägg, det har ju gått några år men var tvungen att svara för du är ju precis som jag
    Jag tror att de jag irriterar mig på är de som medvetet eller omedvetet söker bekräftelse av mig.. eller inte låter mig få ha min egentid
    Jag har inte gett upp, finns det en så finns det nog en till
    Kram
    Håller med
  • Anonym (Anonym)
    Oliver11 skrev 2017-11-04 09:22:17 följande:

    Såg precis ditt inlägg, det har ju gått några år men var tvungen att svara för du är ju precis som jag

    Jag tror att de jag irriterar mig på är de som medvetet eller omedvetet söker bekräftelse av mig.. eller inte låter mig få ha min egentid

    Jag har inte gett upp, finns det en så finns det nog en till

    Kram


    Hej! Oj, det är ju evigheter sedan jag skrev detta inlägg. Intressant att du hittade det och bumpade upp det. :) Jag är idag varken singel eller barnlös längre. Det är nu ett bra tag sedan jag träffade en man jag klickade med på en gång vi sågs. Vi träffades på nätet, men inte via de vanliga kanalerna i form av Tinder eller nätdejting. Visst kan jag även störa mig på honom i vardagen, men absolut inte på samma nivå som andra.

    Så, vad ska man säga? Det har gått över förväntan. Jag tror inte på att ge upp hoppet, oavsett hur "svår" man är själv och hur lönlöst det kan verka.
Svar på tråden Jag stör mig lätt på andra människor