Har min son autistiska drag/aspergers? Kan någon hjälpa?
Jag vänder mig nu hit och ber att det kanske är någon som kan hjälpa och ge mig tips, råd eller stöd i mina funderingar och säga mig om jag är helt ute och cyklar eller inne på rätt spår.
Det är ett LÅNGT inlägg, men det känns som att jag vill få med allt för att kunna ge en relativt riktig beskrivning.
Jag har en son som är just fyllda 4 år och vi har just avslutat en första utredning inom autismspektrumet via psykologen på BVC. Hon tycker att han har autisitska drag, men att han inte riktigt uppfyller kriterierna för de tre "huvuddragen" för just aspergers.
Hon vill remittera oss för vidare utredning, men här tog det stopp. För att hon ska kunna skicka en remiss måste pappan godkänna det och Barnets pappa vill inte detta, för han ser inget problem. Han tycker att har jag problem med J så är det väl mina problem, han har då minsann inga problem med honom.
detta är vår historia -
Jag lämnade J:s pappa när J var ett år gammal. Jag var tvungen eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt tillsammans med honom.. Det var sjukt jobbigt och många gånger ifrågasatte jag mitt beslut, särskilt när SOC efter lång kamp, godkände växelvist boende varannan vecka, trots att J var så liten.. Mina samvetskval plågade mig och det var en fruktansvärt jobbig period. Hade det varit dag så hade jag aldrig gett vika, för idag vet jag att mann inte rekommenderar barn under tre år att bo varannan vecka och idag är jag starkare, men det går ju tyvärr inte göra ogjort.
Jag försöker punkta upp vad jag reagerat på och fortfarande reagerar på, gällande J och hans små egenheter.
- När han började bo hos pappa varannan vecka var han inte glad och kramig när jag kom för att hämta honom, han var blyg och stod och tittade ner i golvet. När vi sedan knytit bandet igen, så kunde han gråta om jag bara gick i ett annat rum och det tog lång tid innan han var trygg igen. Sen så rasade allt igen när han återigen skulle till pappan. Pappan vägrade erkänna eller berätta för mig om det var likadant för honom, men jag såg att varje gång han kom för att hämta J så var J blyg och ledsen. Idag har han inga problem att åka till pappa, han är så van.
- har alltid varit reserverad mot främlingar och allra helst män. Är reserverad mot sin morfar, sina morbröder och min sambos bror. Söker endast trygghet och närhet hos mig eller hos sin mormor. Vill idag gärna ha en kram, men kan inte ta eget initiativ till det. Vill någon kramas får de "ta" en kram och då står J bara med hängande armar och huvud, utan att ge någon respons.
- När han började på dagis tog det länge innan han vande sig att vara borta hemifrån, antar att det var jobbigt att hantera att måsta vara på ytterligare ett ställe förutom hos mamma och pappa.
Jag fick en chock när personalen berättade för mig att han, vid två års ålder, ville vara "översittare" och gärna bestämma vad de andra barnen skulle leka osv. Min försiktiga lilla,blyga kille? Det lät så underligt!
Han har alltid varit på dagis bara varannan vecka, eftersom hans pappa inte har honom där på sina veckor(, tyvärr - för han skulle behöva det!). Idag så gnäller han varje dag vi ska dit. Barnen är dumma, barnen jagar mig, barnen låter mig inte vara ifred osv osv. han VILL inte dit. Jag har hälsat på honom några gånger och sett att han leker lite "annorlunda". Han observerar mycket och lyssnar innan han leker och medan han leker. Han hamnar lätt i konflikter och han hatar när någon sliter i hans kläder eller rör vid honom. Det finns en flicka som är så "kär" i J och vill hela tiden hålla på med honom - Han avskyr henne.
Han fixar inte grupplekar, ex blindbock. Han blir helt låst och bara hänger med huvudet, svarar inte på tilltal. Luciatåget stod han bara och fixerade blicken på mig och hade händerna i munnen hela tiden. Sjöng inte en ton, trots att vi hade övat sångerna ordentligt även hemma. Han älskar att sjunga - men bara med mig. Svarar inte på frågor eller pratar inför grupp och skulle någon råka skratta åt honom eller ens med honom -då blir han helt förkrossad. Man får INTE ha kul "på hans bekostnad". Personalen(pensioneras till hösten) säger att det inte finns några problem, att han bara är trotsig och att de skulle sett direkt om det vore något "galet".
- Han är väldigt hårdhänt mot djur. Vi har tre katter hemma och JÖSSES säger jag bara. Han älskar att skrämma dem, jaga dem och se deras rädsla och reaktioner. Han KAN inte låta dem vara ifred, han KAN verkligen INTE. Jag har försökt allt, förklarar, straffa, be men han slutar aldrig. Det verkar som om han njuter av att se dem bli rädda och om jag säger åt honom så blir han arg på mig. Det är likadant med mammas hundar - de är jätteroliga att retas med. När mamma skaffade en valp var han livrädd för valpen och fick panik när den kom mot honom - då var det helt plötsligt på hundens villkor, inte hans.
- Han lyssnar för det mesta aldrig vad man säger - bara om det är något som kan vara farligt, så att han blir rädd, typ att han inte får gå till stora vägen osv. Säger jag åt honom, tillrättavisar honom på något sätt, då blir han arg på mig. Ibland när tålamodet tryter och man tar i honom i armen tex, så blir han arg och kräver att jag ska säga förlåt till honom.
- han vill gärna hjälpa till med saker hemma,men orkar bara med det i några minuter, sen blir han less och vill göra nåt annat. Det enda han har tålamod till och kan sitta med länge, det är modellera, lego, målarboken eller pussel. Han är superduktig på pussel och kan lägga ett 99-bitars nästan helt själv. Han gillar att se film, men kan inte sitta stilla och se hela filmen, bara om det är en film han aldrig sett förut.
Han leker gärna för sig själv, men vill inte vara ensam i sitt rum och leka. Han frågar ofta om jag vill leka med honom,men han vill bestämma det mesta i leken. Han kan sitta i timmar och leka med sina älskade bilar(blixten mcqueen). I övrigt är han väldigt ombytlig, Ena stunden ska han leka med bilarna, sen är det tågbanan, sen film, sen lego osv. Han tar för givet att han ska få låna leksaker när vi hälsar på hos någon annan, men vill inte låna ut sina. Han vill inte ens leka när han har lekkompis hemma - han vill att de ska springa och jaga varandra. Han vill gärna tala om för andra barn vad man inte får göra - trots att han alltid gör det själv. Han leker aldrig rollekar, har bara lekt katt en enda gång. Han har inget tålamod för att prova nya saker. Kan han inte vad som förväntas på en gång, då provar han aldrig mer.
-Han kan inte säga tack. Tycker liksom det är självklart att man ska få saker, varför ska man behöva säga tack? Upplever att han tycker det är pinsamt att tacka för sig.
-han kan inte säga förlåt. Upplever att han har svårt att förstå eller ta hänsyn till andras känslor och verkar inte förstå att han gjort någon annan ledsen, säger mest förlåt för att han måste och då hörs det knappt vad han säger.
- Han kan inte vänta på sin tur, tex när han vill säga något. Han bankar på axeln på personen han vill prata med och säger "du,du,du,du,du" tills han får respons. Detta trots att jag hela tiden säger att han får vänta på sin tur.
- Han måste få som han vill, annars blir han arg. tex så har han bestämt sig för att han alltid måste gå före mig uppför trappen och går jag då före honom iaf, då blir han arg och skriker. Han kan sitta och vara arg och prata för sig själv i en halvtimme efter en sån "konflikt". sen tjatar han om det resten av dagen. Verkar inte förstå bestraffningar, ifrågasätter hela tiden varför han måste sitta i sitt rum, när får jag komma ut osv.
- Han är ljudkänslig. Vägrade gå ut på nyårasfton utan hörselkåpor och vill gärna ha dem på när jag dammsugar. Tycker inte om när barn skriker och klarar inte av leksaker som låter högt.
- Han matvägrar varje dag. Har så gjort sedan han var mycket liten. När han var två levde han i princip på välling och kex, för det var det enda han åt frivilligt. Idag äter han om det är hans favoritmat - pizza, pannkaka, blodpudding, hamburgare. Är det något annat (jag lagar god, bra mat) så tittar han bara i tallriken. Har provat hota och muta, förklara vad som händer om man inte äter, men det går inte in. Han äter inte. Nu har vi kört ett tag med att han får sitta tills han ätit upp, det kan ta flera timmar och han är alltid ledsen - men han får då i sig maten i alla fall. Vet inte vad annat jag ska göra? Vi kan inte äta borta om vi blir bortbjudna på middag - då låser han sig totalt.
- När vi hälsar på hos andra så reagerar han på två olika sätt beroende på hans humör. 1. Han vänder upp och ner och ska kolla varenda rum och pinal i huset. Är högljudd och lyssnar inte alls på mig vad jag säger. 2. Han är blyg och avvaktande. observerar och tar efter de andra barnen, tills han känner att situationen är trygg och börjar då ta egna initiativ. Leker gärna på egen hand trots att han har lekkompis och vill ofta inte göra det lekkompisen vill.
- Klarar inte av att förlora i lekar eller spel. Han blir på riktigt ledsen om han förlorar och det är inte säkert han vill spela det spelet mer sen. Jag brukar låta honom vinna ganska ofta.
- Han har ett fantastiskt minne. Minns saker som hänt när han var så liten som ett år gammal. Jag har jättebra minne, men ibland minns han saker som inte ens jag minns. Han minns detaljer i situationer och det är något jag alltid varit förundrad över.
- Han är jätteintresserad av traktorer. Om en pojke i samma ålder säger "titta, en traktor" då blir J sur och rättar att det är minsann ingen traktor - det är en hjullastare. Hjullastare är ju en traktor, men pojken sa ju att det bara var en traktor.
- Han tjorvar alltid med tandborstning och duschningen. Han vill egentligen duscha tror jag, för när han väl står där så tycker han att det är skönt, men det är alltid en himla procedur att få in honom i duschen.
- han vill inte bli smutsig. Om han blir kladdig så kommer han och viftar med händerna åt mig "titta, jag blev kladdig" och jag säger ja, men gå och tvätta av dig då, trots att det kanske inte var så särskilt kladdigt. Spiller han på kläderna så vill han torka direkt. Får han minsta lilla skråma, en lös hudflik eller nåt annat så blir han helt förkrossad och kan inte sluta pilla. En gång när vi pratade på skype med hans bonus-farmor så upptäckte han att han hade sockludd mellan tårna och slängde upp fötterna på bordet och började pilla. Jag försökte få honom att fortsätta prata med bonus-farmor, men han blev helt besatt av att pilla bort tåluddet.
- Han älskar att lyssna på sagor och läsa böcker. Men, det är ibland lite farligt för han verkar ha lite svårt att skilja mellan låtsas och verklighet. Han frågar ofta om dinosaurierna - hur kan de ha funnits om de inte finns? Han är rädd för djur och särskilt älgar. Varför vet vi inte. Han vågar inte titta ut genom fönstren när det är mörkt ute.
- Han har alltid haft svårt med att sova och vila på dagarna, även när han var bebis. Han sov bara korta stunder, ville helst bara vara i min famn hela tiden. Vi slutade med att tvinga honom att vila när han var tre, eftersom vi fick tvinga honom och han grät varje gång - fastän han verkligen skulle behövt vila.
- Han har svårt att vara "ombytlig" och allra helst när vi ska åka nånstans. Ska vi åka till mormor, som är hans favorit-ställe, så tar det jättelång tid innan han lyckas avsluta det han håller på med, få på sig skorna, ta sig till bilen osv. "jag ska bara" är ständigt återkommande. Samma sak om vi ska till badhuset(han ÄLSKAR badhuset), då ska han tjorva en evighet innan vi kommer oss iväg och frågar man om han inte vill åka dit, då blir han arg.
- Han började gå när han var 10.5 månad. Hans första ord var "traktor" och sen kom "mamma". Han hade aldrig något "dadda"-stadium. När han väl började prata så var det helt ordentligt.
Ja, det känns som att jag fått med det mesta nu. Det känns också som att det blir mycket fokus på det "negativa" i ett sånt här inlägg och jag vill verkligen poängtera att jag älskar min son över allt annat - han är en fantastiskt duktig och fin pojke och jag skulle göra vad som helst för honom. Det känns bara som att det inte är någon annan som ser det jag ser, alla säkger att det är 4-års-trotsen. Är det trots eller ligger det någonting i det här med autistiska drag/aspergers osv?
