linzei skrev 2013-03-22 08:11:43 följande:
Jag kan ju berätta hur det gick för oss.
Med första barnet gav vi enl. lmv:s rekommendationer då; smakportioner av en rotsak åt gången, från 4 månaders ålder. Iskubsstorlek en eller ett par gånger per dag. En grönsak/rotsak i taget så han verkligen fick känna smakerna och lära sig konsistenser. Vid sex månader var han mogen för barnmatsportioner och allt flöt på fint.
Med tvåan hade rekommendationerna ändrats till "smaksensationer" och han fick då smaka från våra fingrar tills sex månader då han fick lite mer "blandad" barnmat- dvs lite mer åt tallriksmodellen av olika smaker. Han har varit betydligt mer skeptisk mot att äta, och men barnets järnnivåer och annat de behöver sjukner vid denna ålder, så var det enl. BVC-sköterskan viktigt att komma igång med hans ätande. Han sjönk även lite på kurvan.
Om det blir en trea kommer jag absolut att göra som med vårt första barn, dvs smakportioner i lugn och ro från fyra månader då jag upplever att allt gick bättre då.
Måste vara extremt längesen du fick ditt första barn eftersom rek att inte ge förrän vid 6 månader har funnits i över 11 år. Rek innan dess var att man kunde börja
någon gång mellan 4-6 månader, inte specifikt vid 4 mån.
Sedan tycker jag det är extremt märkligt hur du kan skylla på introduktionen av mat, och inte ser att barn faktiskt är olika? Det blir inte lättare bara för att man börjar tidigare, många ggr är det precis tvärtom. Vår ena dotter helammade tills hon var nästan 8 mån, efter det gick det jättesnabbt. Vår äldsta däremot skulle vi enligt BVC tvinga i fast föda helst redan från 4 mån, vi försökte, försökte och försökte men hon ville inte ha. När hon var 6-8 mån fick vi utskällning på utskällning från BVC för att hon inte åt mer fast föda. Det tog tills hon var
två år innan hon fick en ok relation till mat. Så det är
min erfarenhet. Ska jag resonera precis som dig då, så skulle jag alltså inte ge min trea smakisar förrän hon var 8-9 mån, för då går det ju bäst? Idiotiskt...
Och just det, att de dippar är en helt normal amningspuckel och det borde alla inom barnavården känna till. Vet de inte det så är det högst beklagligt och då skulle jag byta sköterska till nästa gång om jag var du. För den delen så hade min äldsta svag tillväxt från 4 mån till ungefär 1½ års ålder. Trots att vi försökte och försökte med maten. Andra som fick amma så länge hon ville hade visserligen en amningspuckel, men mådde utomordentligt bra på sin bröstmjölk betydligt längre än när amningspuckeln inträdde
Angående järnnivåerna så har studier visat att barn som helammas länge har
högre järnnivåer än barn som får fast föda tidigt. Detta är återigen bara en myt för att barnmatsbolagen ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är
alltid vanskligt att tro på sådant som vinstdrivande företag har stor vinning av att folk tror på. Varför har det i så många år varit så "viktigt" att ge just vid 4 mån tror du? När all vetenskaplig fakta säger att 6 mån är mer lämpligt, av hundratals olika anledningar?
Personligen tycker jag att man borde förbjuda märkning av barnmat före 6 mån.