Drömtydning, kan du?

Utan att använda några böcker eller så, så skulle jag säga att detta är som ditt "paradis". Där du finner ro, styrka och kraft. Det är en medativ plats och drömmarna är ju vägen till ditt sinne, till vad du behöver och vart du befinner dig i ditt liv just nu. Det låter väldigt rofyllt, men något som du inte skrivit som dock brukar vara viktigt är vad din känsla är i drömmen? Hur känner du dig? Känner du dig rädd? Harmonisk? Glad? Sorgsen?

Meditativ ska det såklart stå!

Tom. Jag känner ingenting. Jag är bara helt tom, på allting. Det är jag som går där, jag ser avslappand och lugn ut. Men jag är helt tom. 

Jag har känt väldigt länge nu att jag inte vet vem jag är. Jag vet inte vad jag gör här. Vet inte var jag ska eller vad jag ska göra. Livet är liksom bara ett allmänt kaos av förvirrade känslor och tankar om att hitta mig själv. Komma på vem jag är. Varför jag är här. Vad mitt liv har för mening här. För några år sedan hade jag en dröm där jag satt på samma strand, i samma klänning och grät medans det ösregnade. På den tiden var jag väldigt olycklig på alla sätt och vis. Det fungerade inte hemma. Jag blev utslängd. Kände mig övergiven och värdelös. För ett par månader flyttade jag till min första lägenhet. För två månader sedan flyttade jag till lägenheten jag bor i nu och från att jag flyttade hit så har jag känt att jag verkligen inte passar in någonstans. jag vet helt enkelt inte vem jag är och vad jag gör här. 

Jag vet inte om jag ska tolka det som att drömmen visar att jag inte har hittat mig själv ännu? Att jag fortfarande letar, men att "hon" i drömmen visar var jag ska leta. Jag ska bara komma fram till "var jag är" i den drömmen. För där hon är, det är där jag finns liksom. Men jag vet inte hur jag ska tolka det. Eller så är jag bara knäpp som tror det finns en mening bakom varje dröm :) 

Det du ser i dina drömmar är alltid ditt inre, hur du känner, mår, ser på dig själv och din relation till din omvärld.  Så känner du dig vilsen i dig själv, då är detta exakt vad din dröm visar. Man behöver inte vara drömexpert för att förstå det med den bakgrund du beskriver Jag vill nog påstå att drömmen helt enkelt visar detta väldigt konkret. Du behöver nog erkänna dessa känslor för dig själv och acceptera dem. Och framförallt behöver du sluta leta utanför dig själv, vem du är kan du ju bara hitta genom att söka inåt, inte utåt. Söker du yttre aspekter så kommer du bara bli mer vilsen tror jag. Ska se om jag hittar min drömbok så ska jag slå lite i den

Och jag är förövrigt precis som du fast övertygad om att drömmar kan ha betydelse och innebörder, i synnerhet om de är upprepade! Jag har drömt extremt kraftfulla drömmar som tydligt visar vad som händer inom mig och vägleder mig mot rätt riktning. Tex hade jag en gång en dröm där jag mer eller mindre misshandlade mig själv, sedan hörde jag orden "men det är ju dig själv du måste förlåta!!" om och om igen. Mitt fokus hade varit att jobba med att försöka förlåta en nära familjemedlem som hade svikit mig såååå hårt. Det jag inte tänkte på var att jag kände att jag hade svikit mig själv allra mest, alla fel och misstag jag gjort, jag hade mycket ångest och dåligt samvete för allt. Det var mig själv jag behövde förlåta. Det var en enormt gripande dröm och fick mig att inse att jag hade haft fel fokus. Fokus på andra istället för fokus på mig själv.

Om stad står det bland annat så här i min bok: vår relation till samhället, känsla av gemenskap, vår psykiska och och känslomässiga miljö vi lever i. En främmande stad, det nya. Andra attityder och levnadsstilar.

Strand: Famijesammankomster eller avkoppling. Kan också vara en tröskel. För att komma vidare måste man simma över eller ta en båt, så en förändring är nödvändig. Tröskeln är den stora prövostenen för vårt självförtroende. Kan också vara vårt sätt att handskas med bytet från en miljö till en annan, tex skola - arbete, föräldraskap, pension osv. Stranden kan vara den plats där aspekter av det omedvetna stiger upp ur havet.

Mitt problem i det stora hela är väl att jag inte vet hur jag ska göra för att "hitta mig". Jag vet inte hur man gör. Vad jag ska göra. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen för att söka inåt och hitta mig själv. Jag är vilsen i mig själv.. Jag har funderat på regressionsterapi men jag är rädd för att ta det där steget. Rädd för att se vad jag har varit och vad meningen med mitt liv är, typ. Regressionsterapi ska ju kunna hjälpa en att förstå varför vi är här och var vi är påväg, typ. Jag får väl se om jag vågar ta steget dit. Det kanske inte är lösningen för alla andra att hitta sig själv, men jag känner att det där liksom är ett sätt som kanske får mig att se mer klart på livet sen. Men jag vet inte.. 

Det känns skönt att det finns någon mer än jag som känner att drömmar faktiskt har ett syfte, och en innebörd som man ska ta till sig. Men det är väl det som är grejen, att man ska förstå vad det är drömmen försöker "säga" åt en. Och det är det som är det svåra, tycker jag! Skönt att du förstod och insåg din dröm!! 

Kanske är det en förändring så behövs, att du helt enkelt börjar att bara vara. Leva. Du fyller ju själv ditt liv med glädjeämnen. DU är fri att fylla ditt liv med precis vad du själv vill och får glädje av ju

Har du några vänner? Vad gör du på dagarna?

Ja, jag känner ju att jag behöver en förändring på något sätt. Men jag vet inte hur. Och jag vet inte var. 

Ja, vänner har jag. Två väldigt nära vänner, en som jag träffar ofta och en som jag pratar med varje dag i princip men som bor väldigt långt bort så det är svårt att träffas. men annars är dom andra vännerna lite mer "flyktiga" som finns där ibland, och nån gång finns dom inte där, om du förstår hur jag menar?  

Jag pluggar distanskurser just nu. Så det är ju ganska mycket att sitta hemma. Men för att inte känna mig helt instängd så försöker jag ta mig ut och hitta på saker ändå. Men många av de jag har umgåtts med tidigare är ute och festar på helgerna, och enda uppgiften där är att bli fullast av dom alla, och det vill inte jag vara med på för jag dricker inte själv. Annars så är det inte så mycket som händer just tillsammans med vänner. 

Jag har hund som jag tränar mycket med och som får mycket tid och uppmärksamhet. Många olika kurser och vi ska eventuellt tävla till sommaren. Det är det enda jag lever för just nu känns det som. För hunden alltså. Utan honom hade jag inte varit någonting. De jag träffar när jag är på kurs med honom trivs jag toppenbra med, men vi är liksom "bara" träningskompisar och inte mer. Skulle ju aldrig få för oss att hitta på saker utan hundarna liksom. Annars så trivs jag bättre med lite äldre personer. Jag känner inte att jag passar in bland jämnåriga 20/21 åringar..

Just det jag pluggar nu vill jag inte plugga längre. Det senaste året har jag bytt plugglinje fyra gånger men det är ingen som vet om att jag har bytt till andra kurser nu och hoppat av min högskoleutbildning. Jag vill som sagt inte göra det jag gör. Hade mycket hellre kommit ut och fått jobba nu, eftersom jag är fruktansvärt skoltrött och ändå bara "slösar" csn på nånting jag aldrig blir klar med. Hmm, ja, lite så ser väl livet ut just nu.  

Det jag har märkt att man ofta behöver göra när man har drömmar som försöker säga något, det är att först och främst bli medveten om hur man känner (och det är du ju) och sedan prata. Prata, prata och prata. Prata med dina vänner om hur du känner, att du bytt inriktning på studierna flera gånger och känner att inget passar. Om du känner att det är jobba du vill göra, så prata ut om det, och satsa på det! Slösa inte bort mer tid på att plugga en massa saker du inte känner för just nu, utan gör en förändring. Börja titta på arbetsmarknaden istället och sök lite jobb. När man minst anar det dyker guldchanserna upp. Jag fick ett telefonsamtal angående ett vik-jobb två dagar in på inskolningen av mina barn. Bara sådär För då var jag liksom redo att ta jobbet, fast själv trodde jag att jag skulle få vara hemma ett litet tag och ha lite lugn och ro, fokusera på att eventuellt skriva lite mer på en bok jag har påbörjat (men som bara ligger och aldrig blir klar) men det var inte läge att skriva på boken då. Så när jag minst anade det, dök min bästa jobbchans hittills upp, sedan dess har det bara rullat på inom det yrkesområdet.

Åh, jag är så fruktansvärt dålig på att prata. Jag är lite sådär att "mina problem är mina och dom ska ingen annan behöva dras med" och därför blir det ofta att jag håller allting inom mig. 

Jag har försökt prata just om det där med att byta linjer och inte hittat rätt, men jag får inga trevliga svar tillbaka. Inte från familjen iallafall. Alla tycker att jag ska skaffa mig en "riktig utbildning" och det är "bara att hålla ut för du tjänar på det". Måhända jag gör det. Jag tjänar pengar i slutändan. Men jag tjänar inte lycka. Och det är den jag letar efter. Jag är inte lycklig nu. Och jag vet inte var jag ska hitta den lyckan. Prata med mina vänner gör jag, väldigt mycket. Vännen som jag inte träffar, utan bara pratar väldigt mycket, pratar jag också väldigt mycket med. Både "lättare" grejor men också tunga jobbiga grejor. Men han är också den enda som jag kan prata så pass "djupt" med. Det kan jag inte med någon annan. Men jag vill inte heller att han ska bli min "klagomur" även om jag vet att han säger att jag kan prata om vad som helst med honom närsomhelst.. 

Jag har funderat en massa på dig sen igår, och som jag ser det så är inte problemet alls att du inte vet vem du är. För det vet du ju. Du skriver tex att du inte vill plugga utan jobba. Problemet verkar vara att du följer det andra säger att du ska göra alldeles för mycket, istället för att göra som du själv känner, dvs följa din egen väg. Då är du sann mot dig själv och vem du är. Att du känner dig vilsen nu beror i så fall på att du hela tiden kämpar emot vad du i själva verket vill och behöver, bara för att andra säger och tycker si eller så. Strunta i det och våga gå din väg. Då kommer du inte känna dig vilsen längre

Stranden är tröskeln du måste ta dig över, och staden är samhället/din omgivande miljö som försöker hålla dig kvar/leda dig in på andra spår. Vad tror du om den tolkningen?

Jag tror faktiskt att du kan ha väldigt rätt i vad du säger! Jag kan faktiskt känna att jag vet vad jag vill göra. Jag ser liksom mig själv i framtiden med det jag verkligen vill. Jag ser var jag vill bo och jag vet var jag trivs. Jag ser så mycket av mig själv längre fram, men jag kan inte hitta mig, den jag som jag ser, nu.. För just nu finns bara ett förvirrad, bortkommet jag som inte känner sig hemma där jag är nu. Nu låter det luddigt, men jag hoppas du förstår.

Första steget är väl kanske att våga prata med folk i min omgivning och säga att jag inte vill göra det jag gör nu. Att jag inte trivs med mig själv, med att göra vad jag gör nu. Att deras krav på mig, och deras välmenande ord bara gör mig förvirrad och bortkommen helt enkelt. att jag inte är den personen som dom tror, eller försöker få mig att bli. 

Stort tack för att du har tagit dig tiden att svara mig här! Jättejättesnällt och det känns skönt att få lite klarhet i drömmen, men också lite klarhet i hur mitt liv nog egentligen ser ut!