jag hatar att bli kittlad!!!!!!! överkänslig...

Essence

Äldre 23 Mar 15:08
12 svar

Visa endast Anmäl

jag hatar att bli kittlad!!!!!!! överkänslig...

Jag har försökt förklara för maken och femåriga barnet att även fast jag kanske skrattar i stunden när jag blir kittlad så tycker jag verkligen att det är djupt och sjukt obehagligt och ångestladdat. De få gånger som min make har hållt fast mig och kittlat mig när vi har skojbrottats så har det alltid slutat med att jag får total panik och börjar gråta för att jag verkligen hatar att bli kittlad. Han tycker att jag överdriver och att man kan träna sig på att inte reagera när man blir kittlad.

Jag är kittlig överallt. Speciellt på revbenen och låren, men det går att få mig att hoppa till genom att kittla mig på i princip vilken punkt på kroppen som helst. Jag har alltid varit överkänslig. Det tog mig många många år innan jag ens klarade av att någon tog mig på rumpan.

Någon annan som känner igen sig, eller har tips på hur man kan bli mindre kittlig/känslig? ?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden jag hatar att bli kittlad!!!!!!! överkänslig...
rosyposy

Äldre 23 Mar 15:31
#1

Visa endast Anmäl

Det går nog inte att bli mindre kittlig, har själv samma reaktion som du.
Din man kan däremot sensitivitetsträna sig och skaffa sig lite empati. Varför måste han kittla dig liksom.

Hade ett ex som gillade att hålla på så där trots tillsägelser från mig. Dock slutade han rätt abrupt med det när jag en gång i ren panik lyckades ge honom en rätt hård smocka i ansiktet. Inte att rekommendera men va fan... Hur svårt är det att respektera andra liksom?
Essence

Äldre 23 Mar 15:39
#2

Visa endast Anmäl

rosyposy skrev 2013-03-23 15:31:14 följande:
Det går nog inte att bli mindre kittlig, har själv samma reaktion som du.
Din man kan däremot sensitivitetsträna sig och skaffa sig lite empati. Varför måste han kittla dig liksom.

Hade ett ex som gillade att hålla på så där trots tillsägelser från mig. Dock slutade han rätt abrupt med det när jag en gång i ren panik lyckades ge honom en rätt hård smocka i ansiktet. Inte att rekommendera men va fan... Hur svårt är det att respektera andra liksom?

När jag har blivit kittlad har jag i ren panik lyckats med lite allt möjligt, som att knäa maken i skrevet, tappa saker i golvet, slå till saker så de ramlar från bordet osv. Då blir han genast sur och tycker att jag överdriver min reaktion.
rosyposy

Äldre 23 Mar 15:52
#3

Visa endast Anmäl

Vad löjlig han är som blir arg, som ett litet barn!
Han kittlar ju dig för att få fram en reaktion (vad är annars poängen?) och så blir han sur när reaktionen kommer.... Är han så omogen och okänslig i övrigt också?
Essence

Äldre 23 Mar 15:55
#4

Visa endast Anmäl

rosyposy skrev 2013-03-23 15:52:56 följande:
Vad löjlig han är som blir arg, som ett litet barn!
Han kittlar ju dig för att få fram en reaktion (vad är annars poängen?) och så blir han sur när reaktionen kommer.... Är han så omogen och okänslig i övrigt också?

Nej. I övrigt är han fantastiskt omtänksam, respektfull och kärleksfull. Han är en lugn, trygg och förstående människa som jag kan prata med om allt. Men just det här med att bli kittlad förstår han inte alls. Inte över huvud taget. Det kopplar verkligen inte!
Purpurbräcka

Äldre 23 Mar 15:56
#5

Visa endast Anmäl

Jag är också jättekittlig, och det är min mamma och min syster också så jag gissar att det är ärftligt. Min sambo tycker att det är jobbigt att jag ryter ifrån eller plockar bort hans hand när han bara vill vara lite vänlig och t.ex. hålla mig om midjan. Extra frustrerande är det att jag är mer kittlig vissa dagar än andra så det är lite svårt för honom att veta vad som är okej.

Men han skulle aldrig hålla fast mig och kittla mig. Ärligt talat så tror jag inte att jag hade velat leva med honom då. Att kittlas av misstag är en sak, men att göra det med flit mot någon som man vet mår dåligt av det är riktigt nedrigt.

Har du provat att motstå impulsen att skratta när du blir kittlad? Jag tror att mycket kan vara vunnet om du kan visa tydligare att det du upplever är rent obehag.
rosyposy

Äldre 23 Mar 15:57
#6

Visa endast Anmäl

Märkligt....
Bli riktigt jävla rosenrasande nästa gång, skäll ut honom efter noter och ifrågasätt hans intelligens. Kanske det funkar?
Essence

Äldre 23 Mar 16:08
#7

Visa endast Anmäl

Purpurbräcka skrev 2013-03-23 15:56:49 följande:
Jag är också jättekittlig, och det är min mamma och min syster också så jag gissar att det är ärftligt. Min sambo tycker att det är jobbigt att jag ryter ifrån eller plockar bort hans hand när han bara vill vara lite vänlig och t.ex. hålla mig om midjan. Extra frustrerande är det att jag är mer kittlig vissa dagar än andra så det är lite svårt för honom att veta vad som är okej.

Men han skulle aldrig hålla fast mig och kittla mig. Ärligt talat så tror jag inte att jag hade velat leva med honom då. Att kittlas av misstag är en sak, men att göra det med flit mot någon som man vet mår dåligt av det är riktigt nedrigt.

Har du provat att motstå impulsen att skratta när du blir kittlad? Jag tror att mycket kan vara vunnet om du kan visa tydligare att det du upplever är rent obehag.

Nu var det visserligen länge sedan han höll fast mig och kittlade mig, men han kan fortfarande kittla mig avsiktligt. Det finns verkligen ingen som helst möjlighet för mig att motstå impulsen att skratta. Det är som en ofrivillig fysisk reaktion på beröringen. Men jag blir ju inte glad efteråt. Min femåring har lite svårt att förstå varför jag inte vill bli kittlad, eftersom jag skrattar. Skratta = kul?
Essence

Äldre 23 Mar 16:10
#8

Visa endast Anmäl

rosyposy skrev 2013-03-23 15:57:29 följande:
Märkligt....
Bli riktigt jävla rosenrasande nästa gång, skäll ut honom efter noter och ifrågasätt hans intelligens. Kanske det funkar?

Fast jag blir liksom aldrig rosenrasande för något. Det är inte sån jag är. Om något bekymrar mig eller gör mig arg så pratar jag gärna om det och berättar väldigt bestämt vad jag tycker om det. Men jag kan liksom inte "skälla ut" en vuxen människa eller börja bete mig själv som ett barn och ifrågasätta hans intelligens. Jag kan försöka förklara på ett lugnt och sansat sätt hur jag mår när han kittlar mig, men då är ju problemet att han tycker att jag överdriver eftersom han har lärt sig att inte reagera alls när han blir kittlad. Han tycker ju att jag ska öva på att inte reagera.
Rosebud

Äldre 23 Mar 16:26
#9

Visa endast Anmäl

Jag har också alltid varit extremt kittlig. När jag var yngre brukade mina äldre kusiner tvångskittla mig
med resultat att jag gapskrattade OCH kissade i byxorna. Slog aldrig fel. Efter skolstart kan jag dock
inte komma ihåg att nån tvångskittlat mig nån längre stund. Har heller inga obehagliga trauman från
kittlingen. Inte vad jag vet eller märker iaf.

Däremot kan det bli trixigt ibland när man är i kontakt med vårdpersonal av olika slag. Ett besök hos
tandläkaren, där en klädärm nuddar mig i pannan får mig att reagera och när jag skulle bli halvsövd/
bedövad inför en operation nyligen var det stor skrattfest på kirurgen.

Reagerade på kanyler och alla övervakningelektroder på överkroppen med små ryck och fnitter mest
hela tiden. Narkosläkaren fick ge en extra? dos av nåt lugnande för att inte distraheras av skratt och
flams.
Essence

Äldre 23 Mar 16:30
#10

Visa endast Anmäl

Rosebud skrev 2013-03-23 16:26:48 följande:
Jag har också alltid varit extremt kittlig. När jag var yngre brukade mina äldre kusiner tvångskittla mig
med resultat att jag gapskrattade OCH kissade i byxorna. Slog aldrig fel. Efter skolstart kan jag dock
inte komma ihåg att nån tvångskittlat mig nån längre stund. Har heller inga obehagliga trauman från
kittlingen. Inte vad jag vet eller märker iaf.

Däremot kan det bli trixigt ibland när man är i kontakt med vårdpersonal av olika slag. Ett besök hos
tandläkaren, där en klädärm nuddar mig i pannan får mig att reagera och när jag skulle bli halvsövd/
bedövad inför en operation nyligen var det stor skrattfest på kirurgen.

Reagerade på kanyler och alla övervakningelektroder på överkroppen med små ryck och fnitter mest
hela tiden. Narkosläkaren fick ge en extra? dos av nåt lugnande för att inte distraheras av skratt och
flams.

Jag fick ta en tramadol innan jag skulle in och tatuera mig på revbenen/höften. Det var bland det plågsammaste jag varit med om, inte för att själva tatuerandet gjorde ont, utan för att jag fick anstränga mig så intensivt för att inte rycka till och skratta varje gång nålen eller tatuerarens händer rörde vid mig.

Samma sak en gång när jag hittade en knöl under bröstet. Jag skrattade så fort läkaren kände på knölen. Det var knappt så att hon kunde undersöka mig ordentligt. :/
Purpurbräcka

Äldre 23 Mar 16:31
#11

Visa endast Anmäl

Essence skrev 2013-03-23 16:10:26 följande:

Fast jag blir liksom aldrig rosenrasande för något. Det är inte sån jag är. Om något bekymrar mig eller gör mig arg så pratar jag gärna om det och berättar väldigt bestämt vad jag tycker om det. Men jag kan liksom inte "skälla ut" en vuxen människa eller börja bete mig själv som ett barn och ifrågasätta hans intelligens. Jag kan försöka förklara på ett lugnt och sansat sätt hur jag mår när han kittlar mig, men då är ju problemet att han tycker att jag överdriver eftersom han har lärt sig att inte reagera alls när han blir kittlad. Han tycker ju att jag ska öva på att inte reagera.
Det går att ifrågasätta någons intelligens samtidigt som man är lugn och saklig. Fråga ut honom om varför han kittlar dig trots att han vet att du far illa av det! Hur tänker han? Vad tror han att han ska uppnå med att plåga dig? Hur tror han att du ska vilja gå honom till mötes om han inte är beredd att gå dig till mötes?

För även om det nu skulle gå att träna bort en del av kittligheten, så finns det ju faktiskt ingen poäng med att tåla att någon kittlar en med flit. Där är det den som kittlar som bör träna bort sitt beteende.
Essence

Äldre 23 Mar 16:36
#12

Visa endast Anmäl

Purpurbräcka skrev 2013-03-23 16:31:48 följande:
Det går att ifrågasätta någons intelligens samtidigt som man är lugn och saklig. Fråga ut honom om varför han kittlar dig trots att han vet att du far illa av det! Hur tänker han? Vad tror han att han ska uppnå med att plåga dig? Hur tror han att du ska vilja gå honom till mötes om han inte är beredd att gå dig till mötes?

För även om det nu skulle gå att träna bort en del av kittligheten, så finns det ju faktiskt ingen poäng med att tåla att någon kittlar en med flit. Där är det den som kittlar som bör träna bort sitt beteende.

Tack för ditt svar, jag ska absolut ta upp det med honom nästa gång han kittlar mig. Jag kanske kan uttrycka mig annorlunda från tidigare samtal vi har haft om ämnet.
I slutändan önskar jag verkligen att jag inte vore så sjukt kittlig, men oavsett det så vill jag ju aldrig bli kittlad.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden jag hatar att bli kittlad!!!!!!! överkänslig...

jag hatar att bli kittlad!!!!!!! överkänslig...

INNEHÅLL