Min man "tvingade" mig till skönhetsoperation...

Hur stora "krav" tycker ni det är rimligt att en man ställer på sin tjejs/frus utseende? Och hur mycket är det rimligt att man ska behöva förändra sig utseendemässigt för sin partner?

Min historia: jag är 24 och har varit tillsammans med min man i sju år, vi har en tvåårig son tillsammans. Redan när vi blev tillsammans tyckte han egentligen inte att jag var snygg nog för honom (han har alltid kunnat få typ modelltjejer) men han älskade min personlighet och mitt sätt att vara så mycket att han hoppades att det skulle kompensera. Dock ville han att jag skulle göra saker åt min dåliga hy och förändra mitt kroppsspråk vilket kändes rätt okej ändå även om jag blev ledsen först över att inte känna mig omtyckt.
när jag var gravid blev det sedan alltmer uppenbart att han fortfarande störde sig på mitt utseende. han tyckte illa om min hy som lätt blir röd och ägnade mycket tid åt att hitta sätt jag kunde sminka bort det röda på, men han störde sig också massor på min näsa som han tyckte var för stor. När jag pratade med honom kunde han börja titta på min näsa istället för att titta på mig och det sårade mig väldigt, framförallt som jag mådde dåligt under graviditeten och till slut gick in i en djup depression.
Jag ville inte hamna i en liknande situation igen och valde därför till slut att i höstas göra en näsoperation. Jag hoppades då att han skulle sluta störa sig på mitt utseende men det fungerar bara om jag har smink, annars stör han sig på min dåliga hy och tittar bara på den i stället för att verkligen lyssna när jag pratar. Jag kan förstå det men samtidigt blir jag så ledsen och jag känner mig bitter över allt det här, ibland känns det som att det kommer att vara omöjligt att förlåta honom för allt jag gått igenom och att jag nästan skulle vilja skilja mig och i andra stunder tänker jag att det är helt rimliga förväntningar han har på mig.

I allt annat klickar vi så himla bra och vi har så många gemensamma minnen, och dessutom vår fantastiska son. Jag vill gärna ha fler barn och det skulle kännas jättekonstigt att lämna mitt äktenskap för en sådan här grej. samtiidgt är jag så sårad/ledsen att ga varken vet in eller ut. hur skulle ni tänka?