• Alexis4

    Ögonkontakt sexmånaders bebis

    Hej! Har funderat om jag ska skriva, men skriver ändå... Är som sagt orolig för min lilla flicka. Hon är sex månader. Motoriskt helt ok, men jag tycker hon inte söker samma kontakt med oss föräldrar som hennes storebröder gjorde. Hon ler när hon ser oss, men vänder ofta fort undan blicken. Hon möter främmande människor med ögonkontakt och leende. Hon skrattar inte högt. Har kanske hört det fem ggr sen två mån tillbaka. Hon är nyfiken och utforskar leksaker. Men det är hennes ögonkontakt och samspel som förbryllar mig och gör mig orolig för autism. När hon är ledsen blir hon lugn när vi bär henne i famnen.hon tittar ibland då jag säger hennes namn, men ibland vill hon inte alls titta. Men hon är inget barn som ligger och drunknar i mina ögon. Saknar det och det gör mig ledsen och orolig att hon inte vill... Behöver höra andras erfarenheter!!! Har en stor kille med utvecklingsstörning, men svårt minnas honom som bebis.

  • Svar på tråden Ögonkontakt sexmånaders bebis
  • LV2

    Inget barn inte sig lik. Det du beskriver hon är nyfiken ni får ju endå kontakt och hon skrattar mm Det låter som en helt normalt barn tycker jag. Jag har också barn med utvecklingsstörning en son han var aldrig så nyfiken han hade mer problem som att svälja vanlig mat. Han var sjuk ofta han är infektionskänslig han har en kromosomavvikelse.  Han var inte intresserad av leksaker han var inte intresserad av att börja ta sig fram själv rulla eller åla. Låg han på golvet med leksaker grät han bara om man var tvungen att gå på toaletten eller något annat. 

  • Letisia

    Känner igen mig! Min dotter var verkligen just så vid 6mån. Undvek ögonkontakt till varje pris ibland. Vände o vred på henne ibland för att hon skulle titta på mig men hon bara krängde undan!

    Hon hade helt enkelt inte tid med mig just då. Allt annat var så spännande. ALLT annat verkligen.

    Nu är hon 9mån och är nästan tvärt om. Hon söker kontakt med mig och pappan hela tiden. Hon är fortfarande självständig och gillar att ge sig ut på utforskaräventyr. Men bara så länge hon kan vända sig till oss och söka trygghet då och då.

  • Alexis4

    Tack för era svar! Minns du, letisia, när det vände för er med ögonkontakten? Tycker min tjej varit så här snart två månader, men att man hade mer nära ögonkontakt då hon var runt tre-fyra månader. Skönt läsa ditt inlägg och visst har ni rätt i att inget barn är något annat likt. Men det är så lätt stressa upp sig för ngt man reagerat på...

  • Letisia

    Nog tyckte jag att det pågick ganska länge. Men exakt när hon slutade minns jag inte riktigt. Vi 7mån var nog den perioden ganska mycket över och gick sakta över från att vara väldigt utåtriktad till mer innesluten. Hon blev blyg ville ha mamma och pappa nära.

    Nu börjar det blyga släppa för att ge plats åt bus! Hon har börjat pussas nu med vilket jag verkligen saknade den tiden hon inte var intresserad av närhet. Minns att jag väntade och väntade på att få en puss eller kram. Eller att hon skulle sträcka upp armarna mot en när hon ville komma upp i famnen.

    Minns nu att mornarna var värst. Då ville hon bli lämnad helt själv i babygymmet i typ en timme direkt efter att hon vaknat.

  • Alexis4

    Hej och skönt läsa om dina erfarenheter , letitsia. Hur var det med jollret för din dotter? Min lilla låter, men ännu inget stavelsejoller och hon pratar definitivt inte tillbaka till mig då jag pratar med henne...

  • Letisia

    Ja du hon lät konstant. Oftast genom att skrika som en stucken gris i falsett. Grät gjorde hon aldrig så falsettsången var nog som en kompensation till det ;) detta höll hon mest på med runt 6mån faktiskt. Sen efter 7mån kom mamamama, tatatata och sånt. Nu när hon är 9mån så riktar hon joller tydligt mot oss.

    Hon är en pratkvarn. Min mamma säger att jag var lika dan som liten.

Svar på tråden Ögonkontakt sexmånaders bebis