Anonym (orolig svägerska)

Äldre 25 Mar 23:56

13 svar

Hur hjälpa svågern! Asperger och verkar inte kunna ta hand om sig själv

Hej

Har suttit ikväll och prata med min man om hans 30-åriga bror som bor långt ifrån oss och som nyligen fått diagnosen Asperger. Vi känner oss handfallna som sitter 20 mil bort och inte kan göra ett skit för att gå in och hjälpa honom.

Så här är det:

Svågern har stora problem med att ha koll på ekonomin. Han får nån typ av försörjningsstöd men ringer alltid sin mamma och behöver pengar, hon lägger ut flera tusen i månaden. Han gifte sig nyligen med en tjej som har två barn. Han har en lägenhet som han fick genom soc för flera år sen men har inte sagt upp den. Soc betalar alltså lägenheten men han bor hos sin fru som är sjukskriven (vet ej för vad exakt men svågern antydde social fobi) sen lång tid vad jag förstår, och får sjukpenning. Har bara träffat henne en gång och hon verkar vara en underbar mamma eftersom hon har två fantastiska söner men vet liksom ingenting mer. Eftersom vi bor så långt bort så träffas vi väldigt sällan och kan inte bara kika in på en fika och att prata med honom i telefon om viktiga saker är totalt bortkastat.

Han har inget konsekvenstänk, kan inte hålla i pengar, inte särskilt bra med sin hygien, har även EP som han äter medicin för men haft svårt att hålla koll på den också vilket resulterat i flera kraftiga grand mal där han slagit sig riktigt illa, fått flera mindre blödningar (den gången åkte min svärmor dit och avlöstes sedan av min man som fick hålla koll på honom så att han tog det lugnt) och verkar ha svårt att tänka logiskt vissa gånger.

Nu ska svågern och hans fru ha barn. Och det är svårt att glädjas. Ska han fortsätta ringa sin mamma och be om pengar?? (jag vet att de ju kommer få barnbidrag och allt men kan man inte hålla ordning på pengar så spelar det ju ingen roll) Vet inte varför hon inte säger ifrån, antar att hon inte orkar och kanske får dåligt samvete. Men han kommer ju aldrig lära sig om han får pengar hela tiden.

Han och hans syskon fick ett arv efter sin pappa förra året, 178.000 var tror jag. De pengarna är borta, de försvann på några månader bara. Har lånat ut 15.000 till sin svärmor (hur fan nu hon kan vara så fräck), pengar han förmodligen aldrig kommer se igen då hon har skuld hos KF och än har han inte fått en spänn. Inget skuldebrev skrivet utan han bara säger att "jo men jag får tillbaka dom sen.." Det köptes en massa nya prylar och gud vet vad.

Han har inget jobb utan går till en praktik sen två år tillbaka ungefär och får göra samma sak varje dag, hugga ved. Inte särskilt utvecklande. Inte verkar det se ut som att det kan leda till jobb och han verkar inte veta hur han ska göra för att lösa situationen. Har aldrig haft ett riktigt jobb och där han bor är det inte lätt att hitta något heller.

Finns andra saker i hans liv som är problematiska men jag väljer att inte gå in på det.

Han har heller inte fått någon hjälp med sin diagnos sen han fick den och som sagt så klarar han inte själv av att söka hjälp vad det verkar, vet inte ens om han förstår att han behöver det eller bara är handfallen och uppgiven.

VAD ska vi göra!?

Min man sa tidigare ikväll att han skulle vilja åka dit och se till så att han får träffa alla inblandade för att styra upp saker och ting, kan han göra det? Alltså om svågern går med på det. Vilken hjälp har han rätt att få?

Som det låter för mig så behöver svågern en god man, eller åtminstone en jäkla massa stöd. Det finns ju barnfamiljer med riktigt taskig inkomst som lever på existensminimum som klarar sig, om än knappt. Vad hans fru får ut vet jag inte men det är ju barnbidrag för två barn (antar jag?), underhåll från en av fäderna och andra underhållet från FK vad jag förstått och sjukpenning som jag inte har en aning om vad den är på, möjligtvis bostadsbidrag kanske. Och han får sin hyra betald och sen har han väl normen kvar. Om de bodde ihop och han var skriven där, hur skulle det se ut då? Ekonomiskt, nån som vet?

Ursäkta om allting är snurrigt och förvirrande men jag vill verkligen ha konkreta tips och råd på hur vi kan hjälpa honom, och få honom att förstå att han BEHÖVER hjälp också. Han blir förbannad om min man säger hur han ska göra, eller vad han måste göra "Ingen talar om för mig vad jag ska göra" får han höra då fast att han i frustration försöker hjälpa honom att förstå saker och ting. Jag sa till honom ikväll att det är bäst att inte säga "du MÅSTE", det blir ett alldeles för stort krav bara det ordet. Iof så hjälper inget annat heller så här på avstånd.

Jag är rädd att det inte hjälper att åka dit och bara prata med honom heller. Det hjälpte inte sist. Det är som att han behöver någon som leder honom rätt. Han har ingen familj alls där, eller ja, förutom sin fru då, så finns ingen som hjälper honom. Förstår inte hur det här ska gå, han är ju liksom fast där han är på nåt vis.

Vi vill ju bara hans bästa men det är svårt när han själv inte inser vad som behövs. Det går ju inte heller att bara komma med tips och råd som om det handlar om en person utan en sån här diagnos, den kan han ju inte rå för liksom! Han är väl för fan värd att få hjälp som alla andra! Blir ledsen när jag tänker på det.

Är det NÅN som har erfarenhet av sånt här och vet hur man ska göra!???

Alla tips och råd mottages tacksamt

Anonym (orolig svägerska) Trådstartaren

Äldre 26 Mar 00:54

#1

finns det verkligen inte nån som kan hjälpa? Verkar populärt att diskutera diagnoser annars :( Startade kanske tråden för sent :(

Litet My

Äldre 26 Mar 01:55

#2

Har han LSS?
Då brukar det vara lättare att få hjälp.

Han borde få hjälp att ansöka om en god man, en god man har också mycket bra koll på vad personen ifråfa har rätt till och är ofta duktiga på att motivera personen att sköta sin ekonomi och hjälpa till på traven att räkna ut hur mycket pengar som kan tänkas gå till olika saker, för de personer jag hjälpt till att söka åt så har det bara varit positivt.

Har han någon kontaktperson via sin praktik? Kolla med svågern om ni får lov att prata med den personen tillsammans med svågern och se hur ni kan hjälpa. Det finns mycket stöd att få, det svåra brukar ofta vara att få personen ifråga med på tåget så i första läget är det bara att hoppas på att han själv är med på att han behöver hjälp, först efter det kan ni börja hjälpa honom att söka. Det är svårt att uttala sig om någon man inte sett eller vet vilka behoven är, om han tex skulle behöva en kontaktperson, boendestöd osv, sedan har han ju också en sambo som säkerligen vill säga sitt vad det gäller kontakt med andra.Är hon ärlig på MVC och berättar hur det är kan de också hjälpa därifrån eftersom de är skyldiga att göra en socanmälan för extra stöd och hjälp till familjen, det stödet kan se väldigt olika ut men är det barn med i bilden så brukar de vara snabbare. Annars upplever jag att saker kan gå väldigt trögt och det är väldigt svårt att göra något alls om personen själv inte vill, i så fall måste han vara en fara för sig själv eller andras liv för en ev tvångsomhändertagning.

Tjenixen

Äldre 26 Mar 01:59

#3

Anonym (orolig svägerska) skrev 2013-03-26 00:54:01 följande:

finns det verkligen inte nån som kan hjälpa? Verkar populärt att diskutera diagnoser annars :( Startade kanske tråden för sent :(

God man kanske är en ide för han.. Då får han hjälp med någon som håller lite i ekonomin och hjälper han.
http://www.domstol.se/Familj/God-man-och-forvaltare/

Tow2Mater

Äldre 26 Mar 02:04

#4

Varfor tycker du inte att hans fru kan hjälpa honom med allt istället for att ni ska forsoka "styra upp" hans liv?

Anonym

Äldre 26 Mar 03:51

#5

Visst finns det mycket stöd och hjälp att få men en förutsättning är liksom att han VILL ha hjälp.

Så länge mamman går in och stöttar honom ekonomiskt så "fungerar" det ju liksom ändå så jag kan förstå om han är omotiverad.

Hur kommer det sig att det gjordes en utredning som resulterade i dignosen Asperger? Han måste väll ha gått med på att göra utredningen eller?

Anonym

Äldre 26 Mar 04:04

#6

Alltså, har är vuxen med god marginal, gift och har två styvbarn och ska snart få ett eget barn. Ni har inte med hans liv att göra längre! Och det har inte hans mamma heller! Hon ska sluta både med att "hjälpa" med pengar och att lägga sig i. Extra pengar är inte bra för någon, för det gör bara att en människa lär sig att leva med en större kostym än han eller hon har råd med.

Det är frun som är hans närmaste anhöriga nu. Jag skulle bli TOKIG om min mans släktingar försökte styra i vårt privatliv på det här sättet, diagnos eller inte diagnos!

Anonym (TillTS)

Äldre 26 Mar 05:06

#7

Hej, först vill jag säga att det är härligt att höra att ni bryr er om honom och vill hjälpa till. Det finns en sida som heter attention (googla) där ni kan få råd och få veta vilka rättigheter och möjligheter han har där finns också anhöriga precis som ni som är oroliga o kan hjälpa er. Sen tycker jag att ni ska vända er till hans fru också det kanske är lättare att samarbeta med henne iallafall så här nu i början så ni kan få reda på vad som är mest akut.

Annsiss

Äldre 26 Mar 06:54

#8

Diskutera er oro med frun, ska han ansöka om god man måste han ju vilja det själv och även frun då de är gifta. Vem har placerat honom på praktik? Tag kontakt med den enheten givetvis med hans samtycke och diskutera hur det ska se ut framöver, till sist är det inte ni som är ansvariga men ni kan försöka prata med honom och råda honom att söka hjälp .

Anonym (orolig svägerska) Trådstartaren

Äldre 26 Mar 09:10

#9

Tow2Mater skrev 2013-03-26 02:04:39 följande:

Varfor tycker du inte att hans fru kan hjälpa honom med allt istället for att ni ska forsoka "styra upp" hans liv?

Eftersom det ser ut som det gör så får han ju ingen hjälp av henne uppenbarligen eller så försöker hon men att det inte hjälper. Hon har som sagt själv problem också.

Vi vill bara hjälpa honom. Jag vet inte om hon tycker det är okej att han ringer och tigger pengar av sin mamma och att han blåser sitt arv och dessutom att hennes mamma lånar pengar av svågern. Om hon försökt hjälpa honom eller om hon har lika dålig koll själv. Man kan ju tacka nej till att shoppa en massa för någon annans arvspengar tex.

Anonym (orolig svägerska) Trådstartaren

Äldre 26 Mar 09:21

#10

Litet My skrev 2013-03-26 01:55:51 följande:

Har han LSS?
Då brukar det vara lättare att få hjälp.

Han borde få hjälp att ansöka om en god man, en god man har också mycket bra koll på vad personen ifråfa har rätt till och är ofta duktiga på att motivera personen att sköta sin ekonomi och hjälpa till på traven att räkna ut hur mycket pengar som kan tänkas gå till olika saker, för de personer jag hjälpt till att söka åt så har det bara varit positivt.

Har han någon kontaktperson via sin praktik? Kolla med svågern om ni får lov att prata med den personen tillsammans med svågern och se hur ni kan hjälpa. Det finns mycket stöd att få, det svåra brukar ofta vara att få personen ifråga med på tåget så i första läget är det bara att hoppas på att han själv är med på att han behöver hjälp, först efter det kan ni börja hjälpa honom att söka. Det är svårt att uttala sig om någon man inte sett eller vet vilka behoven är, om han tex skulle behöva en kontaktperson, boendestöd osv, sedan har han ju också en sambo som säkerligen vill säga sitt vad det gäller kontakt med andra.Är hon ärlig på MVC och berättar hur det är kan de också hjälpa därifrån eftersom de är skyldiga att göra en socanmälan för extra stöd och hjälp till familjen, det stödet kan se väldigt olika ut men är det barn med i bilden så brukar de vara snabbare. Annars upplever jag att saker kan gå väldigt trögt och det är väldigt svårt att göra något alls om personen själv inte vill, i så fall måste han vara en fara för sig själv eller andras liv för en ev tvångsomhändertagning.

Hej!

Tack för ditt svar =)

Nej ingen LSS vad jag vet. Han har kontakt med socialen på olika håll (det ena som jag inte vill gå in på) och det verkar bara försvåra allting.

Jag frågade honom för ett tag sen om han inte har någon han kan prata med på sin praktik och han visste knappt själv vem han skulle vända sig till. De verkar inte vara så hjälpsamma där eller så vet han inte själv vad han ska be om hjälp med om du förstår vad jag menar? Han är förvirrad över varför han bara får praktisera, varför han inte kan få aktivitetsersättning eller nåt sånt här jobb bidrag eller vad det heter.

Har ingen aning vad som sägs på MVC, kan inte tänka mig att hans fru sagt nåt, vet ju inte ens om hon upplever det som ett problem, vilken koll hon har och hur de lever egentligen. Det är väldigt snurrigt allting. Känns ju inte som att de lever som en familj när han har en lägenhet som soc betalar (som han hela tiden tror att han ska kunna hyra ut i andra hand och har gjort det tills min man förklarade att om soc får reda på det så blir han återbetalningsskyldig så den killen som hyrde fick flytta, där fick min man hjälpa till men nu pratar han alltså igen om att hyra ut, ingenting går in alltså)

Kanske måste berätta hela historien för att det ska klarna, problemet är att inte ens VI vet hela historien bakom vissa saker eftersom vi ju faktiskt inte är där och hör och ser allt som händer.

Anonym (orolig svägerska) Trådstartaren

Äldre 26 Mar 09:25

#11

Anonym skrev 2013-03-26 04:04:42 följande:

Alltså, har är vuxen med god marginal, gift och har två styvbarn och ska snart få ett eget barn. Ni har inte med hans liv att göra längre! Och det har inte hans mamma heller! Hon ska sluta både med att "hjälpa" med pengar och att lägga sig i. Extra pengar är inte bra för någon, för det gör bara att en människa lär sig att leva med en större kostym än han eller hon har råd med.

Det är frun som är hans närmaste anhöriga nu. Jag skulle bli TOKIG om min mans släktingar försökte styra i vårt privatliv på det här sättet, diagnos eller inte diagnos!

Ja, min man har sagt till sin mamma att hon måste sluta ge honom pengar. Att vi, eller särskilt mannen, vill lägga sig i är för att hans bror ju inte får nåt stöd eller hjälp nån annanstans ifrån. Ska man bara strunta i honom då? Visst, vi kan tänka att "det där får hans fru ta hand om" men uppenbarligen så är det inte så. Eller att hon försöker men att inget hjälper.

Det handlar inte om att lägga sig i, det handlar om att vi ser att han behöver hjälp med flera saker. Det handlar inte om att styra någons privatliv. Förstår inte hur du kan se det så. Om du hade en bror som uppenbarligen inte har koll på saker, bränner pengar hit och dit och inte verkar kunna ta hand om sig riktigt och inget har blivit bättre sen han gift sig, skulle du bara lägga armarna i kors och säga "inte mitt problem"?

annaba

Äldre 26 Mar 09:25

#12

Har han en formell diagnos som säger Asperger eller annat på autism-spektrat har han rätt till habilitering och stöd från kommunen via LSS eftersom han då tillhör personkrets 1.

Att sätta in en god man som tar över ansvaret för ekonomin misstänker jag kräver att han själv är med och godkänner att ansvaret överlämnas - detta eftersom han formellt är myndig och inte har någon diagnos som i sig med automatik innebär att han inte bedöms kunna ta ansvar för sin egen ekonomi.

Däremot kan man med fördel prata med lokal habilitering för att dels få hjälp med rutiner och strukturer hemmavid, något som många med Asperger behöver hjälp med. Mycket av problem med ekonomi kan i sig komma från att man inte har någon struktur på papper/räkningar/bankpapper och därmed tappar överblicken och inte lätt kan förstå vad saker får för konsekvenser.

Via kommunen har han också rätt till boendestödjare - i vilken omfattning och med vad tas oftast fram i samråd med habilitering. Boendestöd kan vara allt ifrån någon som kommer hem och pushar på så att man själv orkar och kan ta tag i uppgifter som annars faller mellan stolarna, till någon som är en mer social kontakt för att komma ut utanför husets dörr.

Kontakt med habilitering och att ansöka om boendestöd är dock något som behöver initieras från honom, möjligen med hjälp av omgivningen, återigen för att han fortfarande är en myndig, vuxen människa som i grund och botten har rätt att bestämma över sitt eget liv och vilken hjälp han vill och inte vill ha.

Anonym (orolig svägerska) Trådstartaren

Äldre 26 Mar 09:33

#13

Anonym skrev 2013-03-26 03:51:47 följande:

Visst finns det mycket stöd och hjälp att få men en förutsättning är liksom att han VILL ha hjälp.

Så länge mamman går in och stöttar honom ekonomiskt så "fungerar" det ju liksom ändå så jag kan förstå om han är omotiverad.

Hur kommer det sig att det gjordes en utredning som resulterade i dignosen Asperger? Han måste väll ha gått med på att göra utredningen eller?

Precis. Och det är det som är så svårt för det är inte så att han ber om hjälp utan att det märks att han behöver det. Jag tror att han vill ha hjälp med saker men att då måste det liksom komma till honom för han vet ju inte hur han ska göra.

Ja, han gick med på utredningen. Kan väl lika gärna säga varför för vill bara kunna få så mycket råd som möjligt.

Han har en egen dotter tillsammans med en tjej, den dottern är satt under LVU och han har kämpat i flera år för att försöka få henne tillbaka. Mamman behöver vi inte gå in på för hon är borta ur leken kan man säga. Vet inte exakt hur det kom sig att utredningen gjordes på honom men det var iaf pga det här med dottern. Så utsikterna att få tillbaka henne ser inte goda ut och efter att han fick diagnosen så verkar det kört. Han har en advokat som hjälper honom med den biten. Vad exakt som hänt vet vi inte, det är luddigt alltihop. Men det har inte blivit bättre sen han fick sin diagnos, snarare tvärtom.

Och nu ska han ha ett till barn och det ser ut som det gör. Nu har han i alla fall sin fru som uppfostrat sina två barn alldeles utmärkt men han behöverlik förbannat hjälp med diverse.

Hur hjälpa svågern! Asperger och verkar inte kunna ta hand om sig själv

INNEHÅLL