Hjälp mig att förstå ångest och depression

Oj, vilken tråkig situation för er familj.

Jag tror att din mamma inte har fått den hjälp hon behöver, bara mediciner är ingen fullgod behandling enligt mej. Man behöver också samtal tex kbt.

Problemet är bara att personen själv måste vilja också, vara mottaglig för samtal. Och det är i många fall där medicineringen kommer in. Det är jätte viktigt att hon får den medicin som just hon behöver och det kan vara svårt och ta lång tid att hitta rätt.

Som anhörig så blir man ofta med sjuk eller hur jag nu ska uttrycka mej. Mitt råd för dej är att du kollar runt lite efter olika anhöriggrupper för att få stöd och råd. Finns jätte bra sidor på nätet som handlar om sånt här och som kan ge dej konkreta råd.

Inte mycket jag hade att komma med, men lycka till och hoppas din mamma snart kan få må bättre.        

Hon har gått hos psykolog lika länge som hon medicinerat ungefär, men jag har ställt allt på sin spets nu och frågat henne om hon ens är ärlig med kuratorn/psykologen, eller om hon ljugit för henne också och det har hon ju gjort. Hon pratar om vissa saker och problem, men andra saker döljer hon.
Det leder ju till att hon inte får/fått den hjälp hon behöver.

Hon ska till sin kurator den 2/4 och då sa hon att hon ska avslöja allt, lägga korten på bordet liksom och jag har nu sagt att jag vill gå med till hennes kurator gången efter för då kommer det visas om hon varit ärlig mot henne. Jag kommer nog ställa ganska höga krav på att de gör en ordentlig medicinutredning och provar alternativ till det hon har idag, som uppenbarligen inte har hjälpt. Kanske t o m avgiftning och helt ta bort medicinering, men det kanske är farligt istället?

Det som gör mig ledsen är hur en person kan glida igenom systemet så enkelt utan att någon av alla kuratorer eller psykologer genom alla dessa år har genomskådat henne...

Mamma har sagt nu att hon vill ha hjälp och det är ett steg i rätt riktning.. jag är bara orolig att hon inte har orken att fullfölja, men jag VILL hoppas det.

Jag ska kolla upp det här med stödgrupper. Tack för tipset.. 

Det är inte bara medicinen som måste funka utan ävan personkemin mellan terapeut och patient är viktig.

Din mamma kanske inte känner att den stämmer mellan henne och kuratorn, då är det också svårt att vara ärlig speciellt om man inte mår bra.

Ingen kan hjälpa din mamma att släppa på sina demoner och tala ut/ vara ärlig men det är det som krävs för att komma vidare.

Där kanske du kan vara till stor hjälp för din mamma, om hon bara törs släppa ut 1 sak ärligt så brukar resten komma av bara farten. Men som sagt det är mycket som måste klaffa för att hon ska kunna ta emot och tillgodogöra sig hjälp.     

Återigen lycka till och ge inte upp, för hjälp finns och möjligheten för tillfrisknande likaså, Kram.