Någon som fått ont i kroppen av depression?

Det låter som en depression. Jag har inte fått ont i kroppen men jag drabbades av en rejäl huvudspänningsvärk, ej av denna värld. Plus att jag fick en liten blödning. Trodde faktiskt inte att min kropp kunde reagera på detta sätt men sanna mina ord, det kan den.

Jag är fortfarande i stadiet då jag inte vet hur jag ska komma ur detta men de säger att det "bara" är att stressa mindre och försöka lugna ned sig. Lättare sagt än gjort. Vet ärligt talat inte hur...

Du kanske kan få några tabletter eller något som hjälper dig. Jag har fått men det verkar inte hjälpa. Hoppas det ordnar sig för dig. Förstår exakt hur du känner och tillslut finns liksom inga tårar kvar. Det är bara tomt...

kram 

Ja, sorg kan sätta sig i kroppen. Det är därför deprimerade personer blir sjuka oftare än glada personer.
Mår man inte bra på ett eller annat sätt så kommer kroppen säga ifrån. 
Att musklerna känns konstiga är nog inte så konstigt. Tänk lite över hur du rör dig nästa gång. Går du väldigt stelt eller studsar du fram som en tonåring hiphopare? Förmodligen går du och spänner dig väldigt mycket, vilket kommer resultera i att kroppen till slut säger ifrån.

Jag behöver inte tala om för dig att du borde göra något åt saken va? 

Vad menar du med blödning? Som mens? För häromveckan när jag var så illa däran att jag åkte in till psykakuten blödde jag en del... som mens alltså... fast jag inte skulle ha mens då...

Det är tom medicinskt bevisat, att patienter med kronisk värk av någon orsak, har mer än 300% förhöjd risk att drabbas av depression, så ja, det hänger deffenitivt ihop. Du skulle behöva samtals hjälp för att åf "ösa ur" vad det är som trycker dig, för det skulle göra det lättare att hantera din kroppsliga effekt av dit tillstånd också. Hoppas att det kommer att lösa sig för dig, lider med din situation =/ Kram.

Hehe Nä går inte konstigt eller nåt sånt... ja jag har gjort utredningar varit hos läkare och håller fortfarande på och utreder om det kan vara nåt fysiskt... de säger dock att de inte hittar något fel och att det är stress... och jag börjar nästan tro att de kan ha rätt... för om det har varit en liten positiv glimt i tillvaron så försvinner de fysiska symtomen som ett lönekuvert... för att sedan komma tillbaks igen... men givetvis fortsätter jag kolla upp så det verkligen inte är något fysiskt... och jag är ju inne i psyksvängen men har inte haft såhär kraftig reaktion tidigare bara...

Ja det positiva i allt är att jag vet vad som orsakar min depression och att jag kan be om att få hjälp för just det... alltid nåt! Blev bara så förvånad att jag fick så ont i kroppen och att det liksom följer med måendet på nåt sätt... har haft lite så tidigare och sen mellan när man mått bra så har jag inga fysiska symtom alls... denna gången kom det med rätt stor kraft...

Bara för att du går stelt behöver det inte betyda att du går konstigt. Mer axlarna vid öronen, man spänner låren och rumpan väldigt mycket när man sitter etc etc. Är man spänd mycket får man först träningsvärk och sen ger musklerna upp till slut.
När man är deprimerad är man inte speciellt avslappnad liksom. Vanligtvis iaf..

Nej, inte som mens fast det ska gudarna veta att den har då nästan aldrig varit regelbunden. Läkarna har aldrig hittat att det beror på något fel men jag tror själv att det är för att jag en så rastlös själ och oroar mis ständigt för allt och inget.

Nä, det var en mindre blödning i hjärnan... varför jag fick det vet jag inte... men försöker att ta det lite lugnare. Och andra sidan har jag alltid försök, försökt och försökt med det. Ibland känns det som om jag bara vill ge upp.

Utåt sett är jag en glad och optimistisk person. De som känner mig har nog svårt för att tro att det är som det är. Ja, de närmsta vet det ju men andra som jag känner ytligt. Är en utåtriktad person i vanliga fall. Det är bara hemma som jag vågar visa hur jag känner och som det är just nu verkar det som min kille nästan tröttnat på mitt ständiga tillstånd. Precis som om inte JAG har det!!!! Är så fruktansvärt trött på mig själv. Vill inte mer... men dagarna går och ibland är det uppåt och ibland neråt. Det är bara det att när jag "faller" så faller jag så djupt och fort.

Undrar så hur andra gör, för det måste väl finnas andra som är som jag? Fast ibland undrar jag hur de står ut med sig själva...

Kropp och psyke hänger ihop så det är klart att det ena påverkar det andra.
Kanske dags att ta itu med vad det är som felas? 

Ja, värk i musklerna pga depression och psykiskt illamående. Muskler som inte orkar något, som är spända och inte går att slappna av. Promenad gärna i naturen, varmt bad, bastu, massage kan hjälpa. Försök också att klä dig varmt, för kyla kan förvärra det, så långkalsonger tex kan göra gott. Självklart är det ändå individuellt.

Jo fast då är det ju tvärtom, först ont, sen depression. Här är det först depression, sen ont... har aldrig haft såhär ont tidigare... därför jag undrar...

Jag har drabbats av nedstämdhet och depression av och till. Parallellt har jag haft en jobbig ledvärk, som också kommit och gått i perioder. Jag har inte tidigare kopplat ihop de två - och det har heller inte någon av mina läkare gjort. Jag har tagit en massa prover och gjort utredningar för att se om det är något fysiskt, men ingen har kunnat hitta något.

Nu i höstas sökte jag åter hjälp för min psykiska ohälsa. Denna gång blev jag diagnostiserad med generaliserat ångestsyndrom (GAD) och hög stress. Behandlingen blev KBT, i form av avslappningsövningar som jag hållit på med i ett halvår nu. Det var min psykolog som gjorde kopplingen som alla läkare missat. Pga oro och stress går jag och spänner mig omedvetet, vilket orsakar muskel- och ledvärken. Sedan jag började med behandlingen har jag mått mycket bättre fysiskt (men tyvärr har den ännu inte hjälpt mot den psykiska ohälsan).

Helt klart tydligt samband mellan psykisk ohälsa och ledvärk i mitt fall - kanske också i ditt!?

Hur ser dina sköldkörtelvärden ut, TS?

De var bra. Läkaren tog sånt prov då hon tänkte på det också...