• Jenna01

    Vågar vi åka?

    Hej Skulle uppskatta om ni vill lämna era synpunkter på mitt lilla problem; (Ska försöka hålla det kort) Jag och min man är bjudna på bröllop i juni. Våran son är 1,5 år nu. Bröllopet är en bit bort och kräver en övernattning. Barn är inte bjudna. Jag kan inte säga att jag är rent AP, men har läst mycket om det och känner väl att det är jag. Min, och min mans, anknytning till våran son är stark. Han är en underbar liten kille . Trygg och social ( i den mån man kan vara det vid hans ålder) Jag hade tänkt fråga min mamma om hon kan vara barnvakt under bröllopet. Hon bor 25 mil från oss, så vi har inte haft barnvakt många gånger, då hon är vår enda, och då har det varit några timmar som mest för att jag och min man skulle kunna gå ut på middag tex. De gångerna har det gått jätte bra. Visst, vår son träffar inte sin mormor jätte ofta, av naturliga skäl (avståndet) men så ofta vi har möjlighet. Så här har jag tänkt; Mormor kommer på torsdagen redan, vi åker på lördag morgon för bröllopet och kommer hem så fort vi kan på söndagen. Tänk OM det inte går bra? Kommer vi att skada vår anknytning? Det ger mig dåligt samvete, samtidigt som jag verkligen vill åka... Och nej, det finns inte någon möjlighet att ta med honom tyvärr, då hade vi gjort det. Vad tror ni?

  • Svar på tråden Vågar vi åka?
  • Jenna01

    Oj vad konstig texten blev. Sorry. Skrev från iPad, så radbrytningarna försvann tydligen... Hoppas ni orkar läsa ändå.

  • sina

    Jag tycker att det låter som ett jättebra upplägg. Det värsta som kan hända är att barnet blir ledset och gråter en stund, men det kommer inte att skada anknytningen. Han är såpass stor, han är hemma i trygg miljö och han får tid på sig attvänja sig vid mormor igen innan ni sticker.

  • Mormor07

    Det kommer inte att skada anknytningen men den får sig en liten "törn" kan man säga, men det reparerar sig. Varför anknytningen får sig en törn är att om man ska tänka utifrån det man vet i forskningen om attachment så är just ett och ett halvt års åldern den mest kritiska när det gäller separationer från anknytningspersonen, alltså då man ska undvika det. Så det är väl en avvägningsfråga för dig vilket som väger tyngst i det här. Man brukar ju också säga att om barnet är ett år kan det klara att vara borta från föräldern en natt, två år två nätter och så vidare, men det är en sanning som man bör ta med "en nypa salt"

Svar på tråden Vågar vi åka?