Orolig som bara den, vecka 37 och bebis har förstorat hålrum i hjärtat nån mer?

Hittade detta om hjärtfel hos foster efter lite googling:

"Hjärtat innehåller 2 kamrar och 2 förmak. Mellan förmaken och kamrarna finns skiljeväggar och klaffarna släpper förbi blodet bara åt rätt håll. Till hjärtat går blod från övre och nedre hålvenen och från lungorna, från hjärtat går blod ut via lungartären och Aorta. Det finns alltså många delar där något kan bli fel under utvecklingen och hjärtat är också det organ där de flesta medfödda missbildningar finns. Hos ett 18-veckors foster är hjärtat stort som din tumnagel och slår 160 slag i minuten. Det är en komplicerad struktur att bedöma och en stor del av medfödda hjärtfel upptäcks INTE vid den rutinmässiga ultraljudet.

De flesta hjärtfel är dock inte dramatiska, mindre hål i skiljeväggarna kan växa samman spontant eller opereras relativt lätt. Alla klaffel behöver heller inte åtgärdas genast.

Vissa hjärtfel är mer viktiga än andra att hitta, då det nyfödda barnet kan behöva omedelbar medicinering eller snar operation. Om man vid ultraljud hittar ett misstänkt hjärtfel kommer man ofta be barnhjärtläkare om en bedömning och rådgivning också. Vissa hjärtfel är också vanligare hos foster med kromosomavvikelser. Om man hittar ett misstänkt hjärtfel är det därför vanligt att man diskuterar om fostervattenprov."

Vår son föddes med blåsljud på hjärtat. Det blev en omtumlande historia med oroliga föräldrar och en veckolång sjukhusvistelse, där vi till slut fick åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala. När han var 8 dagar kunde man tack och lov konstatera att blåsljuden var bortväxta.

Jag förstår vilken fruktansvärd oro som infinner sig. Särskilt när man inte vet, och snällt tvingas vänta. Lycka till med allt! KRAM!

Tack för infon. Jag pratade med en förlossningsläkare igår för jag höll på och få ett nervsammanbrott pga detta och hon gick igenom mina journalanteckningar och det hon kunde utläsa av det så är det inget allvarligt det kanske inte ens är något. Men det kan vara tex ett blåsljud, jag föddes också med blåsljud på hjärtat.
Hon kunde lova mig att bebisen inte kommer att dö och anledningen till att dom skickar mig till Linköping är för att dom har bättre utrustning än vad vi har här.
Hade det varit ett stort hjärtfel så hade även dom här sett det och då hade dom skickat mig på en gång och inte väntat i en vecka. Men hon tyckte att jag skulle ringa och söka läkaren imorgon så jag får prata med henne eftersom det var hon som gjorde ultraljudet.
Vi hade jättebra siffror på KUB så något kromosomfel är det nog inte men som sagt jag blir galen av den här väntan. Men hon jag pratade med igår sa att allt annat är som det ska, flödet i navelsträngen, mängden fostervatten är perfekt och bebisen växer som han ska och han ligger även +7,5% på tillväxten, har för mig att jag läst någonstans att barn med kromosomfel är mindre och brukar ligga under kurvan för medel.

Men ingen mer som har varit med om detta?     

Det låter ju lovande! Jag förstår att väntan känns olidlig men man får försöka ta läkaren på orden. Det kanske inte ens är någon fara :) Hur ser din tillvaro ut i övrigt? Partner/vän att dela dina tankar med? Jobb eller hobby att sysselsätta dig med? En lugn och glad mamma ger de bästa förutsättningarna :) Lycka till!

Jag har en bra man som absolut behåller lugnet och några få en bra vänner som jag kan prata med.
Går hemma just nu men håller på med Partylite och det är något jag tar på blodigt allvar så det har jag att dränka mig i!
Men det är just det här att hon "tyckte" att hon såg det här och vill skicka mig till Linköping och jag har så svårt att ta till mig att man blir skickad dit om det inte är allvarligt, jag håller på och gå åt av oro för det här vill bara att det ska bli torsdag och att vi ska få ett bra besked.  

Det har gått jättebra, det fanns inget som helst fel på hjärtat!
Utan det som dom såg här i stan fanns inte så det var verkligen en lättnad kan jag ju säga!