Plötslig stamning - hjälp!

min kusin gjorde det när han var liten, men kommer inte ihåg exakt ålder. Vi skulle iaf inte uppmärksamma det hade de sagt till hans mamma när hon kollade upp det. Han är 15 nu och stammar inte, så det försvann av sig själv

Verkar ju som att det är vanligt med perioder av stamning. Men att det börjar så sent som i 5-årsåldern...

Tror grannens son började stamma i den åldern men det gick över av sig självt inom kanske 2 år.

Intressant. Det är ju det man hoppas på förstås. Men vet att när ett av mina stora barn, som nu är tonåring, fick tics i samma ålder sa alla att det var SÅ vanligt och att det skulle försvinna. Vilket det tyvärr inte har gjort...

Jaha, men dåså, då ser det ju redan helt annorlunda ut. HAR du redan ett barn med liknande ( tics är väl typ liknande stamning? ) beteende, började runt samma ålder och inte var övergående, så är chansen större att även detta barn fortsätter/ förvärrar sin stamning. Tyvärr. Är det Torettes din äldre son har, eller ännu inte så gravt?

Det är ju det jag funderar på, hur mycket det hänger ihop. Har aldrig hört att tics och stamning hänger ihop tidigare men så kanske det är?

Mitt äldre barn har troligtvis Tourettes men eftersom hen inte direkt besväras av det själv har vi inte sökt för det sen BVC-åldern då vi frågade om det och fick svaret att det är så vanligt och att det går över. Vilket det alltså inte gjorde.

Ok, ja, enligt vad jag vet och studerat, så har det samband med varandra. Låter som om du fått "standardsvar" av läkare som inte vet något om dessa åkommor. Är dom "clueless" så brukar dom svara just så. Gå till någon ny läkare, någon som är påläst inom just detta område, specialiserad. Men även om du hittar en kunnig, så finns det ändå inte så mycket att göra åt detta. Man får lära sig att leva med det, helt enkelt. Kan bli trixit att göra, omgivningen brukar vara oförstående, speciellt med Tourettes, just för att det ofta yttrar sig i allmänna ögons setts oförskämdheter. Kan finnas viss medicinering som kan dämpa, men inte bota. Och det är livslångt. Sen kan det mycket väl vara så att din yngre, som stammar, faktiskt "växer bort" det likaväl. Bara för att det äldre syskonet kommer ha det bestående, är ingen måttstock på hur den yngre kommer fara i livet. Som sagt, lägg ingen uppmärksamhet på det framför barnet, men sök information diskret och hör med specialiserade.

Stamning börjar ofta i 2-4 års ålder. Jag tycker att det är mycket viktigt att kontakta en logoped som är specialiserad på stamning. Kontakta gärna Stamningsförbundets kansli 087206112 , se också hemsidan www.stamning.se. Där får du mycket information om stamning, det finns både gratis och material som kostar en liten slant, att beställa.

På de flesta orter finns också lokalföreningar och kontaktpersoner med stamning i familjen. Se gärna kontaktföräldranätet. Då man går med i en lokalförening får man mycket information, tidning, vara med på träffar, läger m.m. Jag önskar er lycka till!! Kom ihåg: Ju tidigare hjälp sätts in......ju mer underlättar man för barnet. Kimsan

Jag började stamma när jag var tio-elva år helt plötsligt efter mina föräldrars skilsmässa. Stammar fortfarande,men det är inget jag störs av eftersom det är så lite i bra perioder. Är jag däremot stressad eller inte mår väl på andra sätt blir det mer.

Min kusin började också stamma out of the blue när han var i ditt barns ålder. Han gick hos talpedagog ett tag och sen blev det bra.

Tack för dina svar. Gör mig lite lugnare att det trots allt verkar försvinna eller vara ganska lite för de flesta.

Har det hänt din son något speciellt? Förändringar eller stress? Det kan vara en utlösande faktor.
Annars så är det ju vanligt att stamma i nån period i hans ålder.

Min dotter stammar i perioder, men speciellt när något speciellt har hänt. Både när det är något bra och dåligt. Men hon började tidigare. Jag pratade med Bvc som sa att återkomma 2 månader senare om det fortfarande va så. Och efter det fick vi komma till en logoped

Jag stammade när jag var runt 4-7 år,det försvann av sig själv och har inte stammat sedan dess nu är jag 40+ :)

Vår dotter var sen med talet och pratade inte rent. När hon hade gått ett halvår hos logopeden så började hon stamma. Hon var då cirka 4 år. De sade till oss att så länge hon inte led av sin stamning så satte de inte in åtgärder. Vi kommenterade själv aldrig hennes stamning, utan lät henne prata i sin egen takt. Sedan försvann det av sig själv i lågstadiet ungefär.
Jag har hört att många barn kan ha en period av stamning som sedan försvinner, så man ska inte dra på alla växlar med en gång. Det viktigaste är att låta barnen prata i sin egen takt. 

Bra att så många ger råd! MEN! Är det stamning så behöver man faktiskt  sätta in hjälp!!!!! Man skall faktiskt inte vänta. Skadar ditt barn ögat, väntar du då med att gå till ögon läkaren? Bryter barnet benet, avvaktar du kanske lite? Det skadar aldrig att uppsöka en kunnig logoped som kan stamning.  BVC är INTE specialister på stamning. De kan LITE av varje! Precis som husläkaren. Kimsan
 

Känner inte heller att BVC är stället att gå till. Har nu pratat med logoped som säger att det KAN vara "vanlig" stamning men att vi bör göra en neurologisk undersökning för att utesluta andra orsaker.