Missfall efter cellprov, dåligt bemött av vården, långt, men läs gärna och kom med synpunkter..

I tisdags började jag blöda efter ett cellprov. Dom sa det var helt normalt och inget att bry sig om. Skulle få blodiga rosa flytningar typ.. Men det blödde mkt mer.. Ringde 1177, dom rådde mig söka på gynakuten om jag var orolig, vilket jag gjorde. 
For till akuten, blev hemskickad utan en undersökning då dom minsann haft flera liknande fall och det var inte missfall utan helt normalt. Ringde till läkaren som gjorde cellprovet (vi gjorde vul samtidigt och såg ett foster med tickande hjärta) och hon sa att min tappen var så känslig, kanske var en infektion som gjorde blödningen, skrev ut flagyl (utan en undersökning, som man inte ens ska äta som gravid) och sa att det var absolut inget missfall, det missar man inte i vecka 8, för det gör såååååååå ont, och jag hade inte ont. 

Det här startade i tisdag, blev hemskickad i onsdags och natten till fredag vid 2 vakar jag (somnade 12) i en stor pöl i mitt eget blod.  Upp på toa, 2 stora klumpar föll ut. Ringde 1177, dom sa åk in så du slipper oroa dig. 
Fick kräva en undersökning, sköterskan sa att vid denna tid (4 på natten) brukar läkaren vara lite grinig och inte vilja komma ner för en undersökning. Jag sa att jag vägrar gå hem utan undersökning (skulle flera mil bort under påsken i skogen också) och sa att väktaren får isåfall köra iväg mig. Dom tog även mitt HB, det låg på 132. 

Läkaren kom idag, jättesur och vresig man. Var jätteoförsiktig med verktygen, konstaterade snabbt ett missfall och sa klä på dig. När jag klätt på mig frågar han surt om jag har frågor. Den tiden på natten, blödande som tusan, lessen och arg på läkaren för bemötandet och en sovande 3åring i vagn (ej körkort så mannen var tungen att följa också) så hade man inte så många frågor så vi for hem. LäKaren sa även att allt i princip kommit ut.. Och tog bort en sista klump som satt i livmoderhalsen och att blödningen borde avta.
Blödningen avtog, någon tiimma..

Tillbringade min påskhelg på ett utedass där flertalet bindor byttes och jag blödde massor igen, det bara forsade, var yr och lessen..
Söndagen ringde jag 1177 igen, och frågade om det skulle blöda såhär mkt.. Absolut inte, sök vård omgående blev svaret.
HB togs när jag kom in, det hade sjunkit till 112 från 132 på 2 dagar då blödningen var så stor, och blodtrycket var lågt. Fick ett dropp för att höja blodtrycket, och väntade på ny läkare.
Jättetrevlig kvinna kom, och vi pratade och hon gjorde undersökning. 5-6 mm av slemhinnan var bara kvar, jag borde inte blöda mer än en sparsam mens nu, men det forsade. Ingen skarpning eller tabletter för det lilla. Men fick blodstoppande, och nu sitter jag här och skriver och blödningen håller på avta. Sakta men säkert smälter allt in, våran efterlängtade bebis, lillasyskon till sonen och alla våra drömmar har blödit bort...

Hur går man vidare? Är så lessen och besviken.. Lessen på deras dåliga bemötande efter cellprovet och när det konstaterades. Hur ska man våga bli gravid igen???!!! Någon som varit med om liknande?  

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-01 20:33
Var i vecka 8 när missfallet kom.