min man är oförskämd och burdus i vissa sällskap, lite långt

Hej, 
jag har ett förhållande med min man sedan över 10 år.
Vi har haft våra upp och nedgångar, men  där finns en stark kärlek mellan oss, som jag tyvärr mer och mer börjar ifrågasätta grunderna till. 

Jag har pga gammalt bagage mått rätt så dåligt i många år, min man har stöttat mig på alla vis.
Han har också  rejäla svårigheter i bagaget, som han "säger sig ha bearbetat" ., vilket jag förundrats över och imponerats över - att han har klarat sig så bra trots dessa svåra motgångar. 

Men allt eftersom åren har gått har jag undrat om han ändå inte ljuger för sig själv lite grann när han säger sig ha beabetat dessa trauman, men vem är jag och gå in och bedöma det?
Han har hela vår tid tillsammans varit på gränsen till arbetsnarkoman. Men att prata med honom om det är helt omöjligt. Han menar att jobbet är det roligaste han vet och att jag inte skall analysera varför han spenderar så mycket tid och energi på något som han tycker är roligt. 

Hur som helst, sedan 2 år tillbaka har han fått en högre tjänst på jobbet, samtidigt  som hans fysiska hälsa har blivit betydligt sämre, han har en medfödd sjukdom som nu har gjort sig påmind på det viset att han har svårt att gå. Han kan gå, men sakta och bara korta sträckor. 

Han har blivit inbunden, sprider dålig energi runt om kring sig. Allt är negativt. Men på ett ganska subtilt plan. Det är inte så att han sitter och säger att allt är skit, utan det riktigt pyser av bitterhet runt honom. Även när han skall säga något "glatt" eller positivt är där en bitter kant runt det hela.

Hans barn har även påpekat det för honom, men han bara föser undan den. Jag får ta det mesta av denna bitterheten.

Till råga på allt har han uppvisat tendenser att vara ohövlig och burdus när vi träffar vissa av mina bekanta, framförallt inför dem som på något vis har sjävförtroende eller är själva lite självhävdande.

Jag skäms öronen av mig när detta händer. För ca 1,5 år sedan riktade han in sig på en ung framgångsrik kvinna i vårt umgänge som han var så fruktansvärt otrevlig mot att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. 
Han använde härskarteknik och försökte "put her down" konstant. Tom våra andra bekanta noterade det. 

Min emotionella sida förstår att min man har det jobbigt och att han förmodligen lider av mindervärdeskänslor på grund av sin orörlighet och på de orättvisor som drabbat honom tidigare i livet. Då vill jag hjälpa honom och finnas där för honom. Precis som han har gjort för mig. 

Men min trötta sida, den som är trött på att kämpa till höger och vänster känner att jag bara inte ORKAR mer! 
Varför skall han skämma ut mig på det här viset? 

Snälla ge mig lite råd, eller stöd i detta. Jag är en ganska lojal person som försöker se bortom människors svagheter, men samtidigt - var får jag plats i det hela? 

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-03 11:08
glömde skriva den senaste erfarenheten av denna otrevlighet, det var för några dagar sedan då vi träffade ett par vänner. Han gick på som en ångvält, fällde spydiga kommentarer och gjorde plumpa uttalanden till höge och vänster. När vi kom hem frågade han mig hur jag tyckte han hade uppfört sig? Förmodligen för att han vet om att jag är känslig för detta, eller själv hade en tanke om han varit otrevlig. Jag svarade: Vill du verkligen ha svar på den frågan? Ja, sa han, det är därför jag frågar. Då sa jag som det var, men han tar inte emot det, han menar att jag överreagerar och är för känslig.