Finns det ngn där ute som vill berätta om sitt liv som narkoman?

Hej!

Både jag och min sambo har ett cannabis missbruk som vi nu bestämt oss för att komma ur på egen hand. Berättar mer än gärna om du vill veta trots att vi inte kommer gå på någon "riktig behandling"

 

Berätta gärna, tex vad har fått er att ta steget att ta er ur missbruket?

Berätta allt som du känner att du vill dela med dig av!

Starkt att ni tar tag i detta själva! 

jag kan oxå dela med mig, har ett 10 årigt missbruk med diverse behandlingar i ryggsäcken, inne på 5 året som drogfri nu

Frågar du efter missbrukare, eller de som har normala liv.
Men familj, sam/gifta, barn och har andra fritidssysselsättningar?

Du är så välkommen att höra av dig,jag "lyssnar" gärna.

Alla "case" är intressanta!

ok, kan börja med att säga att jag alltid känt mej lite speciell, ensam fast jag var omgiven av folk liksom.
Uppväxt med en mamma som hade mycket egna problem,inte missbruk men psykiska problem, tror hon har nån borderlinestörning och hon var väldigt arg o depprimerad när jag var liten. jag hade en kontaktfamilj från jag var 2 tills jag var 12 år gammal som inte accepterade mig utan allt jag gjorde var fel,kläder,sättet jag åt på osv. min mamma var  likadan och ganska våldsam ,idag vet jag att hon älskar mej ,hon var bara för dålig då och va bitter på min pappa som var ett riktigt svin.

Jag var medvetet full på riktigt första gången när jag var 11 år och vi drack på fester senare vid 12-13 års ålder,rökt sen jag var 12.  när jag var 13 år blev jag akut placerad i en jourfamilj då min mamma fick ett psykbryt på mej efter jag stulit massa starkglögg en vardag vid lunchtid. hamnade hos ett finskt rart par på vishan, de hade valium,koffeintabletter o jävligt mycket sprit hemma.. där började mitt pillerknaprande.. bråk i skolan blev avstängd osv... när 3 månader hade gått hos familjen beslutade dom att jag skulle hem igen. morsan tog med mej utomlands 2 veckor, hon knöt massa kontakter o vi åkte sen tillbaka samma sommar och jobbade lite.. jag stod i baren som bartjej :/  när jag var 14 träffade jag min första kärlek , han rökte brass(hasch :) )o jag med, tog amfetamin,hasch,tabletter tills jag var 15, på somrarna var jag utomlands o söp som bartender

när jag va 15 började vi förutom tjacket,pillrena o rökat med lite extacy,LSD, svamp, provade också heroin för första gången.
vi skulle ALDRIG använda sprutor.. tjack o piller dagligen i stort sett..
när jag va 16 var jag psykotisk som normaltillstånd och hamnade till sist på psyk och avgiftningen, fick LVU o var gravid...

hamnade på en p12 i södertälje, jaa skumt ställe ;) men kom till slut ut o var typ i 4 -5 månaden o bodde på ett tjejboende, killen va fortfarande igång men jag höll mej faktiskt ifrån drogerna..
17 år gammal födde jag min son o fick egen lägenhet samt ALLT ansvar, började så smått festa (alkohol) men pappan till min son gick på heroin o injecerade såklart, han åkte in o ut från behandlingar,häktet , jag hade sån panikångest o fick sjukskrivning o massa piller efter en misshandel , sen va jag igång igen. 
 
Nu gick jag rakt från valium till heroinet.. min son var 2 år ;( jag började här injicera då det var drygast o gav mer skjuts, killen åkte in till sist o jag blev tvungen att börja drifta själv, låg med min kram för antingen sub eller heroin.en fantastisk manipulerande tjej blev jag, då jag skulle "skydda " mitt knark o vårdnaden om min son, min mamma,vänner,grannar o tom min sons urin tog jag o hade i rör i kylen för att kunna lämna gröna prover, men slutade såklart till sist på  psyk,avgiftning osv till sist så gav soc mej ett ultimatum. behandling eller att ta mitt barn.

åkte 55 mil från vår stad o var på behandling 12 månader( sidoanvände subutex o pissade grönt) kom hem o drog igång igen..

tJAG VAR HÄR 21 ÅR ,Träffade en ny kille som bara tog tjack o det slutade med att när vi varit hemma i 2 månader efter avslutad behandling så tog dom min son.. jag satt i häktet.. sen drog naturligtvis helvetsracet igång.

jag blandade ALLT, var hos polisen ständigt o var helt borta, jag minns idag bara vissa händelser från det året,

jag försökte ta mitt liv men vaknade alltid iaf, fy fan vad jag mådde skit!! fick ett LVM o blev inlåst .avklädd o avgiftad..
TACK O LOV 
Krånglade en del på stället men efter att ha varit på rymmen så var jag så trasig att jag bara ville in igen, jag blev ren när jag var 23. den 17 augusti 2007. vägen har inte varit spikrak men nu har jag över 5 års drogfrihet , jag har utbildat mej till behandlingsassistent o jobbar med missbrukare, min son är hemma :))

den röda tråden i mitt liv o min känsla har varit att jag saknat samhörighet med andra, ensam, ledsen o dålig självkänsla och ilska.

 

skulle kunna skriva hundra sidor om allt mer ingående men fråga om det du undrar över istället  =)

Tack så mycket "beroende" jag kommer att bearbeta detta under veckan och kommer eventuellt ställa följdfrågor, jag hoppas du kan och orkar ta dig tid till det.

Jag måste även ge dig en eloge för att du delar med dig av detta jobbiga som du har fått gå igenom i ditt liv. Samtidigt som jag blir ledsen av att se hur verkligheten har sett ut för dig så blir jag ändå otroligt glad att du står och jobbar mot detta, och jag antar att ditt jobb är en stor del till att du har varit drogfri i över fem år.

 

absolut, jag svarar så fort jag kan.
för mej är detta så normalt så var inte ledsen, det är inte jag, (jo att min son for väldigt illa av mitt missbruk) men jag hade inte varit där jag är idag, så tacksam för att få leva o vara normal bara