Tappade humöret...har jordens ångest.

Gå ut - menar du som i "gå på öf, café, hem till folk" eller menar du "ut i naturen, lekparken mm"? Det sistnämnda är bästa botemedlet när min 1,5-åring är sådär hopplös och jag håller på att explodera.

Affären, hem till vänner osv är inte att tänka på överhuvudtaget. Funkar inte alls. Det är väldigt långt för mig att ta mig ut i skogen så det blir inte så ofta. Lekparken har vi varit vid några gånger men ligger nära en ganska trafikerad väg, hon tappar humöret väldigt snabbt och kan helt plötsligt springa iväg, blir så rädd att jag inte ska hinna ifatt henne då hon totalt ignorerar en och inte alls har någon respekt för saker som kan vara farliga. Tycker jag hela tiden försöker vara lugn och sansad mot henne men ofta blir det nästan ännu värre :/

Vad jobbigt. Vad gör ni om dagarna då? Något jag märker på min 1,5-åring är att det räcker inte längre med att bara skrota runt hemma. Han blir galet uttråkad, hittar på en massa hyss och vägrar sova efter lunch (förmodligen för att han inte är ordentligt uttröttad). Så jag skyndar mig ut med honom på förmiddagen, ibland hinner vi inte ens äta frukost utan jag tar med mig frukosten ut Vi går till öf, går till någon lekpark, köper lite mellis och äter på en bänk. Eller går bara runt lite. Det är inte så avancerat att trötta ut en 1,5-åring egentligen, bara att gunga lite, titta på bilar, klappa en katt och plaska i några vattenpölar är värsta upplevelsen För att jag själv inte ska dö av tristess så tar jag med mig någon kompis ut, ibland har vi kaffetermos och fika med oss. Funkar inget av detta för er? Öppna förskolan?

En annan sak jag tänkte på, du skrev att hon retat gallfeber på dig genom att bara gå runt och gnälla och skrika osv. Ser du till att hon är delaktig i det du gör hemma? En 1,5-åring vill ju väldigt gärna vara stor och göra samma saker som vuxna gör. Sitta på vanlig stol vid matbordet, diska, hjälpa mamma hänga tvätt, ha en egen trasa att torka golvet med osv. Hur blir det om du slutar säga "nej! Sluta med det där! Gå bort därifrån! Sluta klättra!" och istället "Kom så ska mamma visa hur man laddar diskmaskinen, du kan ta de här besticken och lägga dem där..." osv? Och angående kampen vid blöjbyte, ha henne blöjfri istället och passa på att potträna. Sen en rätt så banal sak, men äter hon regelbundet? Ett dalande blodsocker hjälper ju inte direkt humöret om man säger så...

Delaktighet är jättebra, när mina har varit i den här åldern har jag jobbat extra mycket för att få dem delaktiga i det jag gör. Tex fixar mat, städar, plocka med disken, skurar golvet osv. De älskar att få vara mamma och pappa till lags och göra precis som oss vuxna, så de har fått hjälpa till på ett anpassat sätt. På så vis har vi fått en betydligt mer harmonisk tid när de är som allra mest temperamentsfulla. För de har ju en fas vid 18 mån som är fruktansvärt jobbig, för alla inblandade, även de själva.

Sen är det ju helt normalt och förväntat att de inte har någon respekt för farliga saker, hur kan de ha det? De förstår ju inte vad som är farligt! De har ingen impulskontroll överhuvudtaget. Därför är det en jobbig tid där man måste hålla efter dem konstant. Men det blir ju bättre