Hur vågar jag stå på egna ben?
Läst så många olika inlägg om att man inte vågar ta steget att lämna. Det gör inte jag heller. Vågar inte lämna min man, tror inte att jag vågar iallfall. Men jag vill nog, tror jag..... hur ska man kunna vara säker?
Lever inte i ett bråkigt förhållande, tvärt om, det är så lugnt så man kan dö av det!
Varit tillsammans i 9 år, blev tillsammans när jag var 18 och han 20. Vi har gjort allt vårt första tillsammans, flyttat hemifrån, förlovat oss, gift oss, första semestern tillsammasn, gått igenom en jobbig tid innan vi fick vår dotter, hur klarar man av att lämna det bakom sig? Jag älskar honom som människa men inte som min man.
Värst av allt är nästan att han försörjer mig, jag jobbar bara lite timmar och skulle aldrig klara egen lägenhet på det. Får inget från arbetsförmedlingen och om jag lämnar får jag gå till socialen och leva på existensminimum. En trygghet försvinner och är rädd att jag bara kommer bli deprimerad.
Men vi har ingenting gemensamt, jag stör mig på alldeles för mycke saker hos honom. jag tar absolut det störta lasset med hem och hushåll, dotter ekonomi osv, han kan aldrig göra saker på eget initsiativ....
Jag tror absolut inte att två personer är menade för varandra, man träffas och sen får man jobba på sitt förhållande, men jag VET att det finns någon där ute som skulle passa mig bättre! Men HUR vågar jag lämna....
