Den första gick min son i 2 dagar, helt katastrof. Personalen formligen slogs om att göra alla sysslor som inte inkluderade barnen + att de äldsta killarna styrde hela avdelningen. Inklusive fröknarna. Kan säga att vi inte var de enda som tog vår son därifrån.
På vår nuvarande förskola verkade allt bra till en början, men nu börjar allt fler saker komma upp som jag inte fick veta när jag först ansökte om plats. Bland annat så ska det bara bli två personal på sonens avdelning. Inte så farligt då de bara är 13 barn, MEN dessa barn har en åldersspann på 3-6 år. Jag har svårt att se hur man kan få alla barn att utvecklas efter den uppsatta läroplanen. Av dessa två är ju en dessutom förskolechef med allt det innebär. Mycket tid ges till fri lek, vilket i och för sig är bra, MEN jag tycker att det ofta resulterar i pärlplattor till förbannelse och kluddiga teckningar. Gör de ingenting annat???? När jag poängterar att sonen ofta säger att han inte trivs och att han inte har några kompisar säger de bara att de inte märker av det på dagarna. Att han däremot får raseriutbrott och har seperationsångest har de dock poängterat ett flertal gånger. Detta är någonting som vi inte märker av hemma, ej heller våra vänner. Jag vet att jag låter bitter, men ibland undrar jag verkligen varför vi flyttade hit. Hade tidigare en förskola som var helt fantastisk och som min son fortfarande, nästan ett år senare pratar om.