10 mån ammar hela natten, har försökt allt! HJÄLP!

Napp? En flaska med vatten att snutta på? Båda har funkat för mig efter ett par nätter fast med olika barn.

Känner igen mej sååååå. Har en 6mån gammal son som ammar sig genom nätterna. Vi har samsovit gör ultimata tryggheten och har fått en oerhört glad liten pojke som är tidig i utvecklingen, men på näterna ammar han från 02 och fram varje timme tills vi går upp. Man är ju helt slut. Igår sov jag 4 tim i sträck vilket jag inte gjort på flera månader. Men när han kom hem från bb sov han så fint så fint.

Det handlade nog inte om att ni "vande" henne med detta när ni var bortresta utan att hon de facto har separationsångest. Och inget hjälper bättre mot det än amning. Visst är det jobbigt, vet ju precis hur det är.

Hur sover hon i dagsläget, ligger hon i egen säng hela natten eller tar ni över henne till er säng så att du slipper springa så mycket?

Jag tycker ni verkar ha testat det mesta för att avvänja henne detta. Om ni försökte detta även mitt under separationsfasen är det väldigt troligt att hon faktiskt är mer orolig just pga det, precis som du skriver. Och det kan ha låst sig i och med att hon blir livrädd och får ångest igen så fort ni försöker motarbeta henne minsta lilla. Hur har det sett ut när du försökt tillmötesgå henne så långt det bara är möjligt?

Jag tror alltså att själva problemet är att hon känner att du tar avstånd och vill ta avstånd, i och med att ni försökt tvinga henne till detta när hon inte varit mogen, och det gör att hon får panik och kräver ännu mer av dig. Jag vet själv hur det är när man försöker streta emot med allt vad man förmår, det blir så oerhört mycket svårare och tar sååååå mycket längre tid då!

Vår var lite äldre när vi satte in stöten mot nattätandet, men hon åt å andra sidan inte riktigt lika ofta. Hon var knappt två år och åt tre-fyra ggr per natt. Det vi gjorde var att fullkomligt hämningslöst ösa i henne välling på dagarna. Efter varje måltid, mellan målen som mellis och en extra flaska på kvällen. Men så snart hon kom i sängen var det tvärstopp. Inte en droppe i sängen, från det att hon lagt sig tills dess att vi bestämde att nu är det morgon. Och då gick vi upp och var uppe en stund innan det blev välling (eller bröstet om det är det man kör med). Det funkade faktiskt ganska bra. Lycka till.

Jo, hon blev jättearg. Första natten skrek hon i mer än två timmar, sedan minskade det. Men det tog nog fyra nätter innan hon accepterade nyordningen...det var tufft. Jag har gjort detta ett par gånger (har fått börja om när sjukdom eller andra omständigheter gjort att vällingen letat sig tillbaka in i natten igen). Jag skulle aldrig göra det om jag inte var väldigt motiverad. Och för motivationen krävs att jag är övertygad om att både jag och barnet mår mycket bättre utan nattmat. 

Jag menar inte att alla barn mår bättre utan nattmat, tvärtom. Jag menar bara att jag måste i det ögonblicket jag bestämmer mig för avvänjning, vara helt övertygad om att det är det enda rätta för oss just då.

Skrev ett långt inlägg igår kväll men allt försvann!!  I vilket fall tänkte jag kolla om du känner till "somna utan gråt"? I den boken finns en väldigt populär avvänjningsmetod för bröst, napp, flaska. Jag har själv använt den med äldsta dottern med överraskande bra resultat, hon fortsatte dock att vakna, men hon var inte längre beroende av bröstet. Det är en human metod som bygger på att helt undvika gråt hos bebisen och samtidigt vänja av ett alltför kraftigt behov av tutten.

Sen kan man absolut vänta ut det för givetvis kommer det ju bli bättre (i efterhand tyckte jag att det var fullkomligt onödigt att vänja av bröstet på nätterna med äldsta och med andra dottern gjorde jag aldrig så utan lät henne amma så fort hon ville hela tiden) och det kommer självklart inte ta ett år till innan hon slutar Båda mina har slutat amma helt när de varit runt året, andra dottern var väldigt snuttig och ingen trodde att hon nånsin skulle sluta ha så starkt behov av bröstet. Många sa att jag måste "sätta gränser" och att jag skämde bort henne med all amning. Men du vet, det händer såååå enormt mycket i utvecklingen under de här månaderna och behovet kan ändras och avta väldigt hastigt. Din dotter är 10 mån nu, och tänk dig då hur mycket som händer i hennes mognad på bara tex två månader.

Men självklart ska man ju hålla ihop som människa också. Jag samsov och liggammade och vaknade knappt alls av allt tuttande. Därför är det också något som jag skulle föreslå om ni inte redan gör det. Det ger mycket mer sömn än att man ska behöva springa hela nätterna. Även om hon kommer fortsätta vakna lika ofta, så blir det ju mycket lättare att klara av det! Och om du vill vänta ut det ett litet tag till så försök att vila på eftermiddagarna när pappan är hemma så att du får ordentligt med sömn. Och passa på att ta dig lite egentid ibland så kommer det kännas lättare att orka med. För faktum är att hon inte alls låter mogen att sluta amma just nu, med tanke på att hon skriker så länge och verkligen inte lugnar sig alls när ni försöker. Men som sagt, testa metoden i "somna utan gråt", det är mitt absolut bästa och faktiskt enda tips just nu förutom att hålla ut och vänta. Att låta bebisen skrika när det rör sig om så lång tid och så hysteriskt utan att kunna lugnas, det är enligt mig inget alternativ öht utan kommer bara förvärra situationen precis som du redan märkt.