Inget hjälper mot syskon avundsjukan :(

TS, vill börja med att säga att du verkar vara en fantastisk person! Jag kan inte tänka mig hur jobbigt ni har det i detta, barnen har det uppenbarligen svårt, samtidigt tycker jag det är väldigt tråkigt att du inte bara får lov att njuta av att ha blivit mamma.
Jag har inte varit i samma situation och vet inte hur ni ska göra tyvärr.

Har ni en bra relation med mamman? Kan hon ha sagt det som barnen säger?

Tycker inte ni förstorar upp det om barnen får prata med någon, tvärtom kanske det hade varit bra.
Har ni pratat med barnen?
Vad säger de om detta?

Tack så mkt, det värmer att höra. Ja det har varit många känslor och tankar men jag har lagt fokus på att stötta barnens pappa som såklart blir ledsen och tar illa vid sig och känner samma hopplöshet som jag och jag håller mina känslor inne och lever på hoppet att det ska bli bra. Kontakten med mamman är inte bra, och hon svarar inte i telefonen när barnen är här , hon är barnfri och hon går in för det till fullo. Och hon säger tyvär elaka saker om pappan till barnen och nu även om syskonet så vi vet att den yngsta blivit påverkad därifrån men det är inget vi bråkat om då vi bara försöker visa att det inte stämmer och låter barnen prata om det. Visst tar jag fruktansvärt illa vid mig och tycker situationen är hemsk för mig som första gångs mamma men jag fokuserar inte på att bråka eller känna ilska mot henne utan försöker lösa problemen och hålla mig lugn och stadig och försöker fast man gråter på insidan. Jag försöker vara den som stöttar pappan och så att hans ilska mot mamman inte ska gå ut i bråk för det är helt meningslöst och dessutom blir hon då bara värre för att jävlas. Igår kväll när pappan titta till grabbarna så upptäckte han att äldre barnet låg och grät och han sa att han saknade sin mamma och ville att hon skulle ringa ibland ( pappan gör det varje dag nästan på mamma veckan) men hon gör inte det och svarar inte på varken sms eller telefonsamtal. Han uttryckte sig väldigt blandat så det va svårt att få ett sammanhang på vad som var fel egentligen utan säkerligen mkt blandade känslor. Han sa då även att han ville att allt ska vara som förut och att lille syskonet inte fanns och tillägger att han älskar sitt lillesyskon och att han tycker om och leka och gosa med syskonet. Och sen direkt efter det berätta han att mamman bråkar i telefonen med sin kille jätte mkt. Han sa väldigt blandat att det var svårt och sätta fingret på det. Pappan frågade också om han vill att nåt ska vara annorlunda eller om nåt är fel här men han sa nej och att han gillar och vara här men att han inte tycker om och bli tillsagd när han gör fel men då förklara ju pappan också varför man blir tillsagd och det är för hans bästa osv och det tyckte han var bra och han tyckte de skulle påminna varandra att vara snälla. Han blir tillsagd som alla när han gör fel, slåss osv . Och sen kissade han på sig dagen innan det , vilket aldrig har hänt förut, han är också 8a år. Det är så mycket att man inte vet var man ska börja men det är inte bra och vi har och gör allt vi kan. Och det yngsta barnet är värst på det sättet att han är aggressiv och ilsken och upprepar ständigt orden mamman sagt och pratar om det nya syskonet som om det vore inget värt. Gråten igår kväll tror jag kan ha triggats i att jag och pappan lekte och skratta med lille syskonet på övervåningen och i tron att de andra barnen då sov men tror han blev ledsen av att höra oss leka med syskonet, kan vara så kanske och att han mår dåligt över mkt nu att allt kanske kom på samma gång. Jag fick lugna och stötta sambon att vi gör så gott vi kan och att han i allafall kanske skulle skriva ett sms till mamman och berätta och be henne ringa barnet och visa att hon finns tillgänglig , och vi vet samtidigt hur hon är, hon kommer starta det i att hon är bättre och skriva ut det på fb och få pappan och se dålig ut så förstår att det är jätte svårt för pappan att detta kommer leda till att hon ser en chans i att få honom att se dålig ut men jag sa att han måste svälja och ta det och göra det som är bäst för barnet och må det kosta honom. Han vill prata med sin mamma och gör ett försök att få henne att göra det. Så samtidigt i allt detta fokuserar jag på att stötta min sambo att se klart på saker och ting för barnens bästa men mår själv otroligt dåligt över detta på mitt sätt och känner stor oro jag med. Jag gör allt för mitt barn och njuter av min mammaledighet , försöker att inte ta illa vid mig och låta detta gå mig över huvudet.

Måste först och främst säga att du verkar vara en toppenbonus! Ni har ju gjort precis allt ni kan och det är förjävligt att biomamman talat illa om er. Man får lov att vara bitter men att förstöra sina barns tillvaro är helt oacceptabelt. Tycker nog att pappan ska förklara detta för henne. Att hon får barnen att må dåligt med sitt sätt. Hon kan vara arg på er men det ska inte drabba barnen.

Tack snälla du, jag håller med om det du skriver. Än så länge har pojken bara upprepat det hon sagt för några veckor sedan, inget nytt har tillkommit . Vad vi vet. Men vi har bestämt att om barnen uttrycker något mer nu så kommer pappan att förklara för henne att det inte är acceptabelt att prata skit inför barnen. Men nu verkar hon ha bytt taktik eftersom skit snacket vet hon inte om att det faktiskt kommit fram till oss så nu i fredags vid lämningen till oss så skriver hon ut på fb att barnen inte ville åka till sin pappa. Och vi har då även märkt att barnen helt plötsligt inte vill vara här och tjatar efter mamma, inget fel i det utan själva sammanhanget får oss och bli fundersamma vad hon nu tuttar i barnen. Då att påpeka att vi haft problem vid lämningar till just mamman i alla år och de har varit gråt och skrik och Ledsna när de ska lämna oss och nu i samband med att hon skrev så på fb och att barnen nu kommit till att total vända. Min sambo blir då förståss ledsen och uppgiven men försökte förklara att alla barn har sina gilla mer perioder oavsett men blir såklart mer känsligt när de bor separat och säger åt honom att strunts i vad hon gör och säger men samtidigt vet jag att hon påverkar dom men hjälper inte att gå till attack heller för då ser hon bars att hon lyckas och glädjer sig åt det och det sorgliga är att de ända hon gör illa är faktiskt sina egna barn.

Precis som Furstinna skriver så bör han ta ett samtal med mamman för att se om han kan få henne att lägga av med skitsnacket.
Sedan tror jag att han ska va mycket tydlig inför de äldre barnen att han har TRE barn nu och älskar alla lika mycket. Tror nog att när han tillbringar tiden med de stora när dom är hos er, så spär han på avundsjukan, speciellt om han då leker med den lille när dom lagt sig. Han ska nog bli mer rakryggad där och dela upp tiden mellan dem alla. Ta med den lille ut när han gör saker med de stora. Ifrågasätter dom det så säger han till dem att han är pappa till dem alla och vill spendera sin tid med alla sina barn. 

Usch, vilken jobbig sits. Men ni verkar vara väldigt ödmjuka, lyhörda och omtänksamma i ert sätt vilket gör att jag tror att ni kommer att klara denna fas. Fortsätt bekräfta barnen och fortsätt skapa en trygg miljö för bonusarna så blir situationen lättare för barnen med tid. 
Frågan är bara om ni kan få biomamman att förstå vad hon gör mot sina barn, men det kan nog svara på bättre än vi utan inblick i vad hon är för person. Håller dock med Ess om att sluta kolla hennes FB, det leder definitivt ingenvart. 

Tack för era svar. Jag håller med det ni skriver, vi snokar inte hennes fb utan han har henne som vän och sa då till honom när han berätta vad hon skrivit att han skulle ta bort henne på fb , men hans svar va ju då oron att inte veta när hon skriver skit snack, vilket hon ofta gör men vad spelar det för roll när man ändå inte kan styra vad hon säger och gör så håller med er, varför ens ha henne på fb.

Sätt er över mammans barnsligheter. Och ta med barnen till bup. Orosanmäl mamman om ni måste, vad som helst, bara barnen kommer undan hennes skitsnack.

(Puff puff) nån som har något mer råd eller någon som har samma problem eller liknande? Vet att det är en svår sits som inte är den lättaste och lösa men skickar upp tråden och hoppas på mer tankar och idéer på vad vi kan göra mer än det vi gör!

Tala med mamman går verkligen inte tyvär, hon svara inte i telefon eller sms och om man samtalar med henne så får hon utbrott efter 5 min, hon har svårt att hantera ilska och man kommer ingen vart där och tar taggarna ut direkt oavsett hur man än formulerar eller hur lugn man än är. Och mitt svar ang bup så väntar vi på kontakt och möte med bup för älsta pojken med detta pga att han har stora problem att fungera i vardagen och skolan pga adhd, epelepsi och ska nu utredas för autism och känns som de kommer bli en enda pannkaka om man tar upp även detta men känns som det kanske är den vägen vi måste gå. Men vad tror ni vi mer kan göra själva också förutom hjälp utifrån?

När vi fick lillebror var det såklart svårt för storebror, även om de är helsyskon och lillebror var mycket efterlängtad. Det som har hjälpt är att dels bejaka och bekräfta känslorna och dels att berätta mycket om hur det var när han var bebis och vad vi gjorde då med honom, hur han var - det verkade hjälpa i att förstå att han fick allt det som lillebror får nu. 

Prata med barnen, lyssna på dem och att pappa återknyter till hur det var när de var små, är mitt enda tips. "När du var så här liten så brukade jag..." och så helst roliga historier där det märks hur mycket pappa tyckte om sina barn när de var små.

Tack tygtigger för tipset att prata mer och jämföra med dom när de var små bebisar, har gjort det men väldigt enkel beskrivning då jag inte var med på deras tid men ska uppmuntra pappan att gå in mer på roliga minnen och detaljer från deras tid :)

Ess- det känns som du suttit i samma sits för du beskriver väldigt bra av hur jag/ vi känner. Vi har pausat från att diskutera kring detta och verkligen hitta en lösning denna vecka, då vi inte velat prata om detta när vi haft barnen hemma men idag åkte de till sin mamma så vi ska nu under helgen försöka diskutera och hitta en lösning. Och ang fb så har vi även där diskuterat lätt och jag har sagt precis som du att han ska ta bort henne pga att hon sprider pest , det man inte vet mår man inte dåligt av. Och bra beskrivning av ägget hihi precis så det behöver vara för att det ska fungera. Och vi behöver finna en lösning så barnen mår bra för som situationen är nu är inte hållbar alls.