Fadern, en andrahandsförälder

Det är finfina förutfattade meningar och ren trångsynthet som lever kvar sen samhället blev intalade att män inte är kapabla att ta hand om barn.
Det handlar väl mycket om att eftersom kvinnan är den som bär barnet och ofta har hand om matningen (iaf vid amning) så tror de flesta väl antagligen att kvinnan då får ett bättre band till barnet och att hon pga de fysiska förutsättningarna (livmoder och bröst) är bättre lämpad att ta hand om ett barn.
Män däremot är stora och kraftiga varelser med grova händer som helst hugger ved och brottas med djur så givetvis kan inte de vara mjuka nog att ta hand om ett litet barn. Sen är det även allmänt känt att män hör dåligt och därmed inte uppfattar när barnet ger ifrån sig diverse ljud för att det behöver något. 

Och dessa trångsynta mammor kommer vara de som senare ivrar värst om att de minsann villa ha sina barn i en genusfsk, att deras barn minsann inte ska begränsas efter kön, jada jada; allt utan att inse hur de själva är den största hindersproppen genom sina egna attityder.

Ja det är djupt rotat dessa könsroller. Som frågan om hur det ska gå med hennes arbete, eller kommentaren om hur lugnt och härligt hon kommer få det hemma det närmaste året – när jag har tagit pappaledigt från 5:e veckan...
Inte ens den neutrala frågan om vem som skall vara ledig med barnet får vi.

Det här är en attitydfråga som jag tror kommer ta en generation eller två att rätta till sig.

Har ni varit föräldralediga båda två så är det konstiga frågor ja. Men det är knappast en fördom att pappor generellt har sämre koll på barnen. Speciellt när de är bebisar. Bara 6-7% av papporna tar ut full föräldraledighet och delar lika med mamman. En minoritet av papporna går ned på deltid när barnen är små och även vab faller ofta på mamman. Vill pappor ses som "lika mycket förälder" får de se till att vara hemma och ta hand om ungarna i samma utsträckning som mamman. Det säger sig själv att så länge de flesta papporna i vårt samhälle smiter från sitt föräldraansvar så kommer pappor i allmänhet ses som förälder nr 2. Och ALLA familjer som följer traditionella mönster är med och reproducerar den bilden.

Bara gamla könsroller, inget annat.
Normalbegåvade män är fullt kapabla att ta hand om sina barn.

Hemma hos oss är det precis som hos er ingen skillnad på mamma eller pappa. Vi tar lika stort ansvar och spenderar lika mycket tid med vårt barn. Men jag blir aldrig ifrågasatt för att jag är ledig men ibland för att jag jobbade innan dottern var 1 år. För min man är det tvärtom. När en del hör att han ska vara hemma i 9 månader så är de väldigt frågande. Men han får samtidigt så himla mycket beröm för att han är så "duktig" med barnet.

Män kan uppenbarligen ta hand om barn, men av någon för mig helt obegriplig anledning så väljer många män att inte göra det. De och deras partner har tusen ursäkter till varför just de inte kan dela på föräldraledighet, vab och vaknätter. Tyvärr påverkar deras val alla oss andra också. Pappor som ses som sämre föräldrar och mammor som ses som mer opålitlig arbetskraft.

Visst är amningen viktig och inget man ska känna att man måste välja bort för jämställdheten. Men det finns många sätt för en man att vara delaktig från start ändå och efter 9 månader så klarar sig de allra flesta barnen garanterat en hel arbetsdag utan amning.