Sexuellt frustrerad, min sambo vill inte dela problemet med mig

Har ni alltid haft sex så sällan?
Alla har ju olika behov av hur ofta man vill ha sex..eller hur intresserad man är av sex. 

Fröken reserverad - Nej, i början var det helt underbart, vi hade kanonsex, spännande och ofta! Det var när vi flyttade ihop efter ca 1,5 som det avtog drastiskt...

Jag (är kvinna) och tycker att din tjej verkar vara en egocentrerad skithög, rent ut sagt. Det är en sak att ha olika stor sexlust, men att inte se det som ett allvarligt problem när ens partner säger att han inte känner sig bekräftad i förhållandet är för mig förbluffande. 

Skulle min man tycka att han är olycklig i vårt förhållande skulle jag givetvis göra allt i min makt för att hitta en lösning, oavsett orsak, då han är den absolut viktigaste personen i mitt liv och jag vill att han ska må bra på alla plan, som han får mig att göra. Att säga att man ansvarar för sin egen lycka är iofs sant, men i ett förhållande är väl just tanken att man ska göra varandra lyckliga?

Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här, svårt att komma med handfasta råd, mer än att säga att nej, det är inget fel på dig och nej, du vill inte ha sex onaturligt ofta (vi har t ex varit ett par i drygt fem år, bott ihop i fyra och har någon form av sex varje dag i princip). Om din tjej inte bryr sig om dina känslor undrar jag om du verkligen bör leva med henne?

Tycker detta låter som lite av ett maktmissbruk på ett sätt. Hon skiter i att göra något åt det för att hon själv inte blir lidande, det är bara du som lider och det skiter hon i. Vet att många (främst killar) har det här problemet i sina relationer. Jag kan helt ärligt inte förstå, om du dessutom har uttryckt din frustration, hur svårt kan det vara att bara ge dig ett handjob om du är sugen på henne? Det är ju lixom över på ett par minuter, och vet av erfarenhet, vilken otrolig skillnad det skulle göra i ditt liv. Älskar man en person, ja då gör man saker för den även om man inte sj har jättestor lust. Om hon inte är beredd att ta något ansvar i eran relation så tycker jag, oavsett hur ont det gör, att du ska gå vidare... Ett förhållande kräver engagemang från båda två och hon verkar av någon anledning bara tänka på sig sj tyvärr, troligtvis inte kär längre

Din sambo behöver förstå att sex är viktigt för dig. Att det är en viktig del i att vara en hel människa för dig.

Ni kanske behöver en paus ifrån varandra där båda får fundera på vad som är viktig. 

Så ert sexliv har varit baserat på hennes lust de senaste tre åren? Utan att bli mindre för varje år?
För har det legat konstant på en ca 2-3 grr per månad sen dess så är det säkert vad hennes kropp är inställd på.

Jag vet inte vad jag ska ge för råd. Är jättejobbigt när det blir så. Jag vill aldrig hamna i ett sånt förhållande igen. 

Tack för alla svar.

Usch vad jobbigt det är att läsa det här... Hon är ju mitt allt lixom... Jag letar fel på mig sj hela tiden så att jag kan få något konkret som jag sj kan lösa så att det här ska fungera. Min sambo tycker att jag bråkar alldeles för mycket tex, att mitt humör är alldeles för obalanserat. Men som sagt, när vi diskuterade häromdagen så var en gång i veckan max, även i en perfekt värld

Fröken reserverad - Nja, det har sakta men säkert blivit mindre och mindre. Från, direkt när vi flyttade ihop kanske 2 ggr i veckan, till 1 gång i veckan och nu 1 gång varannan vecka. Det är så sällan att hennes kropp känns främmande varje gång för mig. Från att vara självsäker i sängen har det gått till att jag känner mig fumlig och har dålig koll vilket i sig gör att upplevelsen för henne kanske bara blir sämre och sämre.

Men har du varit i ett sånt här förhållande sj? Vilken av parterna var du och hur var känslorna för dig?

Jag kan förstå din frustration då jag som kvinna i mitt förhållande också tycker att vi har sex för sällan för att mina behov ska bli tillfredsställda.

Samtidigt, vill du att hon ska ge dig bekräftelse på ett sexuellt plan som hon kanske mår dåligt av?
Det är inte alltid så enkelt som att "offra" sig ibland.
Jag vill inte att min sambo gör något mot sin vilja för att jag ska få det jag behöver och vill ha.
Visst, att onanera ger mig inte alls det jag vill ha då det är närheten med honom jag saknar. 
Men problemet är ju MITT eftersom att han inte har samma behov som jag och är inte intresserad av att offra sitt välmående för husfridens skull och det ska han heller inte behöva göra.

För oss finns det ingen lösning. Han har helt enkelt inte behov på samma nivå som mig och det finns inget jag kan göra åt det mer än att köpa läget och själv må dåligt i och med frustrationen.
Moment 22.

Då känner jag att vi begränsar varandra och det går ju inte att mötas utan att någon av oss blir missnöjd med upplägget. Därför har vi bestämt att det är bäst för oss att gå vidare i livet. Det är väldigt tråkigt och inget vi egentligen vill, men samtidigt ser vi ingen annan väg ut.
Ibland måste man kanske se det för vad det är, bita i det sura äpplet och inse att vi är för olika för varandras bästa.
Har du funderat något i de banorna TS?
 

Det är en farlig, farlig väg när man börjar leta fel på sig själv för att bekräfta den andres bild! 

Det må vara så att ditt humör är obalanserat, och du har säkerligen andra fel och brister, men ingen tvingar ju henne att vara tillsammans med dig, eller hur? En normal vettig person är intresserad av att ens livspartner mår bra och är lycklig, punkt slut.

Troligen har ni olika stor sexdrift, men det är inte bara där problemet ligger. Hon borde väl t ex kunna tillfredsställa dig då och då även om hon själv inte är sugen på att ta emot just då? En avsugning eller ett handjob som skrevs högre upp i tråden? 

Kan det vara så att hon av någon anledning inte tycker ert sex är särskilt roligt? Har hon t ex fantasier eller någon önskan som inte blir uppfylld? Låter ju liksom konstigt att inte ens i en perfekt drömvärld vilja komma till extas mer än en gång i veckan...