Jag och min sambo bor i en stor tvåa, och har en liten skrutt på vägen. Jag undrar om det är nödvändigt med ett rum nu? Vi hade tänkt att flytta så fort vi får lägenhet men det kan ta 1-3 år tror jag.
Vid vilken ålder senast är lämpligt att barnet ska ha ett eget rum?
Tycker ni det är okej ifall vi lever i en tvåa, med en nyfödd bebis i vårat sovrum?
/Förstföderskan
Självklart kan ni ha bebisen i ert sovrum i början! När vi får barn har vi tänkt ha bebisen i vårt rum tills denne blir ca 1 år gammalt. Sen vill vi ge honom eller henne ett eget rum. Men det finns väl inga rätt eller fel så gör som ni tycker känns bäst. =)
Vi bodde i en två när vi väntade första, flyttade och hon fick eget rum när hon var 7 månader! Nu har vi vår andra som är 4 månader och även hon sover inne i vårt rum även fast vi har tillgång till ett rum till henne!
Det enda som egentligen har betydelse för hur ni ska bo med rum är hur fort barnet utvecklas och tar mer plats!
Vår son fick flytta in i eget rum när han var 2,5 år. Han kommer dock fortfarande in till oss varje natt och fick han välja själv skulle han nog fortfarande sova hela natten hos oss.
Jag tror att väldigt få barn har önskemål om eget rum innan 3 års ålder.
Ni bor inte i Stockholm, va'? 
Varför skulle det inte vara ok att barnet sov i ert rum? Det kan barn göra längre än så ju. Alltså är det helt ok att bo i en tvåa när man får barn (eller i en etta, för den delen).
Sen att det kanske är skönt och praktiskt med ett lekrum när barnen blir större, så att man slipper lego och andra leksaker över hela lägenheten är ju en annan femma. Men något måste är det absolut inte.
Klart det är okej. Vi bor i en liten och väldigt trång etta med vår 1 åring (behöver jag säga att det är i Stockholm?). Så oroa dig inte för det :)
Vår son började sova i eget rum när han var 10 månader. Detta berodde på att han då hade en period när han var extremt lättväkt och vaknade om vi rörde oss i sängen på nätterna. Dock har vi nu gemensamt sovrum igen, då sonen är inne i en jobbig orolighetsperiod. Han fyller sex år i november.
Min dotter är 6 år och vi delar sovrum. Bor i en tvåa.
Våra barn har haft eget rum från två månader, då för att vi hela tiden väckte varandra och ingen fick någon vettig sömn. Det var ett fåtal meter till det rummet och dörren var alltid öppen för att vi skulle höra om barnet vaknade. Det vanliga är väl annars att ett skolbarn börjar vilja ha eget krypin för att kunna ta hem kompisar och få vara ifred för jobbigs småsyskon kanske.
Runt 6-7 år sådär. innan dess tokvägrade de ha egna rum. Hela ligan sov i ett och samma vilket fick mig att fundera mer än en gång på en måttbeställd madrass för att slippa nästla sig fram mellan alla sängar.
Efter det delade de rum fast inte alla och inte med samma syskon utan det var ett sablans bytande. Ibland hade ett barn ett eget rum för att nästa halvår dela rum med ett syskon för att nästa halvår byta igen med någon annan.
Först i tonåren ville de ha helt egna rum.
Vi flyttade till en trea när vi fick veta att jag ar gravid. Anledningen var helt enkelt att vi inte hade plats för barnvagnen i lägenheten (vägrar ha den i bilen). Hade de inte varit för det hade vi bott kvar där ett tag. Men tror att vårt barn kommer få flytta in till eget rum någon gång mellan 1-2 års ålder :)
har en 11årig son och en 10 årig dotter som fortfarande delar rum å så kommer de få göra i ett par
år till... vi bor i en trea och ska snart få tillökning så de finns inte rum till varsit. visst ibland skulle de
behöva ett var men än så länge har de inte ens öppnat munnen om de.. ;)
Dottern fick eget rum och började sova där när hon va 18 månader. Som bebis sov hon mellan oss och från halvåret i spjälsäng i vårt sovrum. Det blev jättetomt när hon flyttade....
Sonen bodde i vårt sovrum tills han var 4-5 år pga vi bodde trångt, då hade vi enbart vår säng där och resten av rummet var hans. Han kan än idag (7,5 år) säga att det var såååå myyyysigt på den tiden.
Ser man på hur man har det i andra länder och i andra kulturer så finns det många där man inte alls bryr sig om varje sig eget rum tidigt (så som vi gör här när de helst skall ut ur sovrummet fortast möjligast) utan man lever mer tätt inpå varandra och sover tillsammans.