Gula öron, mager, äter inget, orkeslös

kan det vara gulsot?

Fel på levern? hur är det med nosen, tandköttet och trampdynorna.. är även dom gula?

Det är bara insidan på öronen som är gula. Allt annat ser ut som det ska. Har pratat med veterinären nu, fick en tid imorgon eftermiddag.
Vet bara inte vad jag ska göra tills dess, hur hon ska dricka, äta osv :(

Det låter som att din katt har fått gulsot. Katter är väldigt känsliga för att vara utan mat 2-3 dagar. Att katten dessutom nu har svårt att gå låter allvarligt! Om det var min katt skulle jag åka in akut. Nu vet jag inte var du bor, men om du kan åka akut till ett djursjukhus så rekommenderar jag dig det!
Annars försök att tvångsmata, ge henne hennes favoritmat, bara hon får i sig något. Ge mjuk mat och lägg in i munnen eller lägg lite på nosen så att hon slickar i sig det.

Hon kan gå, dock inte särskilt bra, hon undviker det helst, men hon kan förflytta sig utan hjälp och har inga problem att hoppa upp på sängen eller fönsterkarmen.
Jag har gett henne vatten och håller på att blöta upp lite mat till henne, för hon verkar va intresserad av att äta, men hon vill inte tugga. Hon är ju väldigt kräsen när det gäller mat. Hon äter bara torrfoder. Ingen människo-mat som räkor som är intressant eller liknande. Blötmat har hon aldrig tyckt om.
Jag hoppas att det går att få i henne lite mat när den är mjuk i alla fall. 

Hur ofta ska jag göra detta? Om jag nu ska med henne till veterinären imorgon, ska jag ge henne mjukt torrfoder lite då och då under natten? 

Om det nu är gulsot. Kan man på nått sätt ta reda på vad det är för nått som har gjort att hon inte velat äta till en början?
Kan det va nån annan sjukdom bakom det hela? 

Jag skulle åka in akut, katter är väldigt känsliga för att vara utan mat och vatten. Om hon inte har ätit ordentligt på flera dygn kan hon behöva dropp innan organ som lever och njurar tar skada. Fast om veterinären tyckte att det räcker med att åka in imorgon så gör det kanske det.

Din katt äter inte typ yoghurt/fil eller så? Det fick vi i vår katt när han inte ville äta efter en tandoperation (och vår katt verkar inte bli speciellt dålig i magen av laktoset heller, de flesta katter är ju annars laktosintoleranta). Det är ju både vätska och näring på samma gång. Eller mixa lite torrfoder med vatten?

Hoppas att allt ordnar sig och att din lilla kisse snart mår bra igen!

Låter inte som om din katt ens är kapabel till att vänta. Åk in akut, även om du har en tid imorgon.

Ojojoj, väntar du tills imorgon kan hon ha dött!! Du måste åka in akut med katten nu med en gång, är hon redan så dålig och börjar bli gul så är det akut nu med en gång, absolut inte vänta tills imorgon!! :( :( :(

Jag har stött på flera katter som haft så här - EN av dem gick att rädda, de andra två var det för sent med!

Usch, jag får väldigt dåliga vibbar. Min katt hade exakt samma symptom, men det gula såg vi inte förrän vet pekade ut det. Men hon magrade väldigt snabbt, åt ingenting och var helt orkelös. Hon hade så ledsna ögon Vi åkte in med henne och fick diagnosen leversvikt, antagligen på grund av fettlever. Hade vi åkt in redan första dagen hon åt dåligt hade vi antagligen kunnat rädda henne, då hon hade en dålig tand och antagligen slutat äta på grund av den.
Som jag ser det nu kommer du nog få två alternativ, antingen lägga in henne på dropp och då kanske hon klarar det, eller ta bort henne. Jag hoppas innerligt att det kommer gå bra för dig och katten.

Hej alla, jag har läst det ni har skrivit, men har ringt veterinären 2 ggr igår till och pratat med dem. De trodde inte att jag skulle behöva åka in till akuten. Men jag blir ju rätt orolig när alla skriver så här.
Min katt mår faktiskt lite bättre idag. Hon är kelen och spinner och har varit och vandrat lite i lägenheten. Hon fick mat och vatten hela natten. Maten va inte så lätt att få i henne, men hon fick i sig så mycket som hon orkade.

Ska fortsätta göra såhär tills vi kommer till veterinären. 

Eftersom hon mår bättre idag så hoppas jag att det inte visar sig va något väldigt allvarligt bakom, utan något som går lätt att behandla. Jag har ju haft svårt att koppla ihop att hon skulle ha mått dåligt när hon åt lite sämre. Och jag känner mig rätt dum att jag inte förstod att nått va fel redan då.
Men håll tummarna för henne nu i eftermiddag. 

Tack! Jag önskar dock att de kunde haft en tid nu på morgonen. Är så jobbigt att behöva vänta. Så mycket känslor som man går igenom. Ibland tänker jag att allt kommer gå bra och hon får behandling och blir frisk, andra gånger sätter jag mig ner och börjar nästan gråta och tänker på det värsta, att jag åker hem utan henne.

Maten har ju varit lite jobbigare att få i henne, men vatten går hur bra som helst och jag märker hur mycket piggare hon blir efter varje gång jag ger henne mat och vatten, och då får jag upp hoppet igen att allt kommer bli bra. Hon vandrar omkring lite ibland, men sover rätt mycket. Inte så konstigt egentligen när hon är sjuk. Men att googla på symptomen gör mig helt nojjig över att jag borde åkt in med henne akut igår ändå trots vad veterinärerna sa. 

Har sådana skuldkänslor ibland att jag inte gjorde det när alla sa åt mig här. Om det är riktigt illa med henne så kommer jag hata migsjälv för att jag lyssnade på veterinären hellre än ni som skrivit här.

Usch vad jobbigt när ens älskade familjemedlemmar blir sjuka :( Jag hade ingen aning om hur snabbt och hur sjuka det blir utav att äta dåligt.  

Det är så jobbigt när det är djur, för de kan ju aldrig berätta om de mår dåligt. Man får ju bara märka själv om de inte beter sig normalt. Extra svårt är det ju om man har en katt som beter sig normalt och en dag ser man att det inte är okej trots allt.

Hej! Har varit hos veterinären nu. Fick åka hem ensam.
Även om jag skulle åkt in till akuten igår så var prognosen så dålig att det skulle inte spelat någon roll.
Jag önskar att jag kunde ha vetat det tidigare. Veterinären sa att så fort man ser det gula så är det oftast för sent.
Hon sa att jag hade alternativet att lämna in henne på djursjukhuset på intensivvård, men att det antagligen inte skulle göra någon skillnad.
Jag lät henne somna in idag, och var med henne varje steg på vägen, även om det va jobbigt att se och även om hon sov och inte va medveten om det.
Min son va också med, och jag förklarade för han, vilket jag gör varje gång någon dör, även en spindel. Så han förstod. Det har däremot varit jobbigt att hålla sig stark för att visa han att det ÄR okej att vår katt somnar in, för hon mår så dåligt. Många tårar har fallit och många kommer falla länge till.

Jag kommer hem med kattmatskålen ståendes på sitt ställe, kattburarna hon brukade ligga i, står kvar, klätterträdet står kvar och kattlådan står kvar.
Jag är nog inte stark nog att våga ta bort det idag.
Minns fortfarande hennes ansikte när jag sa hejdå till henne och åkte hem.

Kommer inte kännas okej att sitta på balkongen utan henne.

FAN! 

Så sorgligt! Jag beklagar verkligen. Nu sitter jag här på jobbet och gråter lite jag också. Att fatta beslutet om att avsluta ett älskat husdjurs liv är svårt. Man får klamra sig fast vid vad som är bäst för katten, och inte för en själv. Er lilla misse kommer att leva kvar i alla fina minnen ni har av henne. Ni får sörja ordentligt och sedan ha kvar de ljusa minnena.

Det är svårt med katter som blir sjuka, för ofta upptäcker man inte att de mår dåligt förrän det har gått rätt långt, just för att de är så tåliga och är sina vanliga jag även fast de har ont. Vi tog vår hankatt till veterinären förra månaden efter att ha upptäckt att kissklumparna i kattlådan börjat bli mindre. Hans njurfunktion är nedsatt, och nu kommer han att få specialfoder framöver och vi hoppas på att värdena förbättras och att han får leva länge ännu. Men veterinären upptäckte också att han hade två tänder som var angripna av FORL, och förmodligen gjorde jätteont (som nu är bortopererade). Vi hade inte märkt något alls i vår katts beteende - han var lika lekfull och kelig och sällskaplig som vanligt. Möjligen lite smalare, men han har pendlat i vikt även tidigare. Nu när jag har förstått hur lite man märker på kattens beteende kommer jag att vaka mer över vikt, aptit, törst osv framöver, för båda katterna.

Ha inte dåligt samvete över att det blev så här. Du reagerade ju när du märkte att något var fel, och kontaktade veterinären.

Stora tröstekramar!

Usch vad trist :( Förstod när jag läste din TS att det inte skulle sluta bra. Tyvärr kan jag nog inte säga något som gör det bättre.. Hon fick i alla fall tre fina år med dig och din familj. Beklagar verkligen, det är sånt här som är nackdelen med husdjur och man önskar att man aldrig behövt gå igenom det.