• Mikael K

    Maskrosbarn

    Att vara ett maskrosbarn

    Är en trasig kille sen ja va 6+ år gammal, hade en alkoliserad mamma med borderline/manodepp..
    en styvfar som misshandlade mig psykiskt & fyskiskt, Jag va mobbad i skolan de 10 första åren sen 1a Klass, en familj som sket i om man ens andades, stutsade from och tillbaka mellan familjehem, socialen, hade en frånvarande far sedan födseln. mina äldre syskon blev narkotika missbrukade, inga vänner om jag nu hade några så va dem falska. Hade inte en enda i världen, inget stöd, ingen att prata med, ingen förklaring varför jag fick all skit från allt och alla då antar man att det är jag som va felet men i guess man spelade väll sin roll med antar jag.

    Tänk tanken: från du går hemifrån till skolan, blir slagen av de äldre i skolan, blir följd hem av fritidslärare, får stryk och skäll av styvfar när man kommer hem, dag in och dag ut i ett ex antal år, flyttat säkerligen 20+ggr nu och jag blir 25 och är inte klar med flyttandet. Helt jävla ensam, inte en själ som ville varken hjälpa eller göra något.
     
    Men står ändå här och reser mig ur askan, viljan att leva är starkare änn vad man tror 
    står fortfarande här med ett leende på vad som komma skall, good thing happens to those who do good things.. 
    kan inte redigt hålla med men Kan tycka att DET LÖSER SIG, ser de positivt i alla lägen och lite jävlar anamma.
    Man sitter med en splittrad familj som man inte pratar med, hamnade själv i missbruk flera år, fortfarande ignorerad av soc, familj, vänner vad gör man då? jo man knarkar finns inte mycket annat till val, man orkar inte kämpa emot så mycket motgångar, Hade jag inte haft de starka psyket så hade jag nog fan inte levt idag helt ärligt hade fan skjutit mig själv för längesen... Men vill ändå  göra något av saken fast orkar man? egentligen vill man lägga sig på rygg men tror de undermedvetna eller "överlevar inställningen" man har gör bara som man tar sig igenom skiten ändå bortsett från ALL SKIT!. 

    Har lyckats skaffa en handfull med äkta vänner som jag kan räkna mellan tummen och långfingret, så få är de men finns ingen som förstår en så? samt inte vågat tala ut om vad som hänt genom mitt liv men det är en bit i alla fall . Mitt liv är som en trasig spegel men försöker ändå plocka upp alla bitar och jag vet att jag kommer skära mig på glaset men man gör det ändå...

    Om det nu finns någon som känner att detta va intressant att läsa lr t.o.m skriver pm lr whatever feel free om någon känner sig manad, Hade varit skönt att hitta någon som kanske lyssnar for once att vinna tiliten.

    maila: kebabtanken@hotmail.com (sorry for oseriös mail men min rediga är blockad av någon anledning)....
    eller FB mikael Teddy kristoffersen 

    Peace! 

  • Svar på tråden Maskrosbarn
  • Smilla0608

    Skickar en kram!!! Du verkar vara en stark kille. Se till att få prata med någon, så du får ur dej känslor. Viktigt för att sen ev gå vidare med någon trevlig flicka o skaffa familj:) kram till dej Michael!

  • Mikael K

    i dagens läge så har jag jobbat 6 månader som vaktmästare, första jobbet någonsin i stort sett, har gått genom gymnasiet, fixade alla körkort, men smällde huvvet i väggen och pallade inte med någonting, man blev likgiltlig och struntade i allt pretty much satt fast i en lägenhet i 4 år gick knappt ut men.. nu? nu ska jag söka programm i växjö så jag kan räta upp det jag har problem med och Känslor är de största problemet, enligt psykologerna så är jag känslomässigt störd och har svårt att visa/uttrycka och de värsta.... Tilliten kan ju inte lita på någon, hur känner jag de att jag litar?, vet inte hur mina känslor känns... jag blir så arg för att mitt huvud funkar inte som jag vill eller som det ska, typ att man är skizofren (vet inte hur fan det stavas >.<) en ständig kamp mellan den rationella micke och den nedstämmda-skjut-mig-pallar-inte-livet micke, så det är en jobbig fight men - JAG SKA KLARA DET!, 

    tack och skickar kramar härifrån känns skönt att man inte är ensam här i världen och ja det är väl planen att hitta någon att starta kanske familj med , men jag måste ta små steg . Man kan inte springa förens man lärt sig att gå :)
    Tack alla andra för kramarna det värmde! <3
    har ni frågor så va inte rädd att fråga 

  • Mumintroll89

    Det pågår nästan alltid en inre konflikt i hjärnan och hjärtat om tilliten till andra människor och sig själv. Att ha svårt att visa och uttrycka känslor är något man får jobba med hela livet efter en traumatisk barndom. Schizo är du garanterat inte! Kämpa på! Kram!

  • Sadie

    Tror att många har erfarenhet av detta eller liknande uppväxter. Jag befinner mig i en situation med ungefär samma känslor även om de inte kommer från exakt samma erfarenheter. Men hade nog varit bättre om du lagt tråden i känsliga rummet, så hade folk (iaf jag) känt sig mer bekväma med att skriva.


    * Lova 2006-07-05 * Elsa 2008-01-30 * BF 2013-08-05 *
  • Mikael K

    jag kan lägga upp en tråd där med absolut det känns nog bättre för mig med

  • JECJ

    Fakta om uttrycket maskrosbarn::

    "Av de barn som växer upp under onormalt dåliga förhållanden beräknas ca 25% bli maskrosbarn och det innebär att de har ett liv som vuxna fritt från psykisk ohälsa. Ca 50% av de barn som växer upp under onormalt dåliga förhållanden får "halvt lyckade" liv där de har ett ganska bra liv men det kan kantas av ex psykisk ohälsa (ex depression). De sista ca 25% av de barn som växer upp under onormalt dåliga förhållanden går det riktigt illa för ex självmord eller oförmåga att leva ett någorlunda normalt liv p.g.a. psykisk ohälsa. "

    Dvs det finns en stor grupp mellan dom som vill begå självmord och mår skit och mellan dom som aldrig får psykiska problem.  Maskrosbarn överlever inte bara, dom får ett lyckat liv helt utan psykisk ohälsa :) Det är något alla kan sikta efter oavsett bakgrund.  :)

  • PaulaRi

    Starkt jobbat! Har du någon som hjälper dig? Kan vara sjukt bra att få prata med en psykolog för att få ordning på tankarna och tips på hur man kan komma ifrån negativa tankemönster. Låter sjukt bra att du funderar mycket på det här och att du förstår att det inte var ditt fel. Du blev illa behandlad och förtjänar hjälp från någon som förstår. :) Stor kram.

    /P

Svar på tråden Maskrosbarn