Maskrosbarn
Att vara ett maskrosbarn
Är en trasig kille sen ja va 6+ år gammal, hade en alkoliserad mamma med borderline/manodepp..
en styvfar som misshandlade mig psykiskt & fyskiskt, Jag va mobbad i skolan de 10 första åren sen 1a Klass, en familj som sket i om man ens andades, stutsade from och tillbaka mellan familjehem, socialen, hade en frånvarande far sedan födseln. mina äldre syskon blev narkotika missbrukade, inga vänner om jag nu hade några så va dem falska. Hade inte en enda i världen, inget stöd, ingen att prata med, ingen förklaring varför jag fick all skit från allt och alla då antar man att det är jag som va felet men i guess man spelade väll sin roll med antar jag.
Tänk tanken: från du går hemifrån till skolan, blir slagen av de äldre i skolan, blir följd hem av fritidslärare, får stryk och skäll av styvfar när man kommer hem, dag in och dag ut i ett ex antal år, flyttat säkerligen 20+ggr nu och jag blir 25 och är inte klar med flyttandet. Helt jävla ensam, inte en själ som ville varken hjälpa eller göra något.
Men står ändå här och reser mig ur askan, viljan att leva är starkare änn vad man tror
står fortfarande här med ett leende på vad som komma skall, good thing happens to those who do good things..
kan inte redigt hålla med men Kan tycka att DET LÖSER SIG, ser de positivt i alla lägen och lite jävlar anamma.
Man sitter med en splittrad familj som man inte pratar med, hamnade själv i missbruk flera år, fortfarande ignorerad av soc, familj, vänner vad gör man då? jo man knarkar finns inte mycket annat till val, man orkar inte kämpa emot så mycket motgångar, Hade jag inte haft de starka psyket så hade jag nog fan inte levt idag helt ärligt hade fan skjutit mig själv för längesen... Men vill ändå göra något av saken fast orkar man? egentligen vill man lägga sig på rygg men tror de undermedvetna eller "överlevar inställningen" man har gör bara som man tar sig igenom skiten ändå bortsett från ALL SKIT!.
Har lyckats skaffa en handfull med äkta vänner som jag kan räkna mellan tummen och långfingret, så få är de men finns ingen som förstår en så? samt inte vågat tala ut om vad som hänt genom mitt liv men det är en bit i alla fall . Mitt liv är som en trasig spegel men försöker ändå plocka upp alla bitar och jag vet att jag kommer skära mig på glaset men man gör det ändå...
Om det nu finns någon som känner att detta va intressant att läsa lr t.o.m skriver pm lr whatever feel free om någon känner sig manad, Hade varit skönt att hitta någon som kanske lyssnar for once att vinna tiliten.
maila: kebabtanken@hotmail.com (sorry for oseriös mail men min rediga är blockad av någon anledning)....
eller FB mikael Teddy kristoffersen
Peace!