• Anonym (dumpad)

    Blir alltid dumpad. Nu är det nog!

    Det är så himla knäckande. Jag träffar helt fantastiska killar. De är snygga, trevliga, snälla, välutbildade, intelligenta, roliga, sociala och allt jag kan önska. Problemet är att jag i slutändan blir lämnad eller dumpad innan det hinner bli något seriöst. Till och med detta sköter de snyggt. Jag kan aldrig vara arg för jag blir alltid dumpad på "bästa" sätt. Oklanderligt. Ibland kan jag känna att om jag ändå skall bli ledsen så skulle jag väl kunna få vara lite arg också? Är så himla trött på detta. Har insett nu att jag aldrig varit lycklig när jag dejtat eller när jag varit i ett förhållande. Jag hatar osäkerheten i dejtande och jag är inte till freds i ett förhållande och är inte så bra som flickvän. Jag skal leva mitt liv ensam. Det är bara de få tillfällen då jag varit helt ensam som jag varit lycklig (dock så har jag oftast haft någon på g). Det känns sorgligt men samtidigt lättande att ha kommit fram till detta. Vet bara inte hur jag skall göra riktigt för att inte bli kär igen... 

    Vill väl inget egentligen med detta. Är bara så himla trött på att vara ledsen och att min lycka skall bero på en man.  

  • Svar på tråden Blir alltid dumpad. Nu är det nog!
  • Nyfiken gul

    jag tror INTE på att du ska leva ensam för resten av ditt liv - det är itne problemet

    Du har nyckeln i det du skriver själv att du inte är så bra på att vara flickvän och att du inte är lycklig när du är i ett förhållande eller dejtar.   DÄR har du problemet.

    Varför är du inte en bra flickvän? -  Det finns ju tydligen en anledning till att du blir dumpad.
    Varör är du inte lycklig i en dejt eller förhållande?  -  Nånting finns det ju där som inte är som det ska.

    Så jo visst finns det anledning att bli förbannad och arg - men på dig själv i så fall.

    Att leva ensam löser ju inte problemet med dig själv -  då skjuter du bara problemen framåt istället för att lösa dom och sen kunna bli lycklig i ett förhållande.

    så våga rannsaka dig själv istället. 


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • nord
    Anonym (dumpad) skrev 2013-04-13 09:40:17 följande:
    Det är så himla knäckande. Jag träffar helt fantastiska killar. De är snygga, trevliga, snälla, välutbildade, intelligenta, roliga, sociala och allt jag kan önska. Problemet är att jag i slutändan blir lämnad eller dumpad innan det hinner bli något seriöst. Till och med detta sköter de snyggt. Jag kan aldrig vara arg för jag blir alltid dumpad på "bästa" sätt. Oklanderligt. Ibland kan jag känna att om jag ändå skall bli ledsen så skulle jag väl kunna få vara lite arg också? Är så himla trött på detta. Har insett nu att jag aldrig varit lycklig när jag dejtat eller när jag varit i ett förhållande. Jag hatar osäkerheten i dejtande och jag är inte till freds i ett förhållande och är inte så bra som flickvän. Jag skal leva mitt liv ensam. Det är bara de få tillfällen då jag varit helt ensam som jag varit lycklig (dock så har jag oftast haft någon på g). Det känns sorgligt men samtidigt lättande att ha kommit fram till detta. Vet bara inte hur jag skall göra riktigt för att inte bli kär igen... 

    Vill väl inget egentligen med detta. Är bara så himla trött på att vara ledsen och att min lycka skall bero på en man.  
    kanske dom här männen är lite för perfekta då? typ utanför din liga? du kanske ska sikta på enklare killar, som bara är glada över att ha dig.

    att du kommer att vilja a ensam resten av livet kan du ju glömma, sexualdriften är inget man leker med. 
  • Anonym (dumpad)
    Nyfiken gul skrev 2013-04-13 10:21:48 följande:
    jag tror INTE på att du ska leva ensam för resten av ditt liv - det är itne problemet

    Du har nyckeln i det du skriver själv att du inte är så bra på att vara flickvän och att du inte är lycklig när du är i ett förhållande eller dejtar.   DÄR har du problemet.

    Varför är du inte en bra flickvän? -  Det finns ju tydligen en anledning till att du blir dumpad.
    Varör är du inte lycklig i en dejt eller förhållande?  -  Nånting finns det ju där som inte är som det ska.

    Så jo visst finns det anledning att bli förbannad och arg - men på dig själv i så fall.

    Att leva ensam löser ju inte problemet med dig själv -  då skjuter du bara problemen framåt istället för att lösa dom och sen kunna bli lycklig i ett förhållande.

    så våga rannsaka dig själv istället. 
    Tack för ditt svar! 
    Jag är absolut medveten om att problemet finns hos mig och jag är heller inte arg på någon av mina ex.
    Jag kan inte hitta lyckan i mig själv och försöker hitta den i någon annan. Jag blir väldigt krävande och får aldrig tillräckligt. Till slut orkar inte den som älskar mig längre.
    Jag är medveten om detta men kan inte sluta. Jag kan inte ens dejta en kille en gång innan jag vill att han skall göra mig lycklig. Kan inte kontrollera det. Har försökt. Tror nu faktiskt att det är bättre att jag är ensam. I alla fall väldigt länge. Om jag lär mig att göra mig själv lycklig kanske det skulle kunna bli aktuellt igen.  
    Det är till och med farligt för mig att ge mig in i ett förhållande. När det tar slut går jag sönder fullständigt. Jag klarar inte av det. Blir psykiskt sjuk i princip. Så nu är det nog. Även om det beror på mig.  
  • Anonym (dumpad)
    nord skrev 2013-04-13 10:31:25 följande:
    kanske dom här männen är lite för perfekta då? typ utanför din liga? du kanske ska sikta på enklare killar, som bara är glada över att ha dig.

    att du kommer att vilja a ensam resten av livet kan du ju glömma, sexualdriften är inget man leker med. 
    Nej då. Jag är snygg, trevlig, rolig och intelligent. Jag är bara känslomässigt störd. 
    Men tack för att du tog dig tid att svara.  
  • Anonym

    Äh det går jättebra att leva ensam. Jag lever med mitt barn och gjorde slut i höstas med en fantastisk man men själva dejtande förstörde min inre frid. Nu mår jag bra igen, längtar inte efter en man. Sex fick jag nog av i höstas så jag klarar mig lång tid framöver och just nu har jag inget behov av det heller. Näe- man kan leva lycklig utan män!

  • Anonym (dumpad)
    Anonym skrev 2013-04-14 21:45:10 följande:
    Äh det går jättebra att leva ensam. Jag lever med mitt barn och gjorde slut i höstas med en fantastisk man men själva dejtande förstörde min inre frid. Nu mår jag bra igen, längtar inte efter en man. Sex fick jag nog av i höstas så jag klarar mig lång tid framöver och just nu har jag inget behov av det heller. Näe- man kan leva lycklig utan män!
    :D Det är precis så jag känner att jag vill leva. Det ändå problemet är väl då att jag så småningom kommer vilja ha barn. Annars så mår jag bättre själsligt av att bara vara själv. Jag har bra vänner att dela livet med. Att dejta gör mig orolig och nervös. 
    Tack för ditt svar. Känns bättre nu. :) 
  • Anonym
    Anonym (dumpad) skrev 2013-04-14 21:48:44 följande:
    :D Det är precis så jag känner att jag vill leva. Det ändå problemet är väl då att jag så småningom kommer vilja ha barn. Annars så mår jag bättre själsligt av att bara vara själv. Jag har bra vänner att dela livet med. Att dejta gör mig orolig och nervös. 
    Tack för ditt svar. Känns bättre nu. :) 
    Då kan du åka till t ex Storken i Köpenhman och få barn. Du behöver ingen man till det.. . Skt i att dejta om du inte mår bra av det! gör sånt du mår bra av!
  • Anonym (dumpad)
    Anonym skrev 2013-04-14 21:53:39 följande:
    Då kan du åka till t ex Storken i Köpenhman och få barn. Du behöver ingen man till det.. . Skt i att dejta om du inte mår bra av det! gör sånt du mår bra av!
    Tack! :)  Det är precis vad jag tänker göra. Har faktiskt redan tänkt på det där med Danmark. Det är lång tid kvar till dess jag kommer skaffa barn men det känns bra att veta att möjligheten finns. Man måste faktiskt inte leva sitt liv som alla andra gör. Jag tror att jag kan bli lycklig själv. Det är lite skrämmande att tänka på när mina nära vänner träffar någon/gifter sig/skaffar barn. Jag vill inte förlora dem för då blir jag ju ensam på riktigt. Men det är väl upp till mig själv okcså.. 
  • Anonym
    Anonym (dumpad) skrev 2013-04-14 21:58:47 följande:
    Tack! :)  Det är precis vad jag tänker göra. Har faktiskt redan tänkt på det där med Danmark. Det är lång tid kvar till dess jag kommer skaffa barn men det känns bra att veta att möjligheten finns. Man måste faktiskt inte leva sitt liv som alla andra gör. Jag tror att jag kan bli lycklig själv. Det är lite skrämmande att tänka på när mina nära vänner träffar någon/gifter sig/skaffar barn. Jag vill inte förlora dem för då blir jag ju ensam på riktigt. Men det är väl upp till mig själv okcså.. 
    jag har bara 2 nära singelvänner resten lever i familjer...inget konstigt med det..
  • traveler
    Anonym (dumpad) skrev 2013-04-13 09:40:17 följande:
    Det är så himla knäckande. Jag träffar helt fantastiska killar. De är snygga, trevliga, snälla, välutbildade, intelligenta, roliga, sociala och allt jag kan önska. Problemet är att jag i slutändan blir lämnad eller dumpad innan det hinner bli något seriöst. Till och med detta sköter de snyggt. Jag kan aldrig vara arg för jag blir alltid dumpad på "bästa" sätt. Oklanderligt. Ibland kan jag känna att om jag ändå skall bli ledsen så skulle jag väl kunna få vara lite arg också? Är så himla trött på detta. Har insett nu att jag aldrig varit lycklig när jag dejtat eller när jag varit i ett förhållande. Jag hatar osäkerheten i dejtande och jag är inte till freds i ett förhållande och är inte så bra som flickvän. Jag skal leva mitt liv ensam. Det är bara de få tillfällen då jag varit helt ensam som jag varit lycklig (dock så har jag oftast haft någon på g). Det känns sorgligt men samtidigt lättande att ha kommit fram till detta. Vet bara inte hur jag skall göra riktigt för att inte bli kär igen... 

    Vill väl inget egentligen med detta. Är bara så himla trött på att vara ledsen och att min lycka skall bero på en man.  
    Hej,

    Jag förstår precis vad du menar. När man ser reklamen på alla dejtingsajter så ser det så himla spännande och romantiskt ut att dejta, men så är det tyvärr väldigt sällan. Oftast är det ganska stressande, man måste jobba hårt, vara aktiv och ta en hel del initiativ för att få till en dejt. Man kan göra allt rätt. Man är trevlig, spontan, rolig, ser bra ut och ändå finns det inga som helst garantier för att det kommer att bli något seriöst av dejten.

    Det finns ju en del grejer man kan göra. Sittande fågel får inget så man måste ju synas på något sätt. Det är bra att komma i tid till en dejt och det är bra att klä sig snyggt innan, etc. Resten handlar ju egentligen bara om att vara sig själv, mycket mer kan man inte göra.

    Det var lite om hur verkligheten ser ut och det här har du förstås redan koll på. Om du vill leva ditt liv ensam så är det givetvis ditt eget val. På det sättet blir livet mer förutsägbart utan en massa dumpanden från höger och vänster. I längden är det dock kanska jobbigt att vara ensam. Följande tankar kommer upp när man är ensam.

    - Åren bara går
    - Kommer det alltid att vara såhär
    - Varför har alla andra ett förhållande och inte jag
    - Vad har jag för roll i världen egentligen.

    Du är säkert trött på alla goda råd från höger och vänster så jag skall inte tråka ut dig med ett till men jag tycker såhär.

    Lägg dejtandet på is. Typ ett år eller så och se vart du står den. Man skall undvika att fatta beslut när man är arg, ledsen eller uppgiven. Då är det bättre att vänta tills man är vid sina sinnens fulla bruk
Svar på tråden Blir alltid dumpad. Nu är det nog!