Vad vill han med mig?

För cirka 3 månader sedan träffade jag en kille från nätet. Vi började prata och klickade direkt. (NOTIS! jag är fyller 17 och han 24) Vi bytte nummer och pratade i telefonen flera timmar varje dag. Vissa dagar kunde vi prata i 5 timmar! Vi pratade om allt mellan himmel och jord och lärde känna varandra riktigt bra, på kort tid. Han berättade att han är sån som är rädd för känslor och när det började bli seriöst, för att hans tidigare örhållande tog slut när han trodde att det skulle hålla livet ut. Han sa även att "Man åker inte 20 mil till någon för att ligga" och "Jag vill intr träffa föräldrar förrän jag är säker på vad jag håller på med" Han sa nej till kompisar för att prata med mig och ringde och hörde av sig flera gånger om dagen.
   Då vi bor 20 mil ifrån varandra åkte jag dit och sov över första gången. Jag är en sån tjej som inte ligger med vem som helst, vilket han förstått efter dessa timlånga samtal. Han försökte såklart, men vi sov bara tillsammans och kysstes natten lång. Hans kompisar kom även förbi en stund för att de var nyfikna på vem han träffat. Direkt när jag kommit hem efter desssa dagar ringde han direkt, och vi pratade i flera timmar då med. Åkte dit helgen efter igen och sov över två nätter. NOTERA att detta är hemma hos hans föräldrar då han knappt använder sin lägenhet! Vi åt middag med föräldrarna och kollade på film med dom. Han höll mig tom. i handen inför dom. Sista natten hände en hemsk sak. Jag fick mens, inte mycket men tillräckligt för att det skulle komma lite på lakanet. Vågade inte säga något men när jag åkt hem smsade ajag och berättae, och bad om ursäkt tusen gånger. Han sa att det var lugnt och skojade bara bort det, och kan fortfarande skämta om det trots att jag tog det väldigt hårt och mådde dåligt av det. Efter denna gång blev han lite "off" Hörde knappt av sig och var kort på sms. Jag fortsatte höra av mig.   TREDJE gången jag var hos honom, mådde jag väldigt dåligt och han sa att jag gärna fick komma dit d¨å. Åt middag med föräldrarna även denna gång, och han hade då berättat för dem att jag var ledsen över min häst som avlivats. Båda frågade hur jag mådde. Jag tog det seriöst att han berättat det för dem. Efter denna gång var han lfortfarande lite kort. Han ringde mig en kväll och frågade hur jag ser på det vi har för att jag verkar ta det seriöst. Jag bad om hans åsikt, och han sa " Jag tar nog inte detta jätteseriöst, det är stor åldersskillnad och vi bor långt ifrån varandra, men jag gillar att umgås med dig. jag vet inte om jag vill ha något förhållande förhållande" Jag låtsades bara hålla med för att inte visa vad jag känner, rädd för att förstöra något. Efter detta samtal ringde han ytterligare två gånger dden kvällen och vi pratade länge.
   Två veckor senare var jag i hans stad och jag åkte hem till honom i hans lägenhet en stund. Vi drack kaffe, pratade och kolalde på tv. Senare på kvällen frågade jag om jag skulle stanna en natt hos honom så vi kunde umgås. Han svarade att han inte visste om han kunde för att han ev. skulle träffa en kompis, och att han kunde svara dagen därpå. Jag skrev då att jag skulle boka tåg hem och att vi då fick ses en annan gång. Svaret från honom var då: okej! Dagarna efter hörde jag inte av mig för första gången någonsin. Han undrade såkalrt varför och hörde av sig. Varje gång han är ute på krogen ringer han mitt i natten, vilket han även gjorde denna gång. Två dagar senare ringde jag honom, och ¨han var precis som han var i början av "förhållandet". Jättesocial och gullig, och vi pratade i flera timmar. Samma sak dagen därpå. Och nästa. På kvällen när han skulle sova skrev han: Godnatt, puss på dig <3 Jag blev otroligt flrvånad då han och jag ALDRIG skrivit hjärtan förut. Svarade såklart med ett tillbaka. Han var som förbytt och ringde massor osv. För några dagar sen ringde han mitt i natten när han varit ute och säger att han hemskt gärna vill komma ner till mig dagen därpå. Jag har tidigare frågat flera gånger om han inte kan komma hit, eftersom jag varit hos honom flera gånger, så jag blev riktigt förvånad. Han träffade mina föräldrar, VILLE umgås med dom, och ville träffa mina vänner. Hans föräldar vet precis vem jag är och har ringt när han varit här och frågat hur vi har det.
Allt känns seriöst, förutom det faktum att vi bara pussas när vi ska ha sex.. Vi kan ligga i soffan och kramas, och hålla handen osv, men vi kysser bara varandra under samlag.  Första gången vi sågs pussades vi något fler gånger, men inte efter det. Är det väldigt konstigt? Allt känns väldigt deriöst förutom att vi inte kysser varandra utanför sexet.
Eftersom han tidigare sagt att han inte är så seriös, trots att han verkar det, så är jag otroligt tankesplittrad. Vi hörs dagligen flera gånger, och varför skulle man som "kk" ringa flera gågner om dagen, presentera mig inför kompisar och föräldrar, och ta sig tid att åka 20 mil till mig? Alla hans kompisar vet vem jag är och de verkar tycka om mig. När han sagt att han inte vill träffa föräldrar förrän han vet vad han håller på med, och att han inte skulle åka långt för att ligga med någon, så låter det ju som att han vill mer.  Jag vet att jag förmodligen håller på att bli kär i honom. Vi har på kort tid fått en så djup relation. Jag skulle utan tvekan kunna säga att han är min bästa vän, och jag berättar saker för honom som jag inte berättar för någon förutom mina närmaste. Att som 23åring presentera en tjej inför föräldrarna känns också väldigt seriöst, det är väl inget man gör med en kk?
Han och hans ex var tsm i 6 år och jag tror även att de bodde tillsammans ett litet tag. Han trodde att det skulle vara livet ut och var flrmodligen helt krossad när det tog slut. Det var lite mer än ett år sen. Han är inte blyg om att prata om sitt ex och nämner henne i ganska många situationer, vilket kanke inte är så konsigt med tanke på hur länge de var ett par.
Jag vill fråga vad han egentligen vill med mig, eftersom han ger mig dubbla budskap gång på gång. Jag saknar honom så fort vi skiljs åt, och är han kort mot mig på telefon/sms en dag kan jag bryta ihop. Jag har trott att jag inte är kär i honom men börjar inse att jag visst är det. Jag förstår att han efter ett 6 års långt förhållande kan behöva tid att fundera på vad han vill, särskilt eftersom det skiljer en del i år, vilket han inte tycker märks på mig eftersom jag är väldigt mogen, och jag känner att jag kan ge honom tid till det, men jag vill ju veta vad vi egentligen är... Tanken på att förlora honom på alla sätt gör mig gråtfärdig. Jag dfunderar på att fortsätta träffa honom några gånger till och sen fråga.. eller låta det gå tid och se vad det utvecklas till.. Eller att träffa honom nästa helg, och sedan ta upp det? Jag är totalt livrädd för att förstöra något... Snälla låt mig få höra era resonemang innan jag bryter ihop!