Projekt "inte plocka undan, städa efter sambo och bonusdotter".
Ja det hela började med igår kväll när jag skulle till min jacka som hänger i hallen vid ytterdörren. Där ligger bonusens resväska mitt i gången så jag drar tag i den och allt innehål åkte ut på golvet. Jag blir förbannad och skäller om varför henne jäkla väska var öppen för att jag hade ju tidigare sagt till henne och ta ner den. Jag plockar ihop skiten och slänger ner det i väskan och går med den till hennes rum. Skäller lite på henne om saken och då säger hon något i stil med om hon trodde inte någon skulle gå där (hallå den låg mitt i gången i hallen), ska man ut blir man tvungen och kliva över den.
Hon pratar sedan på om att jag alltid plockar undan. Jag ber dom plocka undan men att jag gör det ofta själv sedan. Då blev jag sur och frågade så vadå du plockar inte undan efter dig för du vet att jag gör det till slut åt dig. Nej sa hon givetvis. Men det hon sa fick mig och tänka att jag har helt enkelt varit för dumsnäll.
Det har ju varit så att ibland plockar jag undan åt dem utan att be dom göra det själva, eller helt enkelt vänta tills de gör det själva. För jag vill vara snäll, det är så man gör i en familj, man hjälps åt. Vill inte bara vara hon som tjatar om att de ska ta undan efter sig.
Jag är snabbare än vad både de är. Jag är sådan att jag ser när saker står där det inte hör hemma, ordningsam osv. Medans sambon faktiskt inte ens lägger märke till dessa saker och bryr sig inte lika mycket som mig. Bonusen ja hon plockar undan om man säger till henne (en, två eller fel gånger) men hon är som många tonåringar. Skiter i det om hon kan. Van att hennes föräldrar, jag, gör det åt henne.
Jag har blivit någon form av "hålla i ordning tant" känner jag. Jag har sagt till vad de behöver plocka undan efter sig(inte jämt, men ganska ofta) vad som behövs städa, när det behövs städa. Jag måste till och med säga till ordagrant vad som behövs göras för annars görs det lite halvdant. Ber jag sambon städa toan. Gör han bara rent i toaletten, inte resten som behövs göras rent. Ja såvida jag inte uttryckligen säger till honom vad jag förväntar mig. På samma sätt är tonåringen. De båda gör ofta inte mer än vad de verkligen behöver göra. Sambon är bättre, men ändå han ser verkligen inte, fattar inte vad som behövs fixas med.
Han har alltid varit en "slarver" när det kommer till och hålla undan efter sig osv, men jag har börjat inse att de båda tar nog vad jag gör lite för givet. Tror inte de fattar riktigt hur mycket jag plockar undan osv här hemma.
Ja i alla fall. Jag bestämde mig därför igår att sluta plocka efter dom och på bara knappt en dag står det redan disk på köksbänken (det finns plats i maskinen men ingen av dem kommer på tanken och ställa in det som står där) en popcornskål som bonus ätit med rester i står på en bänk i köket (ja vet ställ den bara i köket så diskas den och ställs in i skåpet av sig själv). Glas och tallrik på vardagsrumsbordet från bonus frukost.
I vanliga fall är detta saker jag antingen hade påmint bonus och sambo att ta hand om eller jag tagit hand om det själv. Men nu ska jag fan låta bli med det där. Tyrvärr är det enklare sagt än gjort för varje gång jag ser vad de lämnat efter sig och inte plockat undan så blir jag irriterad. Fattar inte hur jag ska stå ut en vecka ens.
Så jag behöver lite peppande för att kunna genomdriva detta. Inte falla tillbaka och plocka undan efter dom, för det är den stora risken.