Med gränslös menar jag barn som beter sig på samma sätt gentemot totala främlingar som mot sina nämaste. T.ex. pussas, kramar, hoppar upp i famnen, säger intima saker.
För länge sedan läste jag att det ofta förekommer hos barn som nyligen blivit adoperade och att det hade med anknytning att göra. Stämmer det? Vad kan "göra" att barn bli så? Finns det barn som är så "utan orsak"?
Är du insatt, så berätta gärna vad du vet?
Min dotter kan vara så ibland och hon har autism
Ett av mina var så i 2-års åldern ungefär om du med intima saker menar som "jag älskar dig", "mamma", "pappa".. Det var ingen som helst fel på anknytningen, hon älskade hela världen och alla i den alldeles kolossal mycket och helt övertygad om att hela världen älskade henne minst lika mycket.
Jag lät det bero och gjorde inte så mycket. Det gick över rätt fort.
Det KAN bero på att barnet har en osäker anknytning till sina föräldrar, ja.
När det gäller adopterade barn så handlar detta om att barn som adopteras från barnhem inte har en anknytningsperson utan de lär sig tidigt att ta kontakt med den personal som finns på barnhemmet. Det är av den anledningem som adoptivföräldrar kan få som råd att när de får hem sitt barn så ska de inte i början låta någon utomstående ta hand om det, mata och trösta te x. Detta är för att adoptivbarnet ifråga ska få en bra anknytning till sina adoptivföräldrar.
Även barn med Npf kan vara såna, min älste var grymt distanslös som mindre, är bättre idag dock, han fyller 8 nu.
Min dotter som fyllar 6 år snart är sådan. Dock upplever jag det som att hon börjat bli lite "bättre" med det där. Jag tror inte att det handlar om problem med anknytningen med henne däremot, då våra andra tre barn inte är sådana ö h t. Vi försöker få till en utredning på henne nu.