Kan man rädda ett dött äktenskap?

Om ni vill rädda det så får ni jobba för det så kan det gå! Familjeterapi?

Håller med tidigare talare. Terapi. 

Är i samma situation. Införde nolltolerans mot den totala anpassningen. En slags försenad ungdomsrevolt. Upptäckte att alla utom jag hade det rätt behagligt i famlijen. Började med alla mina intressen igen. Musik, träning att gå ut med mina kompisar, ideellt arbete osv som jag brinner för. 

Min man märkte inte så mycket. Det var helt ok. Han började med sina intressen igen. Sporten, korpfotboll, dricka öl, motorcyklar och lite klubbverksamhet mm.

Det hela resulterade i att vi inte har något annat gemensamt än barnen, tvätten, trädgårdsarbete (fast jag gör det mesta där), allmänna husfixet.

Semestrar åkte jag själv på då hans jobb ofta inte gick att planera.

Upptäckte till slut att jag redan är ensamstående. Även när han var ledig ville han hellre vara kvar hemma. Jag åkte iväg själv. Tyckte det var mest praktiskt båda två.

Nu skulle jag inte heller bli ledsen om han hittade någon ny. Jag har tom uppmanat honom. Har ingen svartsjuka i mig what so ever.

Ja. Då är det dax att gå i terapi. Vi får se om gnistan tänds. Kanske? Han har blivit roligare sedan vi inledde samtalen och pressen har minskat sedan vi erkänner problemen.

Till och med byggande, ingenjörande ganska fyrkantiga make tycker att samtalen är bra. Alla ska gå i terapi jämt. Vi väntade för länge är jag rädd.  

Jag är bara less, less på att han är sur och straffar mig genom att inte säga något. Less på att leva i total tystnad. Jag fattar verkligen inte alls vad han får ut av det här? Underförstått vill han att jag ska reda ut allt han går och väntar på det. Och jag kan inte har ingen lust gör jag det vet jag att det bara blir fokus på hur fel jag har gjort och gör! Det här skiten dränerar mig totalt

Det går att vända på men då måste båda vilja jobba på det. Familjeterapi är bra eller gå en alpha kurs i äktenskap i nån kyrka (både svenska kyrkan och många pingstkyrkor håller i sådana kurser)
Där får man arbeta med sin parter (varje par för sig) och får små uppgifter man ska lösa.
Hur små uppgifterna känns beror ju på hur stora eller små problem man har. Många går dessa kurser innan de gifter sig för att lära sig hantera äktenskapet innan de väljer detta åtagandet.

Han kanske vill att du ska ta initiativ till att skiljas. Gå inte på den enkla. Man är två i en relation. Ni måste prata. Gå till ett proffs. Alla gör det. Alla ångrar att man inte gjort det tidigare. En coach för relationen. Det är väldigt bra. Då kan han inte vara tyst. Gå till en manlig terapeut om han tycker det känns bättre. 

Jag känner mig bara helt tömnd. Vi har haft 4 bra år av 14. Nu är det en kamp han kör någonsorts hämnd fast när jag tänker efter så har han alltid varit likadan. Alltid få mig att känna mig mindre värd. Men tyvärr den går jag inte på! Ju mer han har hållet på under de senaste åren destomer har mina känslor helt dött. Jag vill göra saker utan honom får så kan jag vara mig själv ha kul och skratta han är gravallvarlig Jämt. Till och med min egen svärmor (hans egen mamma) säger -du har det inte lätt, är han alltid sådan här? Etc. Vidare är han ju specialist på att vrida saker till sin fördel. Saker som jag har puchat på som vi sedan genomfört är helt plötsligt hans idé!! Tyvärr känner jag nog att jag inte vill jag vill inte mer, han kollar dessutom hela tiden allt jag gör på internet så då han är Admin på hela vårt wifi. Det klart att jag känner för barnen men jag måste tänka på hur jag vill leva mitt liv. Så här vill jag inte ha det.

TJa...där har du kanske svaret. Nu återstår bara att se HUR. 

Känner likadant som ts. Berätta gärna hur det går ts!

Känner igen mig så..
Vi hade också ett extremt passionerat förhållande, nu efter två barn så är allt (enligt honom ) fel.
Vi gör aldrig saker tillsammans, jag är för tråkig, vill ha för lite sex, städar för lite, är för mycket borta heifrån..listan kan göras hur lång som helst.
Men jag ändrade också hela mitt liv för hans skull, omedvetet. Nu då jag börjar hitta tillbaka till mitt sanna jag, och inte ägnar hela min uppmärksamhet åt honom då är vårt liv SKIT enligt honom.
Jag tycker att man kan ha en gemenskap ändå...
Men vi är på god väg mot skilsmässa, han vägrar terapi, tycker bara jag skall skärpa mig och bli som förr.

Berätta gärna hur det går sen!!

Vart får man tag i en sån där familje terapi människa och hur mkt kostar det?! .. Det värsta är att min sambo skulle säkert bara ställa sig i världens största försvarsposition! .. " amen du då" titta på dig själv då" Min sambo tycker oxå att det är upp till mig att fixa så allt blir bra? ... Och jag gör verkligen allt .. Bjuder på resor och överraskar med allt möjligt... Jobbar och sliter och sköter allt hemma, medans han gör inget!!! Skulle behövas vändas på steken typ .. Eller be han dra åt helvete kanske!

Dumpa Dumpa Dumpa - så kan han sura med sig själv
o söka tröst hos mamzen - på damfronten lär han vara
rätt körd med det beteeendet