idiot?

det är inte lätt att vara två i en 40kvm lägenhet. om ens det. han "gillar att vila upp sig". (ligga på soffan VARJE helg). han ljög om att vara sjuk för att slippa följa med till min bror som fyllde 18.. min bror var så glad och ville verkligen att han skulle följt med. jag fattade att han ljög men han brydde sig inte öht.  det är alltid jag som tar initiativ till att städa, trots att han tycker det är stökigt och han inte trivs i stök. alltid jag som tar intitativ till att hitta på saker, brukar föreslå spela kort, gå på promenader, hälsa på folk vi känner. han vill inte. jag får bara "jag vet inte" till svar eller "vi får se" och det slutar alltid med ett nej, oavsetthurglad snäll och positiv jag är.  om jag slutar städa ser huset förjävligt ut, kan gå 2-3 veckor innan han säger "vi måste röja upp". snubben är 25!! vi har bott ihop i 2.5 år. ibland känner jag mig som hans mamma. varje gång jag blir ledsen över något eller arg måate jag be honom bokatavligen krama mig och trösta. vi hade en fight om det tidigare också, där han lovade att skärpa sig och att han skulle börja träna iatället för att ligga på soffan. det var i januari. han vill inte trösta mig för att jag gör honom irriterad när jag försöker uppmuntra honom till att göra saker. han hade riktigt tunga problem innan som har löst sig nu. han berättade ingenting för mig utan jag fick fråga honom själv så svarade han. frågade om han var glad och han sa ja, ändå berätta han inte? jag vet att mycket ligger på mig också men jag vet inte hur mycket mer jag orkar. jag försöker komma med förslag på saker att göra, jag vet att vi inte har mycket pengar och att vi sparar till lägenhet, körkort och resa, därför kommer jag med sjukt billiga/gratis förslag. snart har vi 2.5åradag och jag viill göra något nytt. vad? kanske bara ska glömma de, skulle dock vara skönt att för en gångs skull bli uppvaktad med blommor och en middag åtminstone iochmed att han på vår ettårsdag bjöd över hans vänner, på vår tvårsdag "glömde/"sket i allt" på min andra födelsedag tog han ut mig till gallerian, var grinig och handlade endast åt sig själv. han hade inte tid för mina butiker. han föratod inte på kvällen varför jag var ledsen. på födelsedagen efter fick jag heller ingenting förns 2-3 dagar senare för att han "visste inte vad han skulle köpa". begär jag för mycket? jag vet att det är osammamhängande men snälla hjälp mig ventilera och att få perspektiv.  på hans födelsedagar har han fått köra ferari (något han ALLTID velat) och gå på ölprovning med mig, som han också velat!! är det normalt? oh, glömde nästan. när jag föreslår saker att göra för att hitta på mer än vardag tillsammans brukar han ju komma med förslag. typ klia mig på ryggen, massera mig, gå och köp det här eller det här till mig eller kanske om jag har tur, så kan jag få städa pt honom. jävla mansgris. hjälp mig!!