• Anonym (behöver hälp)

    Tips på bra terapeut i Kalmar?

    Någon som kan tipsa om en bra terapeut i Kalmartrakten? Helst en man som är utbildad psykolog och helst med psykodynamisk inriktning, men jag har annars inga krav mer än att personen ska vara klok och kunna ställa bra frågor.

    Har gått på så många nitlotter, både via landstinget och privata, hur kassa terapeuter kan det finnas liksom? Jag behöver hjälp, men inte av vem som helst!

  • Svar på tråden Tips på bra terapeut i Kalmar?
  • Anonym (jag vet)

    Jag vet som du att det är fan inte lätt att få hjälp här i Kalmar när man vill...om maninte åker till psykakuten för då drar de i trådarna...men de tär ju inte alltid SÅ akut liksom.

    Mitt tips är att vända dig till Vita Villan. Ligger på Esplanaden. Googla på det så kan du läsa mer. Jag träffade Carolina där som är kbt terapeut o hon var jättegullig. De har en man där med vet jag dock.

    Om du skulle få möjlighet att komma till Team Söder så finns det världens bästa (enligt mig) karl där som heter Olle Berger. Men när jag ringde dit innan jag hittade Vita Villan kändes det svårt att få "komma dit".

    Vita Villan har inte lång väntetid och kostar 100 kr per gång och går under högkostnadsskyddet.

    Lycka till       
     

  • Anonym (behöver hälp)

    Tack för tipset!

    Fick du komma till Vita villan utan remiss? Du bara ringde eller?

  • Anonym (behöver hälp)

    Och berätta gärna mer om Olle Berger, vad har han för inriktning? Blev nyfiken på honom...

  • Anonym (jag vet)

    Hej  igen

    Jo det var bara att ringa dit! Fick tipset av vårdcentralen men behövde ingen remiss eller så. De har även en läkare knuten till sig om man behöver medicin eller så. Vita villan sysslar med kbt, vilket du iofs inte efterfrågade och jag var själv skeptisk och trodde inte det skulle bita på mig. Men jag har haft en hel del nytta av det. Så det kan vara värt att prova.
    Jag hindrades ju heller inte att prata mycket om "dåtid" som barndom, tidiga upplevelser o så som jag tror har betydelse för hur jag fungerar idag.
    Man fick också fylla i en massa papper som skulle ge en hint om var på "deppskalan" man låg och var problematiken var som störst. Jag fick min diagnos GAD och dystymi där. (generellt ångestsyndrom och kronisk nedstämdhet)

    Olle Berger är psykoterapeut vill jag minnas och på ett "allmänt" ställe som Team söder tror jag inte man har nån egentlig uttalad inriktning och då är det ju oftast psykodynamiskt man jobbar får jag för mig ; )
    Jag upplevde Olle som väldigt närvarande och att han alltid kunde dra paralleller till saker jag sagt vid tidigare tillfällen etc. Vårt första möte kunde blivit helfel eftersom han är lite burdus. Han visste att jag träffat en del terapeuter innan , (jag som berättade det) och frågade nåt i stil med "men det har ändå inte blivit nån ordning på dig menar du?"
    För mig var det bra att av o till faktiskt bli ifrågasatt och att få lite motstånd. Jag har annars upplevt andra terapeuter som mesiga o att de bara klappat medhårs o tyckt att "du är ju så duktig!" 

    Hoppas du hittar rätt! 

  • Anonym (behöver hälp)

    Tack snälla du!
    Känner spontant att Olle Berger skulle vara helt rätt för mig... Tror att det är precis en sån terapeut jag skulle behöva. Vet du om han är utbildad psykolog?

    Det problematiska är att jag gått hos en annan kvinnlig terapeut på just Team Söder. Känns lite "pinsamt" att söka sig dit igen... Pratade kanske tio gånger med henne, så länge har jag inte träffat någon tidigare, men till slut så låste det sig och allt förtroende jag kände för henne bara raserades. Hon hade inte alls förmåga att knyta an till saker jag sagt och känna in vad jag behövde. Hon sade saker som "Vad kan du själv förändra in din vardag för att må bättre" och "Vi kan inte förändra något av det vi varit med om, vi har det bagage vi har". Tack jag vet det, men det kändes som om hon bagatelliserade mig. Jag som har mått dåligt hela livet... mer eller mindre. Om jag själv kunnat lösa mina problem hade jag redan gjort det.

    Hon sa till slut att "ja då har vi väl inte mycket mer att säga varandra" och så sa hon ett telefonnummer jag kunde ringa om jag ville ha hjälp igen. Jaha liksom....

    Men kanske ska man ge det här en sista chans. Kanske hoppas att jag inte stöter på henne på Team Söder. Hm...

  • Anonym (behöver hälp)

    Tror ni man kan ringa landstingets mottagning och be att få prata med en viss terapeut? Tror ni att de lyssnar på en eller kommer man bara att bli tilldelad en om man alls får nån hjälp?

  • Anonym (jag vet)

    vet inte om han är psykologutbildad....

    Strunta i om du haft nån annan där på Team Söder, det är bara bra om du redan finns i rullarna. När jag sökte dit i höstas blev jag nobbad för att det var så länge sedan jag varit där. Men jag vet att Olle e kvar.
    Skulle du stöta på den där kvinnan så är det väl mer "pinsamt" för henne att du inte ville träffa henne igen. Och hon borde veta med sig att alla inte funkar ihop.
    Prova att ringa o se vad de säger...

    Jag måste också tipsa om en till..Jag träffar en kvinna , Agneta Tinnert på Kvinnokliniken som är kurator, psykoterapeut o sexolog. Hon är underbar och jag är mkt trygg med henne. Hon är också väldigt uppmärksam på vad man pratar om.
    Tror dock inte att hon heller har nån uttalad inriktning. Henne borde man kunna begära att träffa bara genom att ringa gynmottagningen.

    Klart man har mkt i bagaget, men det måste man ju få bearbeta genom att prata om det för att kunna gå vidare och se samband etc. När man är klar med det kan nog kbt vara bra. Jag  kände nog när jag kom till vita villan att det var där jag befann mig. Just att vara klar över min bakgrund men att inte veta hur jag ska leva utifrån det utan att må dåligt.
    Jag är en mkt medveten person eftersom jag som du alltid mått dåligt o varit tvungen att reda i mitt inre (har till o med utbildat mig inom psykiatri, men valt bort att jobba med det - i ren självbevarelsedrift)
    Olle satte huvudet på spiken när det kom till en stor del av grunden till min tomhets och otrygghetskänsla; Avsaknaden av gränser i yngre år. Hur ska man kunna vara trygg om man inte känner att det tar stopp nånstans. När man bara kan fortsätta o fortsätta utan att nån stoppar o inger ramarna.
    Jag definierade tidigt min situation som att "Jag står i en glasbur, och skriker o slår men det är ingen som märker det ändå, så jag kan ju hållas såhär för nåt annat vet jag ju inte"
     

    Jag ska inte heller sticka under stol med att jag har valt alternativa metoder, som kanske inte tilltalar alla, såsom hypnosterapi, tidigareliv regressioner etc.
    Jag var i julas på Harmonica som ligger i Tegelviken och där finns mkt att välja på om man e nyfiken.

    För tillfället mår jag skitdåligt men hankar mig fram med medicin o mantrar "en minut i taget". Är sjukt less på att vara en känslig själ. Fy tusan...

    Hoppas du får fatt på nån som kan lotsa dig rätt.! 

  • Anonym (behöver hälp)

    Tack snälla för jättebra svar. Ja, nu känner jag mig peppad, ska nog ta mod till mig och ringa! Kan ju inte få mer än ett nej... Och visst har du rätt i att det borde vara mer pinsamt för henne. Med lite tur slipper jag ju kanske träffa henne.

    Mitt problem är väl att jag fram till helt nyligen har varit så oerhört rädd att själv reda i mitt inre och mina problem. Har dock under många år gått omkring och drömt och hoppats att någon annan, nästan vem som helst som verkar snäll, ska se hur katastrofalt jag har det och fråga mig hur det är och hjälpa mig på något sätt.
    Men det hände aldrig. Ingen såg. Ingen frågade.
    Så till slut, när jag gjort allt jag kunnat för att fixa mig ett bra liv men det ändå inte räckt så har jag insett att jag behöver hjälp och att jag själv måste söka mig den hjälpen.

  • Anonym (jag vet)

    Då är det så dags nu!
    Klart du ska ringa.
    Tror generellt att folk, även om de frågar hur man mår inte vore beredda att stå pall för vad man har att säga. Så att hoppas på att nån "upptäcker" dig får du sluta med för då spiller du tid. Det är ju inte ok att må dåligt och man ska se till att ta all hjälp som går att få.
    Har du arbete förresten? Tänkte bara på företagshälsovården...De har ju alltid just psykologer anlitade.
    Nu har du ju iofs vart i kontakt med "hjälpfolk" förr, och då vet du säkert att det av o till är sjukt tungt att börja rota i sitt inre. Men det är ju tvunget!
    För mig, som alltså har mkt ångestproblematik, har jag insett att ångesten inte bara gör psykisk skada utan även fysisk. Jag har problem med käkarna o har artros i båda. I och med min senaste djupdykning i terapi kom jag i kontakt med bettfys på sjukhuset och efter grundliga genomgångar etc så kan man konstatera att de problemen skapats utav alla de spänningar jag har. Där har de varit jättebra och jag har beviljats massage 6 gånger. Helt vanlig kroppsmassage, ren lyx! Huvudgrejen är ju nånstans att allt hänger ihop och att man måste ta till alla möjligheter till hjälp mot ett friare liv. 

  • Anonym (behöver hälp)

    Hej igen!
    Tack för dina fina tips, känner mig så peppad nu. Vad skönt det låter med massage, hoppas att det hjälper!

    Jo jag vet att jag ska sluta tro på att bli upptäckt. Det var mest när jag var barn och gick i skolan jag tänkte så. Det läskigaste jag kunde tänka mig var att själv gå till kuratorn och säga att jag mådde dåligt. Att visa sån svaghet, det fanns liksom inte i min värld. Så jag teg och led. Är stolt över att jag åtminstone försöker be om hjälp nu.

    Ja jag har jobb och går på hälsokontroll hos företagshälsovården typ vartannat år. Men hittills har jag inte klarat av att säga något om hur jag mår. Man får fylla i ett formulär innan man går dit och jag har hittills aldrig sagt något om miina besvär. Vet inte varför det tar emot, sköterskan är bra och så... Men jag har valt att mörka.

    Däremot är vi anslutna till något som heter Falck health care, en anonym tjänst dit man kan ringa om man har problem, till exempel psykiska eller ekonomiska. Vi dem fick jag prata med en terapeut. Men hon var hemsk. hu. Efter tre gånger sade jag upp kontakten via sms. Hon passade mig inte alls, mycket sämre än den på team söder. Hm, jag kanske är extremt kräsen...

  • Anonym (behöver hälp)

    Puffar lite, någon mer som har tips på bra terapeuter i Kalmartrakten?

  • Anonym (behöver hälp)

    Puffar upp en gammal tråd. Letar fortfarande efter en, helst manlig, terapeut i Kalmar...

  • Anonym (söker också)

    Favoritar den här då jag behöver alla tips som går att få. Själv går jag i terapi på Ölands öppna Psykmottagning tror jag det heter som ligger i en byggnad vid sjukhuset. Jag har en manlig psykolog som jag inte är helt nöjd med men eftersom det är min första så känner jag mig väl osäker på hur det ska kännas ochharvar vidare. Vi har setts i ett halvår och mitt mående går upp och ner hela tiden. Tror samtalen hjälper lite men de är inte "bra nog".

    Nåja, hjälper dig puffa tråden lite iaf och hoppas på fler svar! Förresten, Olle Berger som du tipsades om förra våren, sökte du upp och försökte få en tid hos honom?

Svar på tråden Tips på bra terapeut i Kalmar?