hur ska jag förklara orättvisan

Kan inte pappan stå ensam för de 1200 som diffar på något vis? Jag kan förstå honom, men du ska inte behöva ta det ekonomiska ansvaret mamman inte tar. Jag tycker att du ska stå på dig.

Jag kan också förstå honom, men jag känner mig samtidigt överkörd. Det är dessutom jag som får dra det tyngsta lasset med pojken för det är jag som är hemma mest. 

Jag vet inte riktigt hur pappan skulle kunna stå för de där pengarna själv när vi har delad ekonomi. Annars är det en bra idé

Jag tror att jag har störst problem med att pappan tycker att jag är stygg om jag inte bara snällt betalar.  

Men han vill inte ansöka genom försäkringskassan för då får hon ju antingen betala eller så blir hon skyldig dem pengar och får ligga på existensminimum. 
 
Han vill ta upp det med henne försiktigt, och går det inte ihop med hennes ekonomi så tycker han att vi ska låta det vara.

Medan jag känner att har hon satt ett barn till världen så får hon ta ansvar för det.
Jag vill inte bli utan vår weekend som vi gör en gång om året pga ett barn som inte är mitt.  

Jag tycker att det känns som att det räcker med att jag betalar hälften av vårt boende som är stort nog för att mannens två barn (det finns en dotter också, men hon ska fortsätta bo varannan vecka) ska ha vars ett rum. Och att vi delar på allt annat, mat, försäkringar etc. Jag har också ansvar för barnen 30 timmar i månaden själv, då pappan inte är hemma. (Detta blir nu till 60 timmar när pojken bor här)

Men pappan är alltså rädd för att om det blir för dyrt för mamman så kommer pojken inte att få flytta hit och då är det pojken som får det sämre. Alltså jonglerar jag med pojkens bästa.  

Underhållet är till barnets försörjning. Pappan är ju direkt oansvarig om han struntar i underhållet som barnet har rätt till. Den enda som lider av det är ju barnet självt. Med andra ord skulle man kunna säga att han prioriterar mammans ekonomi framför sin sons bästa. Man kan ju undra hur det kommer sig att han känner ett såpass stort ansvar för mammans ekonomi.

Men han menar ju att vi kan sköta pojkens försörjning utan att blanda in mamman. 

Visst det kan vi, men då är det annat som får stå tillbaka.

ansvaret för mammans ekonomi, ja jag vet inte varför han bryr sig så mycket. Det är väl för att dottern ska vara där varannan vecka.

Men man använder dock mest argumentet att vi nog inte får boendet om vi vill ha underhåll också. 

Alla ni i familjen kommer att påverkas negativt ekonomiskt om han struntar i underhållet. Det är märkligt att han prioriterar mammans ekonomi framför sin egen och sin egna familjs ekonomi. Tala om för honom att han felprioriterar enligt dig.

Tråkig situation ts. Och det är ju så att mamman är skyldig att betala underhåll så du har ju lagen på din sida.

Samtidigt tycker jag det är tragiskt att du skriver 'jag vill inte bli utan vår årliga weekend pga ett barn som inte är mitt'...

Vad är pengar och en weekend mot att ge en pojke den trygghet han behöver?!

Och du visste ju att han hade barn sedan innan så att komma nu och börja klaga på att du betalar del i större boende eller behöver ha ansvar över barn som inte är dina tycker jag är lite småaktigt faktiskt.