Hej,
Min man är egenföretagare och jobbar i princip alltid. Han reser mycket i jobbet också, och är då borta ca 1-2 veckor i månaden för tillfället. Vi har tre barn, på 13, 11 och 4 år.
I början tyckte jag det var väldigt svårt med saknaden och det faktum att det är svårt att hålla kontakten när där är 9 timmars skillnad ibland. Men nu tycker jag att det är lättare, man vänjer sig liksom. Klart att jag saknar han nu också, men vi har skaffat våra egna rutiner nu. Och ibland kan det vara skönt att få lov att själv styra och ställa med allt ;)
Ibland kan man som mamma känna sig lite kvävd när man inte har hjälp med hem och barn. Man är alltid låst. och jag får ju också ta alla konflikter osv.
Vi har löst det med att jag också får resa iväg ibland och se världen, läsa böcker, andas och bara vara jag.
Vi alla turas också om och följer med honom på hans jobbresor. Inte varje resa men då o då.... Då får han sällskap och den som följer med får egentid med honom.
Men ibland är det också tufft för barnen. De saknar sin pappa enormt när han är borta, och varje gång vi gör något roligt tillsammans så kan jag se att de blir först jätte glada sen är där en liten sorg inom dom- det här skulle ju pappa sett. det här hade pappan gillat. osv.
Balansen i familjen är också viktig. För det är så enkelt att det blir tjatiga mamma som ALLTID är här och sen den roliga pappan som man får kämpa lite mer för att få uppmärksamhet från.
Jag hoppas att det går bra för er! :)
