Min mamma mobbar mig!
Jag är 22 år och bor hemma med min mamma. Vi har haft så mycket problem under hela min barndom. Eller är det jag som inbillar mig?
t ex
- Socialen blandade sig i när jag var 6 år, och fick gå på flertal möten med dem och få åka runt med dem till olika städer. (Mamma säger än idag att det var pga för jag hade svårt och fokusera i skolan och svårigheter att förstå, MEN jag har hört att det var pga för hon hämtade mig aldrig från skolan och att hon sa att min låtsas pappa tog mig på fel ställen så han fick ej hämta mig mer, men han KOM endå och hämtade mig) Har ingen aning hur allting låg till.
- Jag fick aldrig kärlek, t ex när jag skadade mig så visade hon inte att hon brydde sig utan ''sluta nu, sluta gråta för fan''.
- Jag stal pengar från hennes vänninas lägenhet, (var cirka 11-12 år) från hennes handväska när jag var själv i hennes vardagsrum. (Min mormor tycker att det var rop på hjälp från min sida och att jag sökte uppmärksamhet vilket jag aldrig fick)
- Umgicks med fel personer när jag var ca 15-16, tog droger, umgicks med kriminella, började sno och skadegörelse. (Fick mer kärlek därifrån än vad jag fick utav min mamma)
- Hon anklagar mig för förstört hennes liv pga min kriminella livsval då jag var ung. Jag gjorde saker för JAG mådde dåligt hemma och flydde från mina problem. Alla mina kuratorer i skolorna ville ringa till SOC direkt men jag var rädd.
- Blev otroligt deprimerad och började skära mig en viss period.
- Hon anklagar mig för allt. Allt är mitt fel.
- För 2-3 års sedan så skulle jag med ett tåg till en annan stad där min bästa vän bor och skulle sova över där. Och min mamma började babla o babla så sa jag snällt att jag måste verkligen gå för tåget går snart, då skrek hon ''Är kukar allt du tänker på? Åka dit och knulla runt, din lilla besatta kukälskare''. Ps, jag har enbart haft långa förhållander.
- Än idag så nervärderar hon mig. Förrigår blev hon lagom packad (hon super ofta) och började bråka med mig om ALLT. Att jag är så besatt av min kille och lyder honom, och vill göra saker med honom (sa till henne dagen innan att jag ska ner till Malmö med honom för hämta hans släktningar, sen skulle vi ha en stor grillfest vilket jag hade jättekul på. )
- Hon kallar mig ibland för psykisk sjuk och dum i huvudet.
MEN hon är snäll ibland. Köper något till mig, gör mycket mat el nåt. Så hon är som svart och vit.
Är det jag som inbillar mig eller är hon som hon är?
