Vill adoptera!

Lite mycket mitt i natten för ett långt inlägg. En adoptionsprocess tar ofta lång tid. Praktiska saker: Gift er så snart som möjligt och ställ er i kö till adoptionsförmedlingar. Du måste vara 25 innan ni kan få medgivande.

Gällande en värld barn som behöver föräldrar. Ja det stämmer säkert, MEN, andelen av dessa barn som är tillgängliga för adoption är inte så stor som man kan tro, framförallt inte för internationell adoption. Det är en av anledningarna till att köerna är så långa. Det finns fler barnlösa föräldrar än föräldralösa, tillgängliga, barn.

Därför räddar man inte ett barn genom adoption, finns inte ni där så blir det någon annan.

Jag menar inte att förringa era tankar på att adoptera, bara lyfta att aspekterna är fler än vad man kan tro.

Sedan är jag övertygad om att det är ett fantastiskt sätt att bli förälder på. Men inte för att man "räddar" någon.

Lycka till

Att adoptera är ett fantastiskt sätt att bli förälder!

Som ekke redan sagt så är det långa köer Det beror på att Sverige följer Hagg-konventionen och endast samarbetar med länder som inte har utbredd korruption och där man kan vistas säkert. Länderna måste också ha rutiner för att söka de biologiska föräldrarna först, annars kan barnen inte bli tillgängliga för adoption. Därför är det bara en bråkdel av alla förädrarlösa/hemlösa barn som kan komma ifråga för adoption till Sverige. Det gör att man får vänta mellan 2 och 4 år på ett barn berorende på vilket land man väljer.

I adoptionssammanhang brukar man vara noga med att påpeka att man adopterar för att man vill ha barn, inte för att man vill rädda ett barn. Ingen ska behöva växa upp med tacksamhetskuld över att ha bilivit "räddad". Därför kanske ni behöver fundera igen över era skäl till att adoptera. Om ni vill göra en insats för utsatta barn är det bättre att skänka pengar till SOS Barnbyar, om du förstår vad jag menar

Men om ni ändå kommer fram till att ni vill bli föräldrar till ett barn genom adoption så går det till ungefär så här:

- Du måste fylla 25 år
- Ni anmäler ert intresse för adoption till familjerätten i er kommun
- De anvisar er en föräldrarutbildning för bilvande adoptivföräldrar och ni går den (ca 6 mån)
- Gift er! För att bli godkända för adoption måste ni vara gifta.
- Börja spara pengar. En adoption kostar ca 200 000 plus resa och uppehälle
- Familjerätten startar en utredning som består av ett antal samtal enskilt och i par, samt ett eller flera hembesök hos er. Från och med nu bör ni inte flytta eller byta jobb. Då måste utredningen göras om. När utredningen är klar och ni är "godkända" beslutar socialnämnden om att ge er medgivande för adoption. (6 mån)
- Samtidigt som ni börjar utredningen ställer ni er i sökandekö hos en eller flera adoptionsorgansiationer. Vilka som är godkända hitta du på www.mia.eu
- När ni fått medgivande är det dags att samla ihop dokumenten till ansökan till det land ni valt. Hur många dokument det är och hur lång tid det tar är olika från land till land. För oss som adopterade från Polen var det 25 dokument och tog tre månader att färdigställa. Det rör sig bland annat om vigselbevis, friskintyg, utdrag ur brottsregistert och intyg om ekonomiska tillgångar (1 månad)
- När ansökan är skickad till landet börjar en väntan på normalt sett 1 till 2 år men upp till 4 år beroende på land. (2 år)
- När det är er tur får ni ett barnbesked, sk BB, och vad som sen händer är väldigt olika från land till land. vissa länder vill att ni kommer inom 10 dagar medan i andra kan man få vänta över ett halvår innan man får hämta sitt barn. Vissa läner kräver att man först besöker barnet innan man gör den formella ansökan om att få adoptera det. Då blir det två resor. (1 mån)
- När ni fått resebesked är det dags att åka och hämta barnet och sen förväntas ni stanna kvar i landet mellan en vecka och 9 månader beroende på land. Under den tiden kan ni gå igenom nya utredningar och domstolsförhandlingar innan det är dags att åka hem. (1 mån)

Så utifrån detta kan ni ha ert barn om fem, sex år.

Vi fick våra tjejer från Polen för 7 år sedan. Vi adopterade genom BFA, de enda som har Polen. Vi valde landet eftersom vi gärna vill ha syskonpar och Polen är ett av få länder där man håller ihop syskonen. De var 6,5 resp 2,5 när de kom till oss och stora tjejen har FAS (alkoholskada) och utvecklingsstörning. I vårt fall har hennes handikapp, och hennes "höga" ålder, inneburit hårt arbete för att knyta an och för att hjälpa henne att fungera i familjen och i skolan. Vi har också lagt mycket tid på hennes behandlingar på barnhabeliteringen, barnmottagningen och tandvården. Nu efter sju år och flyter det på nästan som i andra familjer.

Vår adoption tog totalt sett 1,5 år men det var extremt fort redan då för 7 år sedan. nu får man räkna med minst 3 år från det att man startar utredningen tills dess att man är hemma med sitt barn. Totalt la vi 180 000 inkl resorna och fick 80 000 (40 000 per barn) av försäkrningskassan när vi kom hem.

Det var ett långt inlägg! Jag stoppar här men fråga gärna igen om det är nåt annat du vill veta

Du har redan fått bra svar. Jag har bara några saker som jag vill tillägga.

Om ni menar allvar med att ni vill adoptera tycker jag att ni ska ställa er i sökandekö redan nu. Anmäl er gärna till åtminstone två adoptionsorganisationer. Det kostar några tusen per år och organisation. Även om ni inte kan få något medgivande innan du har fyllt 25 kan ni tjäna på att stå i kö eftersom ni får tillgodoräkna er den kötiden när ni väl har fått ert medgivande. Det är långa köer att få skicka sin ansökan till de flesta länder. Till det i dagsläget största landet, Kina, är det förvisso inga köer med därifrån kan ni inte söka eftersom de kräver att båda ska ha fyllt 30.
 
Läs vilka länder de olika organisationerna förmedlar barn ifrån på deras hemsidor. Där kan ni också se vilka krav som ställs, vad det kostar osv idag. Allt kan hända på de två-tre år som ni måste vänta: länder stängs, nya kommer till, villkor ändras osv. Räkna alltså inte med att informationen gäller när det är er tur. Rent allmänt kan man säga att antalet adoptioner till Sverige minskar drastiskt, i takt med att många får det bättre i barnens ursprungsländer. Man hittar allt oftare inhemska adoptanter till barnen. Av de barn som adopteras till Sverige idag har ca 60% särskilda behov.