Hjälp, är helt övertygad om att bebisen i magen har DS!

Skulle bebisen mot förmodan ha ds, så kan du ändå inte göra något åt det!
Så NJUT av din graviditet istället!
Föds bebisen helt frisk och utan ds så kommer du ha tråkiga tankar om din graviditet när du tänker tillbaka.  

Vill förresten också passa på att fråga om chansen att se typ DS (eller indikatörer) ökar om man gjort flera ultraljud? Från v 7 till v 34 (och fler ska göras).

Jag tycker du ska prata med BM om dina tankar. De kan hjälpa dig att finna ett sätt att känna dig lite bättre och hjälpa dig hitta korrekt info om riskerna för att just ditt barn skulle ha DS. Jag tror inte så är fallet, hade de sett sådana indikationer hade de nog sagt till dig och tagit mer prover och gjort fler undersökningar. 

Jag förstår dig att du har dessa tankar, jag var rädd för missfall tills jag passerat gränsen då barn kan överleva och när jag gjort det var jag rädd att barnet skulle dö i magen innan förlossning. En del av den rädslan berodde på att jag känner tre personer som varit med om att barnet dött precis innan förlossningen men en del var mina galna hormoner. Jag mådde sedan jättebra första halvåret efter barnet fötts men när jag skulle återgå till mina normala icke-gravidhormoner så mådde jag apa. När mensen äntligen kom igång så mår jag åter bra igen, bortsett från att jag har PMS. Blir jag gravid igen har jag bestämt mig själv för att tvinga mig själv att våga njuta av graviditeten och även om jag vet att rädslorna lär komma igen så ska jag försöka tvinga bort dem så jag får lite av det andra har när de är gravida och få gå och njuta av att kunna skapa liv. 

Jag vet den där rädslan för symtom. Det finns miljoner saker barn kan råka ut för och handkapp och sjukdomar man kan få.  

Vi fick gå på specialist-hjärtundersökning med krabaten i magen.  Bara namnet förskräcker. Man ska inte behöva göra specialist-hjärtundersökningar. Låter livsfarligt, måste vara livsfarligt. I vårt fall berodde det hela på att det inte gick att göra en hjärtundersökning på det vanliga ultraljudet för att hon hade händerna för hjärtat. Altså, de hade inte sätt något konstigt, ändå oroade man sig. Dessutom är sådana ultraljud standard vid tillväxthämning så det var ju inte direkt ett unikt test.
Det är jobbigt med barn som inte växer perfekt i magen (dottern hade det) för att man inte kan se hur de mår och trivs. Men försök att slappna av så gått som det går.                

Men TS, om bebisen är "liten men inom normalreferensen" så är det inte samma sak som tillväxthämning.. Är du klar över det? De kan ligga lite över eller lite under den exakta normalkurvan, men fortfarande inom normalspannet. Tillväxthämning är någonting annat, då avviker bebisen betydligt mer och ligger alltså utanför normalreferensen.

Båda mina barn har varit små och legat lite under det normala.
Jag är 1.62 och väger 49 kg, och min man är bara några centimeter längre än mig.
Så vi gör helt enkelt små bebisar Sådant måste man också väga in.

Tycker du skall prata med din BM, om du är mycket ängslig och hakar upp dig på olika saker så kanske du behöver lite hjälp att reda upp tankarna..