Min sambo tjatar och gnäller om sex hela tiden..
Min sambo tjatar och gnäller om sex hela tiden.. I princip varenda morgon vaknar jag av att han är sugen, dvs gnider sig mot mig eller stönar "aaah" i mitt öra eller nått, och det gör mig skitirriterad för jag ligger liksom och sover. Till det hela hör också att jag är gravid i snart 4e månaden och varje morgon är det nästan panikspringning på toaletten som gäller. Om jag säger nej då, t.ex "Jag måste gå på toaletten" då blir han skitsur.
Detta hände även imorse, som så många gånger innan. Vi hade sex senast i förrgår, dvs typ 1½ dygn sen. Och vi har sex i snitt 1 gång om dagen, ibland 2. Men så fort jag inte vill så blir han sur, och säger att jag inte tänder på honom, att det är så jävla tråkigt att jag aldrig tar initiativ (Jag hinner ju inte?! Jag ligger ju och sover?!)
Sen eskalerar det till att han säger att jag borde skaffa en kille med lika lite sexlust som mig själv.. Att han minsann är kåt varenda dag och behöver få ligga.. Varpå jag säger att han beter sig som en 16årig överkåt pojke, och undrar hur han ska klara sig efter förlossningen.. Svaret jag får på det är "Jag får väl skaffa en älskarinna då." Och då säger jag, att det är exakt det här som gör att jag inte blir så jävla sugen på att ha sex.. För efter denna konversation är jag ju garanterat skittänd och vill ha honom?
Jag försöker även förklara att NÅNGÅNG vore det trevligt, NÅNGÅNG, om man bara kunde mysa UTAN att det MÅSTE leda till sex. Det måste ALLTID leda till sex. Jag kan aldrig få en puss eller en kram utan att han börjar gnida sig mot mig.
Nu kommer säkert många tycka att jag ska vara glad som har en sambo som är kåt på mig, men detta börjar bli skitjobbigt för jag går faktiskt inte runt och är kåt 24/7, speciellt inte nu när jag är gravid och skittrött. Han anser att jag ska vara kåt på studs, på kommando, och är jag inte det så är jag en hemsk flickvän som inte tänder på honom. Vilket jag faktiskt gör, vi har skitbra sex - och som sagt så är det inte så att det går en hel vecka utan att vi har sex.
Det har gått så långt att jag fan får lite ångest så fort han närmar sig mig om jag inte känner mig sugen, för jag vet att han kommer börja bråka om saken.
Ska jag bara hålla käften, klä av mig och ställa upp? Det vore egentligen den lättare lösningen än att behöva bråka såhär..
Idag gick det så långt att jag slängde av mig alla kläder, la mig raklång på sängen och sa "Sätt på mig nu då!".. Då kallade han mig dum i huvudet och gick därifrån. Och jag kanske var lite dum i huvudet vid det ögonblicket, men så långt gick det.
Jag känner mig som en evighetskarusell som det bara är att hoppa på när man känner för det.
Och ja, ni kan ju förstå att detta inte direkt hjälper sexlivet på något sätt. Dock så är dessa "bråk" inget som brukar hänga kvar utan det brukar återgå till det normala ganska fort och inte påverka kommande sex, men det är just det att detta inträffar MINST en gång i veckan. MINST en gång bråkar vi om det.
Och det här går liksom över i andra bråk.. t.ex att jag säger "Gå härifrån" och han säger "Jag gör vad jag vill i mitt hus" (Det är hans hus, suprise.) och om jag t.ex går till köket och tar ett tuggummi så vrålar han "ÄTER DU SERIÖST GODIS TILL FRUKOST?!" och då känner jag bara "Jag tog ett tuggummi.. Din, jävla, idiot..."
Hatar att det ska vara på det här viset.. Tack för att jag fick gnälla av mig. Får väl se till att börja sära på benen när herrn skriker om det nästa gång, och vara en "bra och duktig flickvän".
