Jag är bonusmamma till 2barn snart....

Ni har inte ens varit tillsammans i två månader, och du känner dig dessutom väldigt obekväm i situationen. Gå vidare. Skulle era vägar korsas igen om ett år eller så, och det visar sig att han inte var pappa till barnet, då kan du fundera över om han är värd att bli ihop med och om han är en person som du litar på. 
Men i dagsläget så tycker jag att du ska gå vidare, det är för jobbigt att gå och oroa sig över om du kan lita på honom eller inte. Själv hade jag inte velat ha en kille som lade så mycket tid på sitt ex och skulle gå med på ul osv. 

Du har varit tillsammans med en person, som nu skall få ett barn med en annan person, i mindre än två månader och du talar redan om att "ni kommer att ha 3 barn hemma"? 

Nej. Ge upp honom med en gång, sätt din dotter i första rummet och tänk inte ens på att flytta ihop med någon efter så kort tid i din situation. 

Du skapar oreda i dina tankar och det är helt onödigt. Jag fattar inte problemet för du kan gå vidare istället med din dotter.

Två månader ! Bor ni ihop redan ?

Jag har varit i din situation och kunde jag vrida tillbaks tiden skulle jag inte fortsatt träffa honom. Det behöver ju inte va så för er, men det är fruktanvärt påfrestande för förhållandet och är han nu pappan kommer ju mestadels av tiden gå åt att hjälpa till med barnet hemma hos mamman eftersom han från början inte kan ha barnet längre stunder hemma hos sig om mamman väljer att amma.

Säger som många andra - gå vidare. Ni har nyss träffats och detta är inte bara en liten bump på vägen, detta är ett stort problem för dig/er!

tack för eran svar

jag vill inte göra misstaget bara att dumpa och så visar det sig vara fel

han har fortfarande kvar sin lägenhet, han bor långt ifrån mig därför han bor här mellanåt
för att underlätta, eftersom jag har dottern heltid och dagis osv här, därför vi valt göra så..

Men detta kom som en chock denna nyheten jag känner iaf att jag måste veta lite hur mycket krav jag kan ställa på situationen, jag förstår att han vill ta ansvar för det ofödda barnet med, MEN han måste oxså mogna och inse att hans ansvar inte alltid betyder att vara där hela tiden

återkommer senare 

Du måste mogna och inse att efter 2 månader så kan du inte ställa krav. Tycker du verkar lite hysterisk.

Vad menar du i din sista mening ? Inse att hans ansvar inte betyder att vara där hela tiden.

Han skulle göra pappatest så du/ni ska nog invänta det svaret.

Hur är hans relation med första barnet ?

Jadu, jobbigt läge. Jag förstår att du är uppriven över att plötsligt få veta att din nya pojkvän ska bli pappa. Det som jag funderar mest på är att ni inte varit tillsammans så länge och inte känner varann så bra än så länge. Det innebär att ni kommer att ha en tuff tid framför er. Särskilt med tanke på att du verkar ha tillitsproblem. Har din pojkvän gjort nånting som fått dig att tvivla på hans pålitlighet? Eller är det bara dina hjärnspöken? För om det bara är dina hjärnspöken får du försöka släppa det och lita på vad din pojkvän säger. Det spelar ju ingen roll om exet är opålitligt om din pojkvän inte är det. Helt ärligt tror jag aldrig att det kommer att funka om ni inte kan lita på varann. Sedan kommer ni ju ha flera månader på er att stärka er relation och lära känna varann bättre tills dess blir dags för den nya bebisen att komma. Ni får ta en sak i taget.

Nej, nej, nej! Det du beskriver är inte alls någon bra utgångsläge för en ny relation, så som det sliter på dig redan nu och det är bara början för en lång resa för honom. Med en biomamma som har psykiska problem, ett föräldrarpar som aldrig har varit ett par? Nä, gör din egen dotter en tjänst och gå vidare. Om era vägar korsas igen vid ett senare tillfälle då HAN har sorterat sitt liv, ja då kan du fundera på saken igen. Men i kaoset som håller på att byggas upp ser jag inget utrymme för dig och ditt barn.

Det går inte. Jag hade själv en relation för några år sedan med en kille. Hans ex var gravid (hon var knäpp och han fick inte närvara) DESSUTOM så väntade en av hans tidigare ragg oxå hans barn. Vi hade just träffats men jag kände ju inom mig att det kommer inte hålla i längden. Och HELT rätt. Han försummade mig. Så vi gick skilda vägar

Idag lever jag i en ny relation och vi väntar vårt första barn tillsammans!

Jag skulle råda dig att gå ur relationen

Och finna någon som du kan börja om på nyttmed

Varför ska han vara med på ultraljudet?

Fö, jag håller med de som säger att du ska gå, att vara bonusförälder är inte alltid lätt och att känna som du gör nu hur ska du då känna när han umgås ofta med mamman för att knyta an till sitt barn? Varannan dag i början, ett par tim per gång kan bli dealen. Det blir först hos mamman/med mamman och sen kan han gå iväg själv en stund.

 Ps som det ser ut nu så verkar det som att hon inte alls är gravid iallafall att det var lögn allt, vad ska man tro på?
 hon kanske bara är rädd att han inte tar sitt ansvar, eller kräver sin rätt som förälder nu???
 
 KLART ATT JAG alltid sätter min dotter i första hand, hon är mitt prio ett. jag har tillräkligt med livs erfarenhet
 för att förstå när en relation är skadlig eller inte, jag inser själv att vi har tagit ett för långt kliv framåt
 och att vi måste backa lite granna, men det menas inte att jag missunnar honom chansen att bli
 pappa på nytt igen, om det nu visar sig att hon trots allt är gravid iaf och vill behålla barnet..

 jag kommer aldrig att missunna honom chansen att visa att han är en bra pappa,
 men samtidigt behöver inte jag känna mig skyldig heller att om jag inte kan ställa vissa
 önskemål som andra kallar för krav på honom, för att stärka våran relation sins mellan oss
 för att våran relation ska fungera på ett bättre sätt, för att jag ska bebehålla lugnet och tilltron til honom
 och samtidigt att han ska få vara en närvarande pappa till sitt barn. Men det kräver alltid kompromissande
 i ett förhållande, man är alltid två i ett förhållande, eller i detta är vi redan halvt som halvt nästan 4 personer
 som man ska ta hänsyn till osv...
 
 Det är inte bara att kasta om framtiden som tärningar och hoppas på det bästa

 Det som störde mig som inte framgick i texten var att han till en början var stolt över att ha sått sin säd
 och på så vis blev jag sur, förtvivlad och ledsen över hans omogna beteende då han faktiskt
 har barn just nu, men det hela visade sig vara missförstånd i sån bredd att han helt enkelt utryckte sig klantigt
 i en mening när vi bråkade och ja det är mycket bråk och dynamik redan nu, pga av att vi har valt att
 vara fullkomligt ärliga mot varandra, då vi båda kommer ifrån dåliga förhållanden och vi vill vara
 så öppna och raka mot varandra som möjligt, för att kunna bygga uppåt på relationen, inte sänka ner den

 Men det kommer i fortsättningen att bli mycket sådana här åtskilda konflikter osv, men jag försöker att
 på ett moget och respektabelt sätt att ändå sätta mig in i situationen, även om vi fått veta ryktesvägar
 nu att det inte är sant, att det hela är påhittat så måste jag ändå ha i bak huvudet att det kanske
 är sant iaf, att om 7 månader kanske hon kommer knackades på dörren med en unge i famnen,
 man vet aldrig förens man sitter där senare, men det får man ta senare, för just nu så vill jag fokusera
 på att se om vi har något tillsammans att bygga vidare på, hur vi ska komma över just
 detta hindret som tar upp så mycket vardaglig energi ifrån mig

 och hurvidare jag agerar som förälder eller inte till min dotter i denna frågan tycker inte jag är relevant
 för jag tänker alltid på min dotter i första hand, kan vem som helst intyga. Jag måste få agera vuxet
 och moget  i frågan och därför jag känner min dotter bäst.

 Jag fösöker att skapa oss en ny framtid där hon slipper hamna i konflikt bråk igen,
 därav har jag och pojkvännen diskuterat och kommit överens om när vi bråka
 så gör vi det öga mot öga, tillsammans i ett annat rum, utan höjda röster som jag och dotterns
 pappa alltid gjorde misstaget. Man får som sagt komma på lösningar som passare varandra.

 Jag kommer nog alltid att bära med mig mina erfarenhet ifrån mitt förflutna, likaså som han
 Man kan aldrig komma undan sitt barns andra förälder men man kan välja hur man väljer att möta det 
 eller se på det...

 Den dagen om jag ser att min dotter inte trivs eller är otrygg skulle jag inte tveka att bryta upp
 men just nu känns allting okey igen men tiden får utvisa vad framtiden säger
 ingenting kommer med säkerhet, så är det med livet och det är bara att acceptera

 

Vad säger den "blivande mamman" när din pojkvän konfronterar henne med att hon kanske ljuger gällande graviditeten?