• Anonym (olika åsikter)

    Tillåts ni diskutera era olika åsikter med bonusbarnen?

    Jag och bonusdottern är ganska olika. Vi har helt olika syn på saker, olika värderingar osv. 

    Jag anser att vi borde kunna få diskutera våra olika tycken osv och det blir väl lätt tjaffs mellan oss. Dels på grund av att hon är tonåring och ja de är ju som det är men dels för att jag försöker ibland få henne och se saker ur ett annat perspektiv. 

    Vid dessa tillfällen så avbryter sambon, hennes pappa, oss direkt. Säger åt oss och lägga ner, låta det vara. Varken jag och bonus känner för detta egentligen utan vi båda vill förklara oss för varandra, hur vi ser på saken osv och visst det kan bli lite tjaffsigt och onödigt ibland. Men det är inte som om vi bråkar på det sättet utan bara uttrycker våra olika sätt och se saker. 

    Jag tycker detta är lite jobbigt faktiskt. Att jag liksom inte får ta en diskussion med henne där jag uttrycker min ståndpunkt och där hon får uttrycka sin ståndpunkt utan att pappan ska komma och stoppa oss.

    T.ex. bonus kan ha vissa extrema åsikter. Hon anser att flickor är bättre än pojkar. För flickor kan man sminka och klä upp fint och fixa håret på. Hon är extremt ytlig och dömer alla utefter utseendet. Tycker pojkar bara är jobbiga och bråkiga. I alla fall i går kom vi in på detta med könsaborter. Hon ansåg att det var bra och veta könet på sina barn för om hon en pojke så tänker hon göra abort. Det ledde till att jag använde ord som att hon vill ta död på det för att det inte kommer bli en flicka. Det är inte och ta död på då och jag menade att tekniskt sätt är det de. Man dödar ju blommor, varför är det inte och döda ett "blivande liv". Bonus började säga emot och där avbröt sambon oss. Vi fick inte fortsätta för honom. 

    Han gör så varenda gång vi har olika åsikter om något som kan "väcka heta debatter". Det är lite småirriterande att bli avbruten så samtidigt så hur ska dottern kunna få en annan syn på saker om sambon inte tillåter mig och poängtera min ställning. 

    Det var pappan som tog upp ämnet till och börja med genom att säga att han anser att det är fel och att man inte borde få veta könet på barnet. Men när dottern sa emot så lämnade han det bara. Har han och dotter olika åsikter om något så går han sällan in i några diskussioner. 

    Detta känner jag leder bara till att jag känner mig irriterad över bonus åsikter om saker. Ja vi är olika personer, men vi tillåts inte riktigt att prata om det. Det gör att både hon och jag får ja hålla igen lite.

  • Svar på tråden Tillåts ni diskutera era olika åsikter med bonusbarnen?
  • Anonym (d)

    Han ser ju ert mösnter.. Ni diskuterar saker ni aldrig kommer få en lösning på och det slutar ofta med bråk o tjafs. Varför har du ett behov att sätta en så ung människa på plats och mästra?

  • Fanny b

    Det verkar som din sambo av någon orsak tycker det är obehagligt när ni diskuterar på detta sätt, men ni ska inte behöva ta hänsyn till det. Utan när ni har era diskussioner så får han lämna rummet. Du kan också prata med din sambo om att eftersom du och din bonusdotter har olika åsikter är det bra att ni diskuterar detta. För  era diskussioner kan skapa en förståelse hos varandra om varför ni tycker som ni gör.  

  • SVBk4rr1ng

    Självklart måste du och din bonusdotter få utveckla er relation ifred utan att din man hela tiden lägger sig i. Men jag får känslan av att du är lite av en konfliktsökare och vill inte acceptera att bonusdottern har andra åsikter än dig.

  • sextiotalist

    Sambon tycker sådana diskussioner är jobbiga överlag, men han väljer att avlägsna sig istället, sambons äldsta och jag kan diskutera hejvilt och är inte bland enig alls på någon punkt, men vi gillar att diskutera med varandra.

  • Anonym (1)

    Det är ju viktigt att barn/ungdomar får tillfälle att diskutera och lära sig argumentera för sina åsikter. Även att få lite motstånd och tillfälle att se saker från ett annat håll. Det är nyttigt, man kan inte bara gå när någon har en avvikande åsikt, vad är det för konflikträdd pappa?

  • Snigeln
    Anonym (d) skrev 2013-05-03 11:55:27 följande:

    Han ser ju ert mösnter.. Ni diskuterar saker ni aldrig kommer få en lösning på och det slutar ofta med bråk o tjafs. Varför har du ett behov att sätta en så ung människa på plats och mästra?


    SVBk4rr1ng skrev 2013-05-03 12:58:18 följande:
    Självklart måste du och din bonusdotter få utveckla er relation ifred utan att din man hela tiden lägger sig i. Men jag får känslan av att du är lite av en konfliktsökare och vill inte acceptera att bonusdottern har andra åsikter än dig.

    Jag tänker mer att det är bra att någon vågar ta diskussioner med henne eftersom hennes pappa tydligen lägger sig och inte går in i dem. Barn måste få lära sig att argumentera!

    Att inte acceptera att andra har andra åsikter är en sak, men nu tycker bonusen att pojkar är sämre än flickor och för bonusens egen skull bör ju någon ifrågasätta detta! Det ska göras utan att trycka till henne, men jag ser faktiskt enbart fördelar med att en vuxen tar en diskussion med en tonåring då denne faktskt verkar behöva lära sig att se saker från andra sidor också. Just i denna fråga bör ju faktiskt bonusen bli utmanad för pojkar ÄR INTE sämre än flickor. Sedan får hon ju vara av åsikten att det är bra att man får veta kön på foster så man kan göra abort och det är i min mening ett gyllene tillfälle för henne att få lära sig att framföra sina åsikter då ts inte tycker likadant. Sålänge ts kör med sjysst diskussionsstil så tycker jag pappan gör fel. Tjaffs kan det lätt bli med tonåringar även om man diskuterar "rätt"

    Till ts, säg åt karln din att inte lägga sig i era diskussioner helt enkelt! Sålänge ingen av er är elaka och respektlösa utan bara diskuterar livligt så är det inte okej att han blandar sig i! Om han inte vill delta i diskussonen förstås
  • FrökenKanSjälv

    Jag som har tre tonåringar här hemma tänker två saker när jag läser trådstarten.

    Min första tanke är att det inte låter som att ni diskuterar med varandra. Det låter mer som att ni båda två försöker överbevisa den andre om att hon har fel, vilket inte är speciellt konstruktivt.

    Min andra tanke är att tonåringar inte har så mycket erfarenhet och mognad och att de fortfarande "testar" sina tankar och åsikter. De slänger ur sig något som de inte har tänkt igenom och väntar på reaktionen. Som vuxen kan man då antingen "attackera" med motåsikter eller också kan man hjälpa tonåringen att utforska tanken/åsikten.

    Om man som vuxen går till attack genom att förklara varför tonåringens åsikt är fel så blir tonåringen trängd och går i försvar. I det här läget är det ingen av parterna som kan släppa sin ståndpunkt utan det byggs upp till full "strid".

    Men om man som vuxen istället börjar ställa öppna frågor om hur tonåringen menar så kan man stötta tonåringen i att utveckla sina tankar/åsikter och själv komma fram till att ursprungstanken inte var helt optimal. På det här sättet lär sig tonåringen att resonera och väga för och emot istället för att fastna i ett försvar.

    Som bioförälder har jag ingen lust att stå i mitten mellan två stridande parter där båda vill att jag stöttar just deras sida. Däremot är jag öppen för att låta mina barn testa sina åsikter och utveckla sina tankar på ett konstruktivt sätt.

  • SVBk4rr1ng
    FrökenKanSjälv skrev 2013-05-03 18:19:36 följande:
    Jag som har tre tonåringar här hemma tänker två saker när jag läser trådstarten. Min första tanke är att det inte låter som att ni diskuterar med varandra. Det låter mer som att ni båda två försöker överbevisa den andre om att hon har fel, vilket inte är speciellt konstruktivt. Min andra tanke är att tonåringar inte har så mycket erfarenhet och mognad och att de fortfarande "testar" sina tankar och åsikter. De slänger ur sig något som de inte har tänkt igenom och väntar på reaktionen. Som vuxen kan man då antingen "attackera" med motåsikter eller också kan man hjälpa tonåringen att utforska tanken/åsikten. Om man som vuxen går till attack genom att förklara varför tonåringens åsikt är fel så blir tonåringen trängd och går i försvar. I det här läget är det ingen av parterna som kan släppa sin ståndpunkt utan det byggs upp till full "strid". Men om man som vuxen istället börjar ställa öppna frågor om hur tonåringen menar så kan man stötta tonåringen i att utveckla sina tankar/åsikter och själv komma fram till att ursprungstanken inte var helt optimal. På det här sättet lär sig tonåringen att resonera och väga för och emot istället för att fastna i ett försvar. Som bioförälder har jag ingen lust att stå i mitten mellan två stridande parter där båda vill att jag stöttar just deras sida. Däremot är jag öppen för att låta mina barn testa sina åsikter och utveckla sina tankar på ett konstruktivt sätt.

  • Hannah76
    FrökenKanSjälv skrev 2013-05-03 18:19:36 följande:
    Jag som har tre tonåringar här hemma tänker två saker när jag läser trådstarten.

    Min första tanke är att det inte låter som att ni diskuterar med varandra. Det låter mer som att ni båda två försöker överbevisa den andre om att hon har fel, vilket inte är speciellt konstruktivt.

    Min andra tanke är att tonåringar inte har så mycket erfarenhet och mognad och att de fortfarande "testar" sina tankar och åsikter. De slänger ur sig något som de inte har tänkt igenom och väntar på reaktionen. Som vuxen kan man då antingen "attackera" med motåsikter eller också kan man hjälpa tonåringen att utforska tanken/åsikten.

    Om man som vuxen går till attack genom att förklara varför tonåringens åsikt är fel så blir tonåringen trängd och går i försvar. I det här läget är det ingen av parterna som kan släppa sin ståndpunkt utan det byggs upp till full "strid".

    Men om man som vuxen istället börjar ställa öppna frågor om hur tonåringen menar så kan man stötta tonåringen i att utveckla sina tankar/åsikter och själv komma fram till att ursprungstanken inte var helt optimal. På det här sättet lär sig tonåringen att resonera och väga för och emot istället för att fastna i ett försvar.

    Som bioförälder har jag ingen lust att stå i mitten mellan två stridande parter där båda vill att jag stöttar just deras sida. Däremot är jag öppen för att låta mina barn testa sina åsikter och utveckla sina tankar på ett konstruktivt sätt.
    Bra skrivet!!
  • M166

    Vi diskuterar ganska mycket sådant här hemma, biomamman och jag verkar ha helt olika värderingar. Det jag är mån om är att hålla tillbaka värderingar av olika företeelser, istället väljer jag helt enkelt att konstatera att det finns det ena eller det andra och att individen själv har rätt att bestämma om det nu passar in i ens liv eller inte. När det handlade om goda flickor och dumma pojkar frågade jag helt enkelt vad barnet skulle tycka om "den stora fiktiva massan" skulle anse tvärtom och handla därefter. Dessutom hade vi diskuterat historien och hur människor av olika kön har gjort goda och onda saker. I början när nyfamiljen hade kommit till var det väldigt mycket snack i stile med "den där personen är konstig" och "de där är så olika" (både i negativ bemärkelse), detta har nu i stort sett försvunnit. Intressant nog har barnet under samma tid lyckats att bygga upp självförtroende. 

Svar på tråden Tillåts ni diskutera era olika åsikter med bonusbarnen?